Natti

Jaha... då sitter man här igen och förbannar det återkommande infallet att vända nattveckor till mötesfredagar på dagtid. Klockan pekar på 04.30 och jag vet precis hur det kommer att bli - jag kommer att sitta där som en zombie och formulera vettiga infall i huvudet som sedan låter som byfåniska när det väl passerar läpparna.

Roar mig med att försöka få ihop flyg och hotell till Gibraltar för en vettig summa i september - men det verkar lögn i helvete och det är ju snart när nog omöjligt att ta sig dit under värdiga former. Det går inga direktflyg, utan istället ska man landa på Heathrow för att sedan ta sig till Gatwick, och väl framme på världens minsta landningsbana för reguljärflyg så har man varit på resande fot i 14 muthafukkin' timmar - ja tack men nej tack, vi är ju ändå kvar i Europa.

Alternativet är då att ta en flygstol till Malaga, och från den spanska sidan ta en lokalbuss eller en hyrbil till gränsövergången. Men det känns också sådär - Papi är en ganska bekväm vagabond och kan på sin höjd gå med på att vandra över flygfältet som dessutom har biltrafik som passerar rätt över (se bilden). Den stannas upp med bommar de fyra gånger om dagen som ett plan anländer.

Varför ska jag då till Gibraltar? Jo, TinTin-ådran i mig säger att där hittar jag den bästa av världar - engelsk stadsmiljö och enviroment, har alltid haft en förkärlek till den brittiska kulturen och går den att kombinera med spanskt solklimat så är... ja just det, Papi där. Lägg därtill den spännande kalkklippan med en vidunderlig utsikt mot Nordafrika, som desutom huserar europas enda vilda bestånd av apor så är det genast än mer självklart att familjen apa mer eller mindre SKA dit.

I det här fallet rör det sig om Makaker som härstammar från markattartade apor. Sägnen säger att så länge de vilda, men halvtama, aporna bor på klippan kommer britterna att vara kvar. Apkolonin höll dock på att dö ut under krigsåren. Självaste Winston Churchill engagerade sig då och tillät så att säga en viss invandring av dess håriga "britter". Idag lever 160 apor där.

Gibraltar har varit brittiskt ända sedan freden i Utrecht 1713. I uppgörelsen ingick att gibraltarborna, i dag drygt 30 000, själva skulle få bestämma om sin framtid. Vid den senaste folkomröstningen valde 99,9 procent Storbritannien. Men Gibraltar är också en nagel i ögat på spanjorerna, som gör allt för att försvåra för turister att ta sig in i landet. Allt från att maska vid gränskontrollen till att bötfälla de som glömt att betala för parkeringen utanför.

Någon av mina läsare som har erfarenhet av att ta sig hit? Hör gärna av er med lite tips - annars får ni följa här på bloggen hur den här resan utvecklar sig.