torsdag 31 december 2009

Noeliniz Ve Yeni Yiliniz Kutlu Olsun





2010 - trodde i min enfald att detta var en plastig skitmodell från Nokia - förvisso är alla deras modeller plastiga och framför allt skit - men tydligen är det något som vi måste ta oss igenom de närmaste 365 dagarna. Någon som hakar på?

Jag har börjat fila lite på min traditionsenliga årssammanställning men finner inte riktigt det där annars så närvarande engagemanget. Möjligtvis för att det känns som om det har varit mer minus än plus utslaget över året. Och kanske för att jag ser lite mer än lovligt mörkt på det kommande året. Fast det är väl ofta då som ett ljus i mörkret brukar uppenbara sig. Hmm... fadern, sonen och den helige anden...punkt. Kom på att jag började låta som domprosten och det vore ju att tumma en hel del på sanningen.

tisdag 29 december 2009

a ring to rule them all...


Nedanstående text är skriven av Michael Delavante på sajten zitiz.se - ett sk. allmänforum där man kan posta artiklar under olika topics. Jag brukar inte kopiera andras alster men innehållet här är av ett sådant allmänintresse - speciellt för oss törstande Middle Earthies, och jag lovar... ni kommer inte att bli besvikna.


THE HUNT FOR GOLLUM

The Hunt for Gollum är en välgjord s.k ”independence-film” av några hängivna Sagan om Ringen-entusiaster. 160 personer har engagerat sig i produktionen och de flesta rollerna görs av amatörer. The Hunt for Gollum utspelar sig strax innan den första filmen och bygger på ett appendix ur Sagan om Ringen-boken. Berättelsen handlar om Aragorn som ger sig ut för att hitta Gollum och upptäcka sanningen om Ringen och skydda framtida bärare. Skaparna tog kontakt med Tolkiens familj med en förfrågan om att få göra filmen och de gav sitt OK så länge man inte försökte slå mynt av produktionen för egen vinning utan var villiga att släppa den gratis. The Hunt for Gollum hade premiär den 3 maj i år på Sci-Fi, London och recensionerna var överlag positiva.

Filmen är regisserad av Chris Bouchard som tidigare gjort kortfilmer som Disconnect, The Machine och episka skräckfilmsprojektet Human Rest. Länge ett stort fan av Sagan om Ringen föresatte sig Chris att göra Jakten på Gollum som en hyllning till det arbete som utförts av JRR Tolkien och Peter Jackson, men även som ett experiment i lågbudgetfilmskapande. Förutom att styra och övervaka produktionen är Chris också delaktig i skapandet av musiken i filmen. Det flesta projekt av den här typen brukar vara minst sagt usla men inte i det här fallet. Om man betänker att de flesta medverkande är amatörer och att filmens budget låg på endast 5000 dollar så är det nästan sensationellt bra gjort. Filmen har ett utsökt foto, proffsig regi, bra agerande och dessutom ett hyfsat soundtrack. Storyn som sådan är inte märkvärdig och filmen är bara 40 min lång men den fångar ändå en del av andan i Jacksons filmer utan att för den skull nå upp till samma mästerliga klass. Mest imponerande utöver fotot är den slående likheten som inte minst Gandalf (Patrick O´Connor) har med originalet, men även Aragorn (Adrian Webster) fungerar bra liksom den klockrena animeringen av Gollum och de skickligt make-upade orcherna. Här kan ni se filmen:


http://www.thehuntforgollum.com/player_film-hd.htm

måndag 28 december 2009

The day after tomorrow


Spännande... SMHI lovar 0-gradigt idag och -16 grader i morgon. Känns som att begreppet väderomslag inte är ett understatement. Skoterkängor och polarmongojackan på med andra ord. Freeze motherfucker!

söndag 27 december 2009

Respektera hüüüüden(?)


Jag ska inte lägga orden på er tunga - men man kan kanske ana att det finns anledning för invånarna i den ena staden att känna sig lite stoltare... eller så säger man som Markus Krunegård... "Ge mig inte vit skit - ge mig afrobeat"



>

lördag 26 december 2009

veckans retro


Men visst fan var M.A.C Black Orange godare?!

Saker som stör Jimmy (del 10)




Sådär... nu har jesusbarnet fått sitt - därför kan vi återgå till att vara elaka igen... Er favoritavdelning på bloggen är tillbaka!

Jimmy ondgör idag, och ställer sig frågande till varför allt som byggs i den här staden får en touch av pajas och gyckleri. Finns det inga normer för vad som är passande i det offentliga rummet - finns det ingen fingertoppskänsla där man även tar hänsyn till kringliggande eviroment. Jag uppmanar till upprop för ett skönhetsråd bums...

Just nu har jag den nya järnvägsbron i blickfånget - och tro mig, jag var också för att byta ut den 90-år gamla förhistoriska reliken som såg ut som ett jävla monster - men nu börjar jag vackla lite. Bropelarna är utsökta med en mättad terracottaröd accént - och dessa tingestar utgör ett ypperligt landmärke. Själva bron är stilren, och jag har inget att säga om det - men...just det men... Södertälje och broar är som ett kringresande cirkussälskap - jag tänker på den omotiverade antroposofbron ute vid Södertälje Syd, jag tänker på Sveriges fulaste klaffbro och nu måste man naturligtvis kleta ner den nya bron med något babyblått - ridå!

fredag 25 december 2009

litet julcollage







Röken har skingrats lite och äntligen känns det som om den riktiga julfriden har hittat in i de Lovisinska salongerna. Onsdagen, dvs. lill-julen firades traditionsenligt hemma hos Farmor och Farfar med god mat och lite upptåg. Vi led fortfarande lite av sviterna efter det influensaaktiga oket som legat över oss sedan i lördags då vi genomförde en snabbvisit hos Bergqvistklanens dopp i grytan i Norsborg. Hmm... låter lite som en Pizza i Jordbro, och sanningen ligger nog någonstans där emellan, det brukar vara så.

Sedan förra året har vi valt att fira julafton för oss själva i ett försök att bara få njuta av den speciella dagen. I år var Ester av naturliga skäl ett år äldre än förra året, och cravingen efter julklapparna tog nästan olidliga proportioner... Jag tror dock att hon hann uppskatta det mesta - förvisso fick hon inget fullblodspiano som stod överst på önskelistan, men väl en synth med lite för många funktioner för vad som är nyttigt för en 3-åring (eller snart 4 som hon själv ivrigt påpekar). Misstänker att det bara är en tidsfråga innan hon går under namnet Howard Jonsson i trappuppgången.

Massor med snö i år - och kvällen tillägnades lite skaparglädje i form av byggandet av en snögubbe som med ett glatt leende och en morot till näsa vakade över Barbara på bottenvåningen. Ja i alla fall i hela 2 timmar innan stadens kulturberikning kände sig nödgade att utföra ett ortodoxt korståg på den stackars lilla gubben. Kan också vara så att det var hungern som drev dem till detta övergrepp och vansinnesdåd. Och då har vi ju faktiskt utfört en god gärning i jul - hoppas moroten smakade...

Idag har vi varit på julfika ute i Sundsvik hos kusinerna Lova & Ludde. Avslappnat, mysigt och gott - och Ester inkasserade ytterligare paket i alla dess former. En del har det bra...

Den gamle italienaren Peter Cossi fick inget ljust tänt i kyrkan i år, till det var vi alldeles för trötta - men han gick sannerligen inte lottlös ändå... istället blev det hela fyra stycken, eftersom AK missat att fira alla adventssöndagar under december. Ni ser, det finns en mening med allt...

torsdag 24 december 2009

tiden är ur led


...det är ingen ordning på någonting längre - tomten ramlade in redan kl. 07.00 på Lovisinsgatan - är tomtefacket underrättat?!

onsdag 23 december 2009

slutspurt

...på omröstningen kring förslag på Papis julupplevelse 2009. Och just nu ser det ganska lovande ut... är tydligen ett fysiskt äventyrspaket i antågande, där kroppsvätskor skola byta plats med varandra. Undrar just vem som är tomten...

nattvak




Jag borde egentligen sova - men en märklig otagbar oro river i kroppen - så jag sitter uppe och ser hur ännu mer snö sakta faller ner på gatan utanför. Termometern säger -19 eller alternativt -1.9, jag lutar åt det sistnämnda och det är inte bara en önsketanke utan jag har någon slags vetenskaplig klarsyn om att det dessutom är troligast så. Jag vågar nog förresten lova en vit jul nu - och det är okej, trots min tydliga avsmak för den här årstiden. Jag kan till och med gå med på att det vita får ligga kvar fram till de första dagarna i januari - men sedan får det vara nog, vi måste göra plats för den annalkande sommaren. Märkte ni förresten hur underbart det var med ytterligare en minuts dagsljus idag - i morgon blir det en till...

Vi blev förresten med gran till slut ändå. Esters morfar hade inte hjärta att se flickebarnet utan något träslöjdsmaterial i vardagsrummet. Jag vet inte hur han gjorde - mest troligast är väl att han likt Lotta på Bråkmakargatan satte sig och väntade på att det skulle falla av en gran från en lastbil. Har svårt att tro att rättskaffens Lasse gick ut och tjuvhögg en gran. Men det luktar misstänkt vindpinad havsbris om den.

Har en dag kvar på jobbet... mm, jag vet... dags att kliva upp snart - sedan väntar en härlig nästan tre veckor lång ledighet. Vi har inget sådär inplanerat, men om ovan nämnda snö får ligga kvar så blir det nog en hel del pulkaåkning - DJ har ju äntligen kommit över sin märkliga rädsla för detta magkittel och tjoar glatt i backen. Kan nog bli en tur till Ragnhildsborgsbacken också om de kommer igång med pistningen, då får ju dessutom Papi chansen att klämma på sig sina slalompjucks och göra lite moves.

Har förresten upptäckt ett dilemma... AstraZenecas julfest och julgransplundring går detta år av stapeln på Tom Tits. Jupp, ni fattar... Samma ställe som far och dotter har bedrivit hetsjakt på och överöst med invektiv och elaka tillmälen. Både på blogg, media och in real life under hela året som gått. Ilskan har förvisso varit befogad eftersom deras utlovade luftballongshelvete aldrig lyfte, men nu får vi nog gott knyta näven i handen och faktiskt ta del av allt det roliga som till trots fungerar.

måndag 21 december 2009

jämmer, mörker och elände...


Då var det gjort då... för mer mörkare och jävligare än så här blir det inte - från och med i morgon så ökar dagsljuset med 1-2 minuter per dygn. Man får fan vara glad för det lilla här i livet.
Och appropå liten så kastade jag in DJ i baksätet efter att ha hämtat upp henne på dagis med en mission om att låta henne få välja julgran. Jodå, ni läste rätt... jag tänkte baxa in granen i bilen, trots mina heroiska eder och löften från förra året då jag släpade en apatung kungsgran under armen från Moraberg ner till Centrum. Jag må ha varit jävulskt kaxig då - men i år kändes det lite som att been there, done that.
Nu stötte vi dock på patrool eftersom utbudet som mötte oss uppe vid Plantagen möjligen hade fått en blind och spetälsk att jubla. Alltså ursäkta... men i min värld så är en Kungsgran tät och yvig - men de exemplar som stod och prostituerade ut sig i green light district måste ha varit utmobbade kusiner från landet. Dessutom har jag som grundkrav att granen ska vara längre än jag själv - det failade redan där. Men lovat är lovat, så Ester fick utslagsrösten... därför blev det ett happy meal på donkis - bra där.
Med andra ord ingen gran i jul - och personligen, och i egenskap av antichrist(mus) så kunde jag inte care less. Dessutom finns det ju en person i min närhet som tyckte att det var en taktiskt bra idé att dra in 0:- i december månad, så med någon konstig matematik så känns det som att jag precis gått 449:- plus.

söndag 20 december 2009

G(eek)-Force



Funderar lite lätt på vad det är för märklig dragningskraft som florerar - och helst i samband med tex. högtider, marknader eller andra happenings... Jag tänker på den kraft som får till synes vanliga och rediga människor att urskiljningslöst alltid välja ut entréer och dörröpnningar in till affärer och varuhus för personliga möten och samtal.

Favoriterna är de som sänder iväg ett evil eye när man trycker iväg en axeltackling samtidigt som man passerar... kom igen lite självinsikt! Annars får ni väl sätta upp en skylt som talar om att ni har köpt entrén - men då vill jag också se en biljettlucka där jag kan lösa inträde...

fredag 18 december 2009

ni kanske...


...läste den lätt sarkastiska kommentaren från en person som kallar sig Roloj (vi andra kallar honom idiot) efter mitt utlägg om mobila tillgänglighetsaspekter.
Och jag ska inte försöka kringgå de känslor som han försöker förmedla - men jag vill ändå göra er uppmärksamma på att den här mannen inte är riktigt fullt frisk. Eller säg så här, hade han haft hästar så hade dom inte stått i stallet.
Fick ovanstående tingest tillsänt till mig... och ska jag rent känslomässigt försöka tolka vad han förmedlar så har jag antagligen:
  • blivit uppmärksammad på att han har flyttat - var någonstans står lite skrivet i stjärnorna, och frågar jag Eniro så kan jag tänka mig att jag tilldelas en adress till en obskyr firma i Solna.

  • fått ett julkort i samma släng.

  • förärats en julklapp i form av ett rabattkort som gick ut 2007.

Vad jag försöker säga är, att det gäller att ha perspektiv på tillvaron - annars kan man bli en Gringo.

är fortfarande...



...kär i den här låten... eller i henne, jag har inte riktigt bestämt mig - man kanske kunde få båda.

torsdag 17 december 2009

mellanläge



"Hur fan klarade ni er före 1993?" (nu är ju iofs. 93 lite godtyckligt, men det var då jag greppade min första cell"

Shit vad less jag är på det här "must-reach-you-immediately"samhället som vi har skapat, och som tillbeds fanatiskt av större delen av min omgivning. Det är väl klart jag ser fördelarna med ett portabelt kommunikationsverktyg - jag tänker tex. på paniksituationer eller när man ska möta upp någon, eller ur rent planeringshänseende. Men det är den här destruktiva och anklagande mentaliteten som florerar, och gärna kopplat till okynnesringande som jag inte klarar av.

Jag bestämmer själv när jag har tid att prata - och är det urgent så finns det sms. Jag är fullt kapabel att värdegranska min tid och göra prioriteringar - och i nio fall av tio så är de som söker mig så förutsägbara att jag kan räkna ut vad samtalet kommer att handla om. Jag är dock så respektfull att jag alltid återkommer eller ringer upp de som har sökt mig, och det tycker jag är good enough. Men samtidigt så förstår jag mycket väl att det är majoriteten som skapar ett rättesnöre, och då är det väl som ni säger att jag står utanför normen. Men jag kan lova er att jag mår fantastiskt bra och har inga stressproblem att hantera.

Man kan lugnt säga att jag längtar tillbaka till den period som jag själv kallar för "Mellanläget". Vi stod på gränsen till att ta steget över till det mobila levernet, men fortfarande så fanns det ett uns av integritet kvar. Vi hiphop-kids flashade med våra beepers - eller personsökare/minicalls som den gråa massan kallade dem. Vi var nåbara - men ändå så bestämde vi själva när det var dags att ringa upp. Det var tider det...

En annan avart av ovan nämnda beteende är nu när den stora amatörmassan har hittat in på ansiktsboken... En bok som jag kontinuerligt pendlar in och ut från för att kolla läget - och jag tycker det är en galet bra portal - men mitt pendlande följer inga mönster och oftast hinner inte applikationen med att regga om jag är off- eller online. Detta förstår inte dessa nyvakna chatmonster som i tid och otid ska ha tag på mig... och sedan surt kommenterar uteblivna svar med ett "-Jasså, det duger inte att svara!!!"

Men snälla någon... jag svarar när jag ser att ni försöker nå mig - men oftast har jag redan lämnat sidan innan ni har hunnit säga självtillfredställelse...

Var jag dum nu mot er? Äh - det får ni ta. Jag har dessutom fått som personligt mål på jobbet att bli mer nåbar på min telefon - och det kan jag ju köpa, dessutom beror det oftast på att den är urladdad, eller ännu hellre att jag sitter i ett av alla otaliga möten. Men allt detta kanske är priset man får betala för att ha en deliver aka. Nike-inspirerad Just doer! i sitt stall.

onsdag 16 december 2009

x-mas throwback



Tänkte att vi skulle throwbacka som Chewbacka så här lagom till jul. Ruttnade på alla jinglebells-crap som invaderat mitt soundsystem här hemma och gjorde en djupdykning bland alla tusentals skivor för att hitta lite feelings... och jag kom upp till ytan med den här bortglömda och underskattade klassikern.

You might say att "The Ecleftic" är the shit när vi pratar Wyclef - men jag vill nog hålla ovanstående som hans masterpiece, och då även The Score med Refugee inräknat... och då vet jag att jag svär i hiphop-kyrkan.

Lyssna bara in "Industry" här nedan och beakta hans storhet - sedan kan du vara lite kreativ själv och Dutuba upp "Party to Damascus" som är en alltime high top 20 låt för Papi Jam.


Orginalet varar längst

Noterar på min sitemeter att drop-by-trafiken på sidan har ökat sista tiden. Hittade också förklaringen till detta - tydligen har DN På Stan startat en återkommande flik som man fantasilöst har döpt till just Ge Mig Fem.

Visst skulle jag kunna hoppa på tåget och leverera något liknande som den celebritet jag nu är, men det känns lite above my dignity... Jag vet det - och ni vet det... there can be only one, och jag känner fortfarande ingen som på fullt allvar dricker Pepsi. Sedan får Britney Spears och Beckham säga vad dom vill...

söndag 13 december 2009

Elementärt...




Wow! Det här har helt gått mitt cinematiska öga förbi... Sherlock Holmes, och nu till jul till råga på allt - helt plötsligt så ser eder antichrist(mus) en mening med all hysteri som formger denna vansinniga månad. 2 timmar i en biofåtölj tillsammans med en av mina största litterära förebilder. Den minnesgode vännen kommer kanske ihåg att jag till och med inredde mitt badrum på Vegagatan till Sherlocks ära under ett par år. Och hur vi valde bort alla must-see-museums i London första gången vi var där, till förmån för Baker street.

Och till trots att jag må vara färgad så måste ni väl ändå hålla med om att trailern lovar gott. Det känns som om Robert Downey Jr går från klarhet till klarhet, och man kan väl alltid locka med Jude Law för att få lite kvinnlig fägring med sig till biografen.

Nu ska jag bara undersöka vilken stad man måste ta sig till - för lilla Södertälje med 90000 invånare behöver ju som bekant ingen bio.

lördag 12 december 2009

Vi fejkar aldrig funken


Lördagkväll och lite rb i glaset framtvingar mina givmildare drag. Självklart ska ni få lite skön breakbeat från 2004 att ta med er under kvällens begivenheter. Fattar ni inte hur bra det här är, ja då fejkar ni verkligen funken...

lite flings




Som bekant så är jag ju inte direkt med i någon fanbase för snöns vara och välmående - möjligtvis om det innebär att plocka fram carving-laggen ur källaren och bege sig norrut, men annars intet. Jag är dock tillräckligt stor i sinnet att kunna erkänna att jag för en stund uppskattade symboliken i att tunna flingor föll över en julpyntad stad samtidigt som leverans av årets julkort högtidligt förmedlades till den röda tomtelådan.

Över huvud taget kan jag känna en symbolisk nöjdhetskänsla över att jag inte helt har ätits upp av den teknologiska nutiden och anammat bruket av julkort via mail. På något bra sätt så känns det som att julkortsskrivandet är en sista utpost där man för hand fortfarande lägger ned lite tid och hantverk i att visa sin omvärld en tanke om uppskattning.

Jag/vi har dock sansat oss till den grad att vi inte håller på att scrapbookar ihop kreationer - däremot förekommer det vissa år när minnet ligger i fas med leveranstider alternativt att plånboken nickar jakande, att jag skapar egna julkort och låter ett tryckeri spotta ut dem.

Jag gav...




Subway på Köpmangatan, ni vet brevid Resevaruhuset, en chans.

För där lokala svammelforumet Länstidningen, med en nästan prisvärd urskiljning, lyckas att frikostigt dela ut kringlor via sin testpatrull till gastronomiska tillhåll. Tillhåll som veckan därpå tilldelas ett föreläggande om igenbomning för bristande hygien och hantering av råvaror - så tar Papi sig till stadens bakgator och dess utbud.

Jag ska inte hacka alltför mycket på LT:s amatörism, men upplägget känns inte alltid så genomtänkt... eller låt oss säga så här, konsekvensnivån kan uppfattas som godtycklig. Favoriterna är när patrullens medlemmar plockar in samma maträtt istället för att sprida ut inriktningen. Eller ännu bättre, när man ställer små företags personalmatsalar mot lite större etablissemang. Men dom vill nog väl...

Hur som helst så var Subway en angenäm överraskning - inspirationen fick jag redan på söndagen när Susanne satt och goffade på en mackish i lunchrummet på jobbet. Den såg riktigt smarro ut. Och numera kan jag gå i god för att dom är det också... jag menar, damn vad killen bakom disken slevade på med things and stuffs. Det var liksom ingen hejd på det gottiga. Jag greppade en tonfiskbaserad sak i sesambröd, adderade lite starka saker och såser och voila! Mackornas macka!

Jag har en liten förkärlek till tonfisk på mackor och brukar faktiskt göra sådana själv till och från... det jag har märkt då... om vi ska bli snäppet allvarligare är att tonfiskens säregna lukt påverkar även kisset men det brukar passera på två tömningar. Men med Subways monster så krävdes det fem gånger - ja även en dump från tvåan innan man var clean igen. Se där.. lite vetenskap så här på morgonen.

Nu ska jag ut å röra lite på mig innan DJ och jag ska åka ut till Funhouse för lite födelsedagsfirande. Kusin Oliver fyller 5 år.

tisdag 8 december 2009

ainaziz




Den gamla mobiltelefonstwaten Papi har inte brytt sig ett dyft om nya releaser de senaste fem åren - utan har benhårt kört retrostilen med gamla vrak som laddar ur efter 3 sms, mest bara för att...

Men nu har den gamla esteten vaknat till liv igen... inte för att jag har råd eller för att jag har en aning om vad jag ska med alla funktioner till, utan just bara för att den är så sjukt snygg. Så det går bra för AK att belöna sin provider retroaktivt med en bamseöverraskning i julstrumpan i år. yes damn!

Nästa år...




...blir det fan en chokladkalender med Hello Kitty för 39:- på Konsum...

På pappret var det inget fel på själva upplägget - kalendern inhandlades under en skyltsöndag innan första advent, tanken var sedan att kombinera sifferlek med en trigger om att det är en tomtenisse som tittar förbi varje natt och fyller på nästa dags fack. Laddat för, och med spänning in other words...

Men det var som sagt på pappret - projketet har nu mynnat ut i ett halvtidsjobb att jaga fatt på vettiga små presenter som helst inte ska kosta skjortan - men redan nu, inte ens tio dagar in i december så ger lite snabb överslagsräkning en totalsumma på säkert 600:-. Och det hade jag väl kunnat leva med om jag inte väckts den sjätte dagen av en moloken Ester som puttade på mig...
"-Du pappa... den där tomtenissen lämnar inte så roliga grejor"

"Hmm...jaha...jo pappa får väl ta och prata lite med den där nissen, men du vet... han kommer ju på natten..."

"Pappa, du får prata med honom..."

Så nu är det inte bara ett halvtidsjobb, det är även ett otacksamt knogande också. Ridå!

söndag 6 december 2009

selfstanding




Det är en stor dag idag uppe i de två flyktingförläggningarna Saltskog och Västergård här i stan. Tydligen ska migranterna fira någon slags självständighetsdag... vilket i sig är lika orealistiskt som när svennarna ska ha en karnival och drömmande suckar något om "nästan som i Rio".

Ringde förresten utrikesdepartementet för att kolla upp en sak - och om de inte ljög mig rätt upp i ansiktet så befinner sig inte Finland i krig. Faktum är att det är ganska länge sedan som de var det. Och med dessa nya färska rön så befarar jag att containertrafiken över Östersjön kommer att mångdubblas inom kort. Dessutom kommer Södertälje att dräneras på säkert 30000 invånare - men det är smällar man får ta, och istället får vi bära med oss minnet av alla lyckliga människor som kunde återbördas till sitt hemland efter så lång tid i exil.

Uncle Sam håller förresten öppet extra länge idag... tydligen stod det Karaoke Grönfors DeLuxe på agendan.

fredag 4 december 2009

färskvara




Fick en nostalgisk flash... fråga mig inte varför... med ett bäst-före-datum 1989. Ser framför mig hur jag och Gringo sitter dubbelvikta av skratt i hans första sunkiga lya - som för övrigt låg en trappa under mig. Och jag konstaterar att humor verkligen är en färskvara.

Jag menar... "Send more cops..." mmm...jättekul. Eller så kan det ha varit det faktum att vi av ren oerfarenhet fyllde stora saftglas med Jägermeister och klunkade frenetiskt.

En skopa krädd kan väl dock utdelas ty det faktum att vi redan i ett tidigt stadium hade en oslagbar förmåga att sortera ut kvalitetsrullar. Vad hette förresten den där filmen som dom spelade in genom att springa runt med filmkameran på en damn lång planka... nåt hus i en skog typ...

onsdag 2 december 2009

om man skulle...


...ta och unna sig ett par nya skor... som en julklapp till sig själv menar jag. "Men du köpte ju ett par retro edition av Nike Elite från 1979 alldeles nyligen!" Jo, men det här utsökta Cortez-exemplaret bellar ju bara sjunittionio hos SNS, och dessutom fri frakt om man inte orkar ta pendeln in till stan. "Men alltså, du har ju minst 10 par Najkosar som står standby på startlinjen i hallen" Jo, men det här är ju ett par Cortez - världens vackraste sko, och de senaste är ju kärleksfullt utslitna nu... En Najko är alltid en Najko.

tisdag 1 december 2009

Rädda djulen!




Devalveringen utav innehållet i Aladdinaskarna fortsätter med oförtruten kraft år från år - otaliga är de juveler som under en likriktad och enformig slägga tvingats ge vika för den mainstreamkultur som numera råder i detta land. Jag har ännu inte förlåtit för övergreppet på den franska nougaten, eller marsipanbrödet... för att inte tala om nötsplitter. Uppenbarligen hände något när Marabou blev uppköpt av norska Freja - och inte fan var det till det bättre. Nu hittar du istället ungefär 300 varianter på nougat i kartongen.

Därför ser jag det som din förbannade vuxna plikt att gå in på www.raddajulen.nu och rädda apelsintryffeln kvar. Trillingnöten ligger i ohotat bo så den behöver vi inte lägga någon kraft på.

Kom igen nu alla tjocklitt-lovers!