torsdag 31 december 2009

Noeliniz Ve Yeni Yiliniz Kutlu Olsun





2010 - trodde i min enfald att detta var en plastig skitmodell från Nokia - förvisso är alla deras modeller plastiga och framför allt skit - men tydligen är det något som vi måste ta oss igenom de närmaste 365 dagarna. Någon som hakar på?

Jag har börjat fila lite på min traditionsenliga årssammanställning men finner inte riktigt det där annars så närvarande engagemanget. Möjligtvis för att det känns som om det har varit mer minus än plus utslaget över året. Och kanske för att jag ser lite mer än lovligt mörkt på det kommande året. Fast det är väl ofta då som ett ljus i mörkret brukar uppenbara sig. Hmm... fadern, sonen och den helige anden...punkt. Kom på att jag började låta som domprosten och det vore ju att tumma en hel del på sanningen.

tisdag 29 december 2009

a ring to rule them all...


Nedanstående text är skriven av Michael Delavante på sajten zitiz.se - ett sk. allmänforum där man kan posta artiklar under olika topics. Jag brukar inte kopiera andras alster men innehållet här är av ett sådant allmänintresse - speciellt för oss törstande Middle Earthies, och jag lovar... ni kommer inte att bli besvikna.


THE HUNT FOR GOLLUM

The Hunt for Gollum är en välgjord s.k ”independence-film” av några hängivna Sagan om Ringen-entusiaster. 160 personer har engagerat sig i produktionen och de flesta rollerna görs av amatörer. The Hunt for Gollum utspelar sig strax innan den första filmen och bygger på ett appendix ur Sagan om Ringen-boken. Berättelsen handlar om Aragorn som ger sig ut för att hitta Gollum och upptäcka sanningen om Ringen och skydda framtida bärare. Skaparna tog kontakt med Tolkiens familj med en förfrågan om att få göra filmen och de gav sitt OK så länge man inte försökte slå mynt av produktionen för egen vinning utan var villiga att släppa den gratis. The Hunt for Gollum hade premiär den 3 maj i år på Sci-Fi, London och recensionerna var överlag positiva.

Filmen är regisserad av Chris Bouchard som tidigare gjort kortfilmer som Disconnect, The Machine och episka skräckfilmsprojektet Human Rest. Länge ett stort fan av Sagan om Ringen föresatte sig Chris att göra Jakten på Gollum som en hyllning till det arbete som utförts av JRR Tolkien och Peter Jackson, men även som ett experiment i lågbudgetfilmskapande. Förutom att styra och övervaka produktionen är Chris också delaktig i skapandet av musiken i filmen. Det flesta projekt av den här typen brukar vara minst sagt usla men inte i det här fallet. Om man betänker att de flesta medverkande är amatörer och att filmens budget låg på endast 5000 dollar så är det nästan sensationellt bra gjort. Filmen har ett utsökt foto, proffsig regi, bra agerande och dessutom ett hyfsat soundtrack. Storyn som sådan är inte märkvärdig och filmen är bara 40 min lång men den fångar ändå en del av andan i Jacksons filmer utan att för den skull nå upp till samma mästerliga klass. Mest imponerande utöver fotot är den slående likheten som inte minst Gandalf (Patrick O´Connor) har med originalet, men även Aragorn (Adrian Webster) fungerar bra liksom den klockrena animeringen av Gollum och de skickligt make-upade orcherna. Här kan ni se filmen:


http://www.thehuntforgollum.com/player_film-hd.htm

måndag 28 december 2009

The day after tomorrow


Spännande... SMHI lovar 0-gradigt idag och -16 grader i morgon. Känns som att begreppet väderomslag inte är ett understatement. Skoterkängor och polarmongojackan på med andra ord. Freeze motherfucker!

söndag 27 december 2009

Respektera hüüüüden(?)


Jag ska inte lägga orden på er tunga - men man kan kanske ana att det finns anledning för invånarna i den ena staden att känna sig lite stoltare... eller så säger man som Markus Krunegård... "Ge mig inte vit skit - ge mig afrobeat"



>

lördag 26 december 2009

veckans retro


Men visst fan var M.A.C Black Orange godare?!

Saker som stör Jimmy (del 10)




Sådär... nu har jesusbarnet fått sitt - därför kan vi återgå till att vara elaka igen... Er favoritavdelning på bloggen är tillbaka!

Jimmy ondgör idag, och ställer sig frågande till varför allt som byggs i den här staden får en touch av pajas och gyckleri. Finns det inga normer för vad som är passande i det offentliga rummet - finns det ingen fingertoppskänsla där man även tar hänsyn till kringliggande eviroment. Jag uppmanar till upprop för ett skönhetsråd bums...

Just nu har jag den nya järnvägsbron i blickfånget - och tro mig, jag var också för att byta ut den 90-år gamla förhistoriska reliken som såg ut som ett jävla monster - men nu börjar jag vackla lite. Bropelarna är utsökta med en mättad terracottaröd accént - och dessa tingestar utgör ett ypperligt landmärke. Själva bron är stilren, och jag har inget att säga om det - men...just det men... Södertälje och broar är som ett kringresande cirkussälskap - jag tänker på den omotiverade antroposofbron ute vid Södertälje Syd, jag tänker på Sveriges fulaste klaffbro och nu måste man naturligtvis kleta ner den nya bron med något babyblått - ridå!

fredag 25 december 2009

litet julcollage







Röken har skingrats lite och äntligen känns det som om den riktiga julfriden har hittat in i de Lovisinska salongerna. Onsdagen, dvs. lill-julen firades traditionsenligt hemma hos Farmor och Farfar med god mat och lite upptåg. Vi led fortfarande lite av sviterna efter det influensaaktiga oket som legat över oss sedan i lördags då vi genomförde en snabbvisit hos Bergqvistklanens dopp i grytan i Norsborg. Hmm... låter lite som en Pizza i Jordbro, och sanningen ligger nog någonstans där emellan, det brukar vara så.

Sedan förra året har vi valt att fira julafton för oss själva i ett försök att bara få njuta av den speciella dagen. I år var Ester av naturliga skäl ett år äldre än förra året, och cravingen efter julklapparna tog nästan olidliga proportioner... Jag tror dock att hon hann uppskatta det mesta - förvisso fick hon inget fullblodspiano som stod överst på önskelistan, men väl en synth med lite för många funktioner för vad som är nyttigt för en 3-åring (eller snart 4 som hon själv ivrigt påpekar). Misstänker att det bara är en tidsfråga innan hon går under namnet Howard Jonsson i trappuppgången.

Massor med snö i år - och kvällen tillägnades lite skaparglädje i form av byggandet av en snögubbe som med ett glatt leende och en morot till näsa vakade över Barbara på bottenvåningen. Ja i alla fall i hela 2 timmar innan stadens kulturberikning kände sig nödgade att utföra ett ortodoxt korståg på den stackars lilla gubben. Kan också vara så att det var hungern som drev dem till detta övergrepp och vansinnesdåd. Och då har vi ju faktiskt utfört en god gärning i jul - hoppas moroten smakade...

Idag har vi varit på julfika ute i Sundsvik hos kusinerna Lova & Ludde. Avslappnat, mysigt och gott - och Ester inkasserade ytterligare paket i alla dess former. En del har det bra...

Den gamle italienaren Peter Cossi fick inget ljust tänt i kyrkan i år, till det var vi alldeles för trötta - men han gick sannerligen inte lottlös ändå... istället blev det hela fyra stycken, eftersom AK missat att fira alla adventssöndagar under december. Ni ser, det finns en mening med allt...

torsdag 24 december 2009

tiden är ur led


...det är ingen ordning på någonting längre - tomten ramlade in redan kl. 07.00 på Lovisinsgatan - är tomtefacket underrättat?!

onsdag 23 december 2009

slutspurt

...på omröstningen kring förslag på Papis julupplevelse 2009. Och just nu ser det ganska lovande ut... är tydligen ett fysiskt äventyrspaket i antågande, där kroppsvätskor skola byta plats med varandra. Undrar just vem som är tomten...

nattvak




Jag borde egentligen sova - men en märklig otagbar oro river i kroppen - så jag sitter uppe och ser hur ännu mer snö sakta faller ner på gatan utanför. Termometern säger -19 eller alternativt -1.9, jag lutar åt det sistnämnda och det är inte bara en önsketanke utan jag har någon slags vetenskaplig klarsyn om att det dessutom är troligast så. Jag vågar nog förresten lova en vit jul nu - och det är okej, trots min tydliga avsmak för den här årstiden. Jag kan till och med gå med på att det vita får ligga kvar fram till de första dagarna i januari - men sedan får det vara nog, vi måste göra plats för den annalkande sommaren. Märkte ni förresten hur underbart det var med ytterligare en minuts dagsljus idag - i morgon blir det en till...

Vi blev förresten med gran till slut ändå. Esters morfar hade inte hjärta att se flickebarnet utan något träslöjdsmaterial i vardagsrummet. Jag vet inte hur han gjorde - mest troligast är väl att han likt Lotta på Bråkmakargatan satte sig och väntade på att det skulle falla av en gran från en lastbil. Har svårt att tro att rättskaffens Lasse gick ut och tjuvhögg en gran. Men det luktar misstänkt vindpinad havsbris om den.

Har en dag kvar på jobbet... mm, jag vet... dags att kliva upp snart - sedan väntar en härlig nästan tre veckor lång ledighet. Vi har inget sådär inplanerat, men om ovan nämnda snö får ligga kvar så blir det nog en hel del pulkaåkning - DJ har ju äntligen kommit över sin märkliga rädsla för detta magkittel och tjoar glatt i backen. Kan nog bli en tur till Ragnhildsborgsbacken också om de kommer igång med pistningen, då får ju dessutom Papi chansen att klämma på sig sina slalompjucks och göra lite moves.

Har förresten upptäckt ett dilemma... AstraZenecas julfest och julgransplundring går detta år av stapeln på Tom Tits. Jupp, ni fattar... Samma ställe som far och dotter har bedrivit hetsjakt på och överöst med invektiv och elaka tillmälen. Både på blogg, media och in real life under hela året som gått. Ilskan har förvisso varit befogad eftersom deras utlovade luftballongshelvete aldrig lyfte, men nu får vi nog gott knyta näven i handen och faktiskt ta del av allt det roliga som till trots fungerar.

måndag 21 december 2009

jämmer, mörker och elände...


Då var det gjort då... för mer mörkare och jävligare än så här blir det inte - från och med i morgon så ökar dagsljuset med 1-2 minuter per dygn. Man får fan vara glad för det lilla här i livet.
Och appropå liten så kastade jag in DJ i baksätet efter att ha hämtat upp henne på dagis med en mission om att låta henne få välja julgran. Jodå, ni läste rätt... jag tänkte baxa in granen i bilen, trots mina heroiska eder och löften från förra året då jag släpade en apatung kungsgran under armen från Moraberg ner till Centrum. Jag må ha varit jävulskt kaxig då - men i år kändes det lite som att been there, done that.
Nu stötte vi dock på patrool eftersom utbudet som mötte oss uppe vid Plantagen möjligen hade fått en blind och spetälsk att jubla. Alltså ursäkta... men i min värld så är en Kungsgran tät och yvig - men de exemplar som stod och prostituerade ut sig i green light district måste ha varit utmobbade kusiner från landet. Dessutom har jag som grundkrav att granen ska vara längre än jag själv - det failade redan där. Men lovat är lovat, så Ester fick utslagsrösten... därför blev det ett happy meal på donkis - bra där.
Med andra ord ingen gran i jul - och personligen, och i egenskap av antichrist(mus) så kunde jag inte care less. Dessutom finns det ju en person i min närhet som tyckte att det var en taktiskt bra idé att dra in 0:- i december månad, så med någon konstig matematik så känns det som att jag precis gått 449:- plus.

söndag 20 december 2009

G(eek)-Force



Funderar lite lätt på vad det är för märklig dragningskraft som florerar - och helst i samband med tex. högtider, marknader eller andra happenings... Jag tänker på den kraft som får till synes vanliga och rediga människor att urskiljningslöst alltid välja ut entréer och dörröpnningar in till affärer och varuhus för personliga möten och samtal.

Favoriterna är de som sänder iväg ett evil eye när man trycker iväg en axeltackling samtidigt som man passerar... kom igen lite självinsikt! Annars får ni väl sätta upp en skylt som talar om att ni har köpt entrén - men då vill jag också se en biljettlucka där jag kan lösa inträde...

fredag 18 december 2009

ni kanske...


...läste den lätt sarkastiska kommentaren från en person som kallar sig Roloj (vi andra kallar honom idiot) efter mitt utlägg om mobila tillgänglighetsaspekter.
Och jag ska inte försöka kringgå de känslor som han försöker förmedla - men jag vill ändå göra er uppmärksamma på att den här mannen inte är riktigt fullt frisk. Eller säg så här, hade han haft hästar så hade dom inte stått i stallet.
Fick ovanstående tingest tillsänt till mig... och ska jag rent känslomässigt försöka tolka vad han förmedlar så har jag antagligen:
  • blivit uppmärksammad på att han har flyttat - var någonstans står lite skrivet i stjärnorna, och frågar jag Eniro så kan jag tänka mig att jag tilldelas en adress till en obskyr firma i Solna.

  • fått ett julkort i samma släng.

  • förärats en julklapp i form av ett rabattkort som gick ut 2007.

Vad jag försöker säga är, att det gäller att ha perspektiv på tillvaron - annars kan man bli en Gringo.

är fortfarande...



...kär i den här låten... eller i henne, jag har inte riktigt bestämt mig - man kanske kunde få båda.

torsdag 17 december 2009

mellanläge



"Hur fan klarade ni er före 1993?" (nu är ju iofs. 93 lite godtyckligt, men det var då jag greppade min första cell"

Shit vad less jag är på det här "must-reach-you-immediately"samhället som vi har skapat, och som tillbeds fanatiskt av större delen av min omgivning. Det är väl klart jag ser fördelarna med ett portabelt kommunikationsverktyg - jag tänker tex. på paniksituationer eller när man ska möta upp någon, eller ur rent planeringshänseende. Men det är den här destruktiva och anklagande mentaliteten som florerar, och gärna kopplat till okynnesringande som jag inte klarar av.

Jag bestämmer själv när jag har tid att prata - och är det urgent så finns det sms. Jag är fullt kapabel att värdegranska min tid och göra prioriteringar - och i nio fall av tio så är de som söker mig så förutsägbara att jag kan räkna ut vad samtalet kommer att handla om. Jag är dock så respektfull att jag alltid återkommer eller ringer upp de som har sökt mig, och det tycker jag är good enough. Men samtidigt så förstår jag mycket väl att det är majoriteten som skapar ett rättesnöre, och då är det väl som ni säger att jag står utanför normen. Men jag kan lova er att jag mår fantastiskt bra och har inga stressproblem att hantera.

Man kan lugnt säga att jag längtar tillbaka till den period som jag själv kallar för "Mellanläget". Vi stod på gränsen till att ta steget över till det mobila levernet, men fortfarande så fanns det ett uns av integritet kvar. Vi hiphop-kids flashade med våra beepers - eller personsökare/minicalls som den gråa massan kallade dem. Vi var nåbara - men ändå så bestämde vi själva när det var dags att ringa upp. Det var tider det...

En annan avart av ovan nämnda beteende är nu när den stora amatörmassan har hittat in på ansiktsboken... En bok som jag kontinuerligt pendlar in och ut från för att kolla läget - och jag tycker det är en galet bra portal - men mitt pendlande följer inga mönster och oftast hinner inte applikationen med att regga om jag är off- eller online. Detta förstår inte dessa nyvakna chatmonster som i tid och otid ska ha tag på mig... och sedan surt kommenterar uteblivna svar med ett "-Jasså, det duger inte att svara!!!"

Men snälla någon... jag svarar när jag ser att ni försöker nå mig - men oftast har jag redan lämnat sidan innan ni har hunnit säga självtillfredställelse...

Var jag dum nu mot er? Äh - det får ni ta. Jag har dessutom fått som personligt mål på jobbet att bli mer nåbar på min telefon - och det kan jag ju köpa, dessutom beror det oftast på att den är urladdad, eller ännu hellre att jag sitter i ett av alla otaliga möten. Men allt detta kanske är priset man får betala för att ha en deliver aka. Nike-inspirerad Just doer! i sitt stall.

onsdag 16 december 2009

x-mas throwback



Tänkte att vi skulle throwbacka som Chewbacka så här lagom till jul. Ruttnade på alla jinglebells-crap som invaderat mitt soundsystem här hemma och gjorde en djupdykning bland alla tusentals skivor för att hitta lite feelings... och jag kom upp till ytan med den här bortglömda och underskattade klassikern.

You might say att "The Ecleftic" är the shit när vi pratar Wyclef - men jag vill nog hålla ovanstående som hans masterpiece, och då även The Score med Refugee inräknat... och då vet jag att jag svär i hiphop-kyrkan.

Lyssna bara in "Industry" här nedan och beakta hans storhet - sedan kan du vara lite kreativ själv och Dutuba upp "Party to Damascus" som är en alltime high top 20 låt för Papi Jam.


Orginalet varar längst

Noterar på min sitemeter att drop-by-trafiken på sidan har ökat sista tiden. Hittade också förklaringen till detta - tydligen har DN På Stan startat en återkommande flik som man fantasilöst har döpt till just Ge Mig Fem.

Visst skulle jag kunna hoppa på tåget och leverera något liknande som den celebritet jag nu är, men det känns lite above my dignity... Jag vet det - och ni vet det... there can be only one, och jag känner fortfarande ingen som på fullt allvar dricker Pepsi. Sedan får Britney Spears och Beckham säga vad dom vill...

söndag 13 december 2009

Elementärt...




Wow! Det här har helt gått mitt cinematiska öga förbi... Sherlock Holmes, och nu till jul till råga på allt - helt plötsligt så ser eder antichrist(mus) en mening med all hysteri som formger denna vansinniga månad. 2 timmar i en biofåtölj tillsammans med en av mina största litterära förebilder. Den minnesgode vännen kommer kanske ihåg att jag till och med inredde mitt badrum på Vegagatan till Sherlocks ära under ett par år. Och hur vi valde bort alla must-see-museums i London första gången vi var där, till förmån för Baker street.

Och till trots att jag må vara färgad så måste ni väl ändå hålla med om att trailern lovar gott. Det känns som om Robert Downey Jr går från klarhet till klarhet, och man kan väl alltid locka med Jude Law för att få lite kvinnlig fägring med sig till biografen.

Nu ska jag bara undersöka vilken stad man måste ta sig till - för lilla Södertälje med 90000 invånare behöver ju som bekant ingen bio.

lördag 12 december 2009

Vi fejkar aldrig funken


Lördagkväll och lite rb i glaset framtvingar mina givmildare drag. Självklart ska ni få lite skön breakbeat från 2004 att ta med er under kvällens begivenheter. Fattar ni inte hur bra det här är, ja då fejkar ni verkligen funken...

lite flings




Som bekant så är jag ju inte direkt med i någon fanbase för snöns vara och välmående - möjligtvis om det innebär att plocka fram carving-laggen ur källaren och bege sig norrut, men annars intet. Jag är dock tillräckligt stor i sinnet att kunna erkänna att jag för en stund uppskattade symboliken i att tunna flingor föll över en julpyntad stad samtidigt som leverans av årets julkort högtidligt förmedlades till den röda tomtelådan.

Över huvud taget kan jag känna en symbolisk nöjdhetskänsla över att jag inte helt har ätits upp av den teknologiska nutiden och anammat bruket av julkort via mail. På något bra sätt så känns det som att julkortsskrivandet är en sista utpost där man för hand fortfarande lägger ned lite tid och hantverk i att visa sin omvärld en tanke om uppskattning.

Jag/vi har dock sansat oss till den grad att vi inte håller på att scrapbookar ihop kreationer - däremot förekommer det vissa år när minnet ligger i fas med leveranstider alternativt att plånboken nickar jakande, att jag skapar egna julkort och låter ett tryckeri spotta ut dem.

Jag gav...




Subway på Köpmangatan, ni vet brevid Resevaruhuset, en chans.

För där lokala svammelforumet Länstidningen, med en nästan prisvärd urskiljning, lyckas att frikostigt dela ut kringlor via sin testpatrull till gastronomiska tillhåll. Tillhåll som veckan därpå tilldelas ett föreläggande om igenbomning för bristande hygien och hantering av råvaror - så tar Papi sig till stadens bakgator och dess utbud.

Jag ska inte hacka alltför mycket på LT:s amatörism, men upplägget känns inte alltid så genomtänkt... eller låt oss säga så här, konsekvensnivån kan uppfattas som godtycklig. Favoriterna är när patrullens medlemmar plockar in samma maträtt istället för att sprida ut inriktningen. Eller ännu bättre, när man ställer små företags personalmatsalar mot lite större etablissemang. Men dom vill nog väl...

Hur som helst så var Subway en angenäm överraskning - inspirationen fick jag redan på söndagen när Susanne satt och goffade på en mackish i lunchrummet på jobbet. Den såg riktigt smarro ut. Och numera kan jag gå i god för att dom är det också... jag menar, damn vad killen bakom disken slevade på med things and stuffs. Det var liksom ingen hejd på det gottiga. Jag greppade en tonfiskbaserad sak i sesambröd, adderade lite starka saker och såser och voila! Mackornas macka!

Jag har en liten förkärlek till tonfisk på mackor och brukar faktiskt göra sådana själv till och från... det jag har märkt då... om vi ska bli snäppet allvarligare är att tonfiskens säregna lukt påverkar även kisset men det brukar passera på två tömningar. Men med Subways monster så krävdes det fem gånger - ja även en dump från tvåan innan man var clean igen. Se där.. lite vetenskap så här på morgonen.

Nu ska jag ut å röra lite på mig innan DJ och jag ska åka ut till Funhouse för lite födelsedagsfirande. Kusin Oliver fyller 5 år.

tisdag 8 december 2009

ainaziz




Den gamla mobiltelefonstwaten Papi har inte brytt sig ett dyft om nya releaser de senaste fem åren - utan har benhårt kört retrostilen med gamla vrak som laddar ur efter 3 sms, mest bara för att...

Men nu har den gamla esteten vaknat till liv igen... inte för att jag har råd eller för att jag har en aning om vad jag ska med alla funktioner till, utan just bara för att den är så sjukt snygg. Så det går bra för AK att belöna sin provider retroaktivt med en bamseöverraskning i julstrumpan i år. yes damn!

Nästa år...




...blir det fan en chokladkalender med Hello Kitty för 39:- på Konsum...

På pappret var det inget fel på själva upplägget - kalendern inhandlades under en skyltsöndag innan första advent, tanken var sedan att kombinera sifferlek med en trigger om att det är en tomtenisse som tittar förbi varje natt och fyller på nästa dags fack. Laddat för, och med spänning in other words...

Men det var som sagt på pappret - projketet har nu mynnat ut i ett halvtidsjobb att jaga fatt på vettiga små presenter som helst inte ska kosta skjortan - men redan nu, inte ens tio dagar in i december så ger lite snabb överslagsräkning en totalsumma på säkert 600:-. Och det hade jag väl kunnat leva med om jag inte väckts den sjätte dagen av en moloken Ester som puttade på mig...
"-Du pappa... den där tomtenissen lämnar inte så roliga grejor"

"Hmm...jaha...jo pappa får väl ta och prata lite med den där nissen, men du vet... han kommer ju på natten..."

"Pappa, du får prata med honom..."

Så nu är det inte bara ett halvtidsjobb, det är även ett otacksamt knogande också. Ridå!

söndag 6 december 2009

selfstanding




Det är en stor dag idag uppe i de två flyktingförläggningarna Saltskog och Västergård här i stan. Tydligen ska migranterna fira någon slags självständighetsdag... vilket i sig är lika orealistiskt som när svennarna ska ha en karnival och drömmande suckar något om "nästan som i Rio".

Ringde förresten utrikesdepartementet för att kolla upp en sak - och om de inte ljög mig rätt upp i ansiktet så befinner sig inte Finland i krig. Faktum är att det är ganska länge sedan som de var det. Och med dessa nya färska rön så befarar jag att containertrafiken över Östersjön kommer att mångdubblas inom kort. Dessutom kommer Södertälje att dräneras på säkert 30000 invånare - men det är smällar man får ta, och istället får vi bära med oss minnet av alla lyckliga människor som kunde återbördas till sitt hemland efter så lång tid i exil.

Uncle Sam håller förresten öppet extra länge idag... tydligen stod det Karaoke Grönfors DeLuxe på agendan.

fredag 4 december 2009

färskvara




Fick en nostalgisk flash... fråga mig inte varför... med ett bäst-före-datum 1989. Ser framför mig hur jag och Gringo sitter dubbelvikta av skratt i hans första sunkiga lya - som för övrigt låg en trappa under mig. Och jag konstaterar att humor verkligen är en färskvara.

Jag menar... "Send more cops..." mmm...jättekul. Eller så kan det ha varit det faktum att vi av ren oerfarenhet fyllde stora saftglas med Jägermeister och klunkade frenetiskt.

En skopa krädd kan väl dock utdelas ty det faktum att vi redan i ett tidigt stadium hade en oslagbar förmåga att sortera ut kvalitetsrullar. Vad hette förresten den där filmen som dom spelade in genom att springa runt med filmkameran på en damn lång planka... nåt hus i en skog typ...

onsdag 2 december 2009

om man skulle...


...ta och unna sig ett par nya skor... som en julklapp till sig själv menar jag. "Men du köpte ju ett par retro edition av Nike Elite från 1979 alldeles nyligen!" Jo, men det här utsökta Cortez-exemplaret bellar ju bara sjunittionio hos SNS, och dessutom fri frakt om man inte orkar ta pendeln in till stan. "Men alltså, du har ju minst 10 par Najkosar som står standby på startlinjen i hallen" Jo, men det här är ju ett par Cortez - världens vackraste sko, och de senaste är ju kärleksfullt utslitna nu... En Najko är alltid en Najko.

tisdag 1 december 2009

Rädda djulen!




Devalveringen utav innehållet i Aladdinaskarna fortsätter med oförtruten kraft år från år - otaliga är de juveler som under en likriktad och enformig slägga tvingats ge vika för den mainstreamkultur som numera råder i detta land. Jag har ännu inte förlåtit för övergreppet på den franska nougaten, eller marsipanbrödet... för att inte tala om nötsplitter. Uppenbarligen hände något när Marabou blev uppköpt av norska Freja - och inte fan var det till det bättre. Nu hittar du istället ungefär 300 varianter på nougat i kartongen.

Därför ser jag det som din förbannade vuxna plikt att gå in på www.raddajulen.nu och rädda apelsintryffeln kvar. Trillingnöten ligger i ohotat bo så den behöver vi inte lägga någon kraft på.

Kom igen nu alla tjocklitt-lovers!

lördag 28 november 2009

Julen tittar in...



Sitter och samlar mig för att trotsa sjukdomen och bege mig ut på balkongen för att montera granris och led-ljus som farmor och farfar påpassligt levererat från plantageägorna i sörmlandsskogen. Blossas starkvinsglögg fungerar som medicin och accelerator.


dead by default - merry xmas!



Papi är döende i flu, cold - alternativt plague... Kunde ha valt att fila på testamentet men valde istället att högtidligt leverera årets jultune. Förstod förra helgen vilken responsibility jag har som kunglig hovleverantör av lejsade beats - fick dessutom en känga för att Flossy Mova lyst med sin frånvaro.

Är som bekant sedan barnsben hjärntvättad av überkristna julsånger och andra sakrala hycklerier - jag menar, jultomten nämns väl fan inte en enda gång i bibeln. Aktiverar därför kräkreflexen i tid och otid under december nu i vuxen ålder - så för att råda bot på detta så får ni en riktig jullåt från den riktiga världen. Petter teamar upp med Ison & Fille (word Robban!) och gamle vapendragaren Mogge i en snygg Mauro-produktion. Mer jul än så här blir det inte och snart börjar hysterin - fy fan...

Satt förresten uppe i min tynande ensamhet i natt och led förkylningens kval framför ett filmtips från Tom Selleck jr. I Tropic Thunder hittar vi Ben Stiller, Jack Black och Robert Downey Jr i en helt osannolik historia. Har av någon anledning genrellt svårt för amerikanska komedier - men den här bjöd på en hel del skratt. Ingen biofilm om man säger så, men klart sevärd.

onsdag 25 november 2009

Cirkeln sluts





God damn it! Det är lika tillfredställande varje gång det är gjort... och då pratar jag inte om sex, för det har jag bara läst om, utan istället avser jag de två tillfällena per år då de satans vinterdäcken ska av eller på. Inte för att jag gör själva momentet själv, det får Strengbergs grotta sig med, men det är just böket med att få upp och ner däcken från källlaren. Det ska släpas i omgångar och sedan omaket med att få in bilen på innergården... men nu är det gjort - bra där Jimmy.

Annars började dagen bra - jobbar ju natt den här veckan och fick värsta cravingen under småtimmarna - så därför bestod frukosten av en iskall Heineken och en pizzaslice, fan livet är bra härligt ibland. Eller så är det ett tecken på att mitt liv är så torftigt så att en dylik ickehändelse får ett euforiskt epitet.

Har hunnit boka julbord också - det var länge sedan sist och jag tänkte att det kunde vara en mysig utflykt medan familjen är samlad. Det fick bli Taxinge Krog, förvisso lite dyrt men Ester bellar ingenting så det går kanske jämt ut. Har varit där förut med kompisgänget och då tog köttbullarna slut, men jag vill minnas att det var ganska pitoreskt och stämningsfullt plus att maten var riktigt god. AK och jag firade dessutom inledningen på vår första gemensamma semester där vill jag minnas - dock inte med ett julbord.

Annars rullar det på - har uppdaterat våningen lite här och där, man behöver en liten sådan energikick ibland. Ska försöka hinna med IKEA innan jul också för att förnya panelgardinerna till vardagsrummet. Plockade JULA idag för att förbereda inför smyckningen av balkongen i helgen... fan, ju mer jag tänker efter så ligger det på just nu - har ju inte tid att sitta här längre... så vi hörs.

måndag 23 november 2009

Gud är God



Här är där där man är, där är där där man inte är... Där Fibes är borde man vara - men i lördags var det bara Kirsi som var där - och det kommer jag få höra om... Att döma av ovanstående klipp så verkar det ha varit bra stämning och betydligt mer folk än på Cinderella för en månad sedan.

Annars är jag mycket nöjd med dagen - det måste finnas en gud som är god mot de goda, och i det här fallet jag då. Hade riktigt bad vibbs kring dagens tandläkarbesök med undersökning. Jag tänker liksom att till slut så måste fällan slå igen. Även jag inser att det är helt horribelt att jag med mitt sockerintag bara har haft ett hål de senaste 23 åren.

Så jag var med andra ord inställd på det värsta och såg en lång och fattig vår framför mig - det gör jag iofs fortfarande, men säg fattigare då... Döm då till min stora lycka när jag överöstes med beröm och komplimanger över hur fina tänderna såg ut, och hur friskt allting verkade vara. Lite tandsten krafsades bort och det var väl på tiden för jag tror att det var 1998 som jag ides med något sådant sist. Ja, tandläkeriet var så nöjda med mig att vi inte ses förräns i slutet på 2011 nästa gång.

Helgat vare ditt namn och ditt rike...

söndag 22 november 2009

Ligga! (2)

eftersom det råder ett traditionellt fotoförbud i koncensus under dessa resor får ni hålla till godo med ovanstående, resten överlåter jag till er fantasi



"- Din jävla idiot - vad fan gör du här!?"

Papis practical joke slog igen och det var en belåten dåre som stod och flinade när grabbarna ramlade in på Birkaterminalen. Lite skuldmedvetna såg de dessutom ut, och med all rätt då jag vet att de ägnat den senaste veckan åt att ondgöra sig över undertecknads tråkighet. Att min ensamhytt dessutom blev billigare än deras knulldruttshytt genererade nästan ett maximus primus.

Det var nästan som ett sus av tidens vingslag svepte genom terminalen - för i princip kunde detta lika gärna vara ett tidsavtryck hämtat från 1989. Samma människor, samma grabbiga jargong där könsinvektiven avlöser varandra och där man envetet anstränger sig till det yttersta att bekräfta varandra genom att idiotförklara till höger och vänster... så där som bara grabbar kan. Låt gå att tidens tand har härjat lite med vår patina... hårvikarna har klättrat lite högre upp på hårfästet och här och där kan man hör och häpna skymta en hel del H&M-plagg. Kan det vara familjelivet som sätter sina spår. Däremot har inte den genuina vänskapen förändrats - och på något sätt känns det vackert att vi har hållit ihop denna vänskara under nästan 25 år - ungefär där någonstans upphör alla övriga fragment av vackerhet. Eller låt oss säga så här, det upphörde i samma stund som den första matbiten kom flygande över matbordet och hamnade i ett rödvinsglas och ett unisont: "Eyyyy! Vem var det som kastade! Vad ska jag göra med den här fuckin' jävla skjortan" ekade över hela restaurangen. En restaurang som visade upp sig från sin allra sämsta sida avseende matkvalitet. Vi hade bokat julbuffé, och jag ljuger inte när jag påstår att det var mer jul över den regularbuffé som jag och AK inmundigade på Cinderella i oktober.

Vi hade dock förmånen att uppvaktas alternativ övervakas av servitörsstabens mest bögiga kypare. Jag vet inte om han såg det som ett straff eller belöning, men jag tycker att han ska ha stor krädd till hur han hanterade situationen. Dessutom passade han på att chocka Papi genom att med gerillametoder rycka en halväten tallrik framför ögonen på denne... "-Alltså, jag är inte klar.." "-Jodå, du har ju lagt ihop kniv och gaffel" Jag tittade storögt på honom som om han vore ett ufo... "Vet du, jag har prövat detta på otaliga högkvalitativa restauranger och matetablissemang och det funkar väl aldrig eller sällan... Men det här var nog det sista stället på jorden som jag trodde att det skulle trigga till sybarit-fasoner" Jag vet inte om han tog det som en komplimang eller förolämpning - men ett poäng till honom.


I övrigt så är själva upplägget med dessa resor rituellt inövat sedan lång tid tillbaka och konceptet följs slaviskt. Dock har vi väl med åren omprioriterat innehållet en hel del. Ta bara det här med att Ligga... från att ha varit enarådande syfte med dessa seglatser under de första 10-15 åren så har den nog ramlat ner i Superettan just nu... vill man hårddra det lite så är det nog så att om det ska bli ligga nu för tiden så är det väl om någon av oss skulle bli våldtagna av en valkyria. Vill man grotta ner sig ännu mer i detta resonemang så ligger nog sanningen närmare att de som vi eventuellt skulle kunna tänka oss att ligga med inte ens har noterat att vi är med på båten, alternativt omedelbart sorterat in oss under epitetet äckligt gubbpack. Vi befinner oss i en gråzon där själen är ung medans det yttre lämnar lite mer att önska. Men som vanligt gäller... Det som händer på Finlandsbåten - stays on Finlandsbåten.

Vad jag egentligen försöker säga är att vi numera finner kraft och förtröstelse i att få träffas och utbyta senaste nytt under otvungna former, och framför allt bara få komma iväg från gnälliga tanter och bortskämda ungar. Känna lite liv i lekamen som neutraliseras i takt med att etanolbaserad föda passerar gomspalten. FinnpacksJussi fick sin beskärda del av svensk vrede när han omotiverat ville imponera på sin oförstående fru och ställer sig och sprutar chokladsprit via en dildoliknande behållare rakt in i hytten. Han fick ta skydd när motvärnseld i form av öppnade Lonkeros och Norrlandsguld snabbt fyllde hans sovrum. Och den stackars kvinnan fick sedan kliva över och på stapplande svenska be om ursäkt. Jag tror att de hade gjort en nykter översyn av situationen och med en medärvd ådra av att kapitulera för svensken så gjorde de det enda rätta.

Jag fick förresten nattligt besök i mitt natthärbärge - tyvärr var det inte roligare än att en fjunig Jon P mutade sig in med två burkar cola som byteshandel någon gång där vid halvfem på morgonen. Då hade inte Ronny och Gringo ens tänkt tanken att överge sin hiss som de barikaderat de senaste tre timmarna... men det är en annan historia. De enda som höll fanan högt nästa dag och förgyllde barernas kassor var P och undertecknad - Frullis ska väl ha en damp-eloge för att han vid tvåtiden gjorde ett tappert men ogjort försök att hänga på grabbsen.


Se där en kort osammanhängande resumé ovärdig de gamla Zen-krigarna som en gång i tiden eldade hårdvaluta och genererande en mottagningskommité från Stockholmspolisens specialrotel. Those were the days my friends.

lördag 21 november 2009

Ligga!

Papi lider just nu sviterna efter det senaste dygnets Pacemaker Cruise tillsammans med Birka. En sammanfattning kommer upp så snart begrepp och ordkonstellationer dansar åt rätt håll, samt att innehållet har godkänts av Nykvarncensuren.

tisdag 17 november 2009

Det finns bara en...

...Sasse Brassa The Eagle Sandström...


Våga Vägra Vega





Ett av Papis paradis är till slut till salu för de boende - fan vad det sticker i ögonen.

Jag menar, det här var ju uppe långt innan jag hade avverkat mina 12 underbara år högst upp i fyrtornet - men äckel-TB skulle såklart förhala det hela till absurdum. Hade jag fått casha in med ett schysst avtal så hade jag kunnat sälja för ockerpris i samband med att vi tog dilligensen söderut 2006.

Exklusiva Vegagatan - oj vilka minnen vi har tillsammans...

lördag 14 november 2009

jam on it

Lördagkväll och Papi har bjudit in ensamheten att dela en flaska McPherson - funderar melodramatiskt på när TV4 ska lansera "Ensam Pappa Söker..." - Men vi ska inte hänga läpp för det, istället ska vi celebrera lite bra musik. Och först ut har vi AlphaBeat som plågade oss förra sommaren med Fascination. Här gör man som många andra just nu - om man inte heter Kent och nödslaktar Depeche Mode - och flirtar friskt med late 80's. Man gör det dessutom snyggt som DJ Fjomp skulle ha sagt.

fredag 13 november 2009

V som i vansinne




Ok, jag lovar - jag ska inte förstöra fredagkvällen med ett politiskt monotont malande, det orerandet sparar jag till valspurten under nästa år. Men jag känner ändå att jag kort vill markera med min åsikt i frågan.

Mannen på bilden heter Staffan Norberg och är kommunalråd i Södertälje, han sitter även som ordförande i stadsbyggnadsnämnden vilket kan innebära lite vad som helst beroende på vilken stad man synar under lupp. Och redan här bör varningsklockor börja ringa då det är helt ideologiskt uppåt väggarna att placera en av Lenins söner på en sådan position. Till Staffans försvar ska dock tilläggas att han av någon anledning åsidosatt sina förmodade ideologiska ställningstagande för att helt gå in för rollbeskrivningen - ibland... eller nej, lite väl ofta allt för hårt.

Vill man vara riktigt elak så skulle man kunna påstå att han helt har sålt sig som lakej till kapitalism och kommers - och så långt borde allt vara lugnt för en Papi som gärna och mycket förespråkar capitalism for mankind. Meeen, som Tony Irving hade sagt - problematiken är att denne proletär av någon anledning lyckas ställa intressanta aktörer eller projekt mot varandra. Därför blir jag åter beklämd när jag slår upp dagens version av Tina Lagerströms samlade sanningar:

Södertäljes enda biograf, dvs. Biografstaden Roxy med 4 salonger stängs med omedelbar och kort varsel till förmån för... hör och häpna Claes Ohlsson. Ja faktiskt redan på söndag... men what the fuck!! Visst, jag har följt den korta dialog av samhällsröster som har föregått beslutet, och visst förstår jag att hyresvärden för Galleri Luna, Telge Fastigheter, anar mammon av annan kaliber. Och ja, jag unnar Södertälje ett vuxendagis - men fan inte på bekostnad av en biograf i centrum. Och det är här mina ideologiska fördomar får sig en törn - jag menar yllesocksvänstern borde väl sitta med plakat och sovsäckar och barrikadera entren till Roxy istället för att stå med hacka och spade.

Kör ut Claes Ohlsson till Morabergs- eller Wasa handelsplats då vi under ett par årtionden har lärt in oss på att ta oss med bil till dessa verksamheter. Mina tuffa och stenhårda innerstadsvänner förundras över mitt försvarstal över en i deras ögon skitbio utan THX-ljud, 800 platser, bar i foajén, högupplöst megaduk, 720 graders surround osv... Men åter igen, what the fuck... Jag är killen som inte kunde bry mig mindre om jag tittar på VHS, DVD eller Blueray, jag är killen som bor i en centrumlägenhet med en massa åldringar runtomkring som knappast gillar ett hemmabiosystem, jag är killen som värdesätter att kunna trippa bort två kvarter till bion med min lilla bäjbi, jag är killen som gärna tar en drink eller ett glas vin efter bion och därför inte vill köra bil till Heron City, jag är killen som i det här fallet tycker att more is less - så ge fan i bion kommunisthelvete!!

Såja, nu kan vi fortsätta att fira fredag - imorgon blir det ett sympatibesök för att titta på Spöket Laban - perfekt för en liten middagslur för Papi.

torsdag 12 november 2009

det känns i själen



Den här har ni inte sett förut - och det är synd, för ibland sorterar svensk hiphop in under det egentligen omöjliga epitetet "vackert". Funderar starkt på att kåppy-päjsta den som mitt vardande soundtrack of my life... jo det ska jag fan göra...

onsdag 11 november 2009

sjukt filmig




Sjukan hänger i sig - och ett fragrant bevis på detta är att Papi kastade in handduken... jäsiken blev lite så där bokstavligt skitnödig här och SKULLE vilja skriva handduken med ett "d"... avseende kvällens innebandy. Annars brukar det inte vara något problem att pressa hjärta och lungor tills de kvider i feberkramper. Men med svininfluensa på tapeten och inget vaccin i kroppen så får det vara.

Kvällens stora problem blir istället att försöka smyga mig bort till Videorullen för att handla snask till kvällens rulle. Problemet är bara att chefen bor i huset mittemot mig med vakttornsfönster in mot innergården - får försöka ta mig genom diverse kulvertar för att lura honom på villospår. Hur som helst så innebär Papi och sjukdom det samma som filmtittande - annars brukar jag inte ha ro eller tid eller vin i glaset för att traggla mig igenom cinematiska utflykter på daglig basis - men nu är man ju som Petter brukar säga naturligt bunden... natural bond.

Igår blev det en grymt skön liten sak med ett härligt flow rakt genom hela filmen - så snygg och aristokratisk som Mr. & Mrs. Smith borde ha varit - dessutom med ett litet flin och en ironisk touch som extra krydda. Ja det var nästan så att man kände lite av historiens vingslag som förde en bort till 80-talets Moonlightning med Bruce Willis och Cybil Shepherd... ja innan de blev crap båda två och här får Kent säga vad han vill. Jag tror dessutom att vi som jobbar inom läkemedelsindustrin har ytterligare en anledning att hitta nyanser och igenkännande vinklingar i den här filmen och ganska snart byter de fiktiva bolagsnamnen mot lite mer välkända.

Ikväll blir det Änglar och Demoner med Tom Hanks - har stora förväntningar på den då boken i mitt tycke var bättre än föregångaren Da Vinci-koden...


Men så var det det här med godiset också... får klä på mig ninjadräkten.

tisdag 10 november 2009

Efterlysning!



Vart tog du vägen? ...eller som Linus skulle ha sagt, "-Varför gick hon?"

Är det någon som har sett vart Sveriges i särklass läckraste donna tog vägen? - och då avser jag naturligtvis den lista med kvinnor som Papi ändå inte skulle ha någon challe på - Senast så skymtades hon med titellåten till skid-VM i Åre 2007... efter det, deathquiet.

VÄNTA!!! vi bryter här för ett viktigt meddelande - det droppade precis in ett sms... oh my god! The one and only Dolph Lundgren kommer att leda melodifestivalen 2010 - ge mig numret! här ska röstas... på honom...

Ok, vart var vi? Jo, Ana Johnsson... vad håller du på med? När kommer nästa album - när kommer det en läcker video... kom igen nu!

Annars så är jag sjuk idag... det var ett tag sedan, närmare bestämt april och då lovade jag att vara frisk året ut - det gick nästan. Men jag har kännt att det har varit på gång, det har stickt och värkt i tandköttet och igår kväll slog det till med ont i kroppen och frysningar. Så det lutar väl åt minst en dag till framför Vaion. Och framför allt så funderar jag på att slå till med ett sådant där märkligt längt som jag har ibland... Jag kan ibland få sug efter att få sitta uppe på natten och bara kolla dåliga serier och TV-shop för att sedan få sova på förmiddagen. Sånt finns ju inte på världskartan som småbarnsförälder - men vid ett sådant här tillfälle så kan det ju faktiskt funka...Well, nu ska jag kolla nedlånad rulle så over and out!

Fotnot: Övriga ladies på Papis lista är naturligtvis Therese Granqvist, Robyn och Anna Nordell - men så har han ju grym smak också...

söndag 8 november 2009

sånt där bra...




Ibland är det dom där små enkla tingen, eller förändringarna som symboliserar livets ljuspunkter - tidningen CITY Stockholm är just en sådan företeelse.

Tillbaka bland kolportörernas utbud med ett nytt fräscht koncept - förvisso bara två gånger i veckan nu, men oj så lagom och snyggt intressant innehållet är. För att vara en gratistidning är jag helt såld.

Nu senast bra reportage med Robbie Williams, Kent (nej, inte han dåren från Enhörna som nu är tillbaka på jobbet) och framför allt bra och opretantiösa - i positiv mening - recensioner av nya album och spännande krogar/restauranger. Bland annat har man väckt mitt intresse för Zink Grill på Biblioteksgatan.

Greppa en du också!

fredag 6 november 2009

my condolences...




Youngsterna på Idol tävlar ikväll under temat "Världens bästa låt" - egentligen en omöjlig tävling utan några rätt och en satans massa fel... Jag tror de flesta har en världens bästa låt för flera olika tillfällen.

Själv är jag lite sentimental och kontemplerande ikväll så jag hävdar att R Kelly har levererat världens bästa låt i form av I wish, och den tillsammans med ett tänt ljus tillägnas min saknade vän Peter Cossi... - det är inte lika kul längre...

"Just thinking about those days,

You used to talk to me,

Smilin' while I'm sippin' on this Hennesy,

And remember we bragged on how rich we would be,

To get up out this hood was like a fantasy..."

Fred-aga




Ordning på torpet, håll-igång-i skogen och Hotell Kantarell tillbaka i TV-rutan så Papi slapp ta fram rottingen för den sedvanliga fred-agan. Man vet verkligen att hösten är sent kommen när Marimba, Lucia och gräshoppan Åke är tillbaka med sina fyndiga pekpinnar i sann Beverly Hills-stil - dock inte lika uträknat porriga.

Apropå porr så har undertecknad haft två dagar med orgasmer avseende missbruksmantrande av populära ord på ledningsnivå. Missförstå mig rätt nu - jag är uppriktigt glad att få deltaga på dessa forum och instanser som kunskapare, och jag sörplar i mig av kunskaper som en katt. Men jag och min kompanjon Sasse kan ändå inte låta bli att förundras över hur snabbt vissa ord blir vedertagna att använda i både adekvata och icketillämpliga miljöer.

Veckans favorit stanande vid "Ad hoc" - vad säger wikipedia om det:

Ad hoc är latin, och betyder ordagrant "till detta", och i vidare mening "tillsatt för ett särskilt ändamål". Begreppet, som i grunden har med kunskaps- eller vetenskapsteori att göra, används i samhällsvetenskap - särskilt organisationsteori och statsvetenskap för att beteckna ett organ, en organisation eller en utredning med ekonomiska medel, personal, ett visst mått av makt, en styrelse och ett specifierat och avgränsat uppdrag... pew! Detta organ ska svara för en uppgift eller uppnå ett bestämt mål och därefter i praktiken avvecklas (även om detta inte alltid sker.)

Ja, ni ser att det finns utrymme för missbruk här av storleken flygplanshangar.


Annars bjuder denna helg på middag hemma hos farmor och farfar i morgon lördag - det ser vi med spänning fram emot. Farmor har ju matat facebook under ett par månader med sina gastronomiska frosserier och förlustelser.

Snart dags för Idol, dags att ladda rödvinet som dagen till ära inmundigas i ett senapsglas från Slotts...

tisdag 3 november 2009

deserve or serve...





Sitter lite förstulet och bläddrar i almanackan och noterar att det tydligen är min dag på söndag - fars dag - smaka på det liksom... Nu vet jag ju av erfarenhet att den dagen kommer att gå relativt obemärkt förbi då jag inte upprätthåller egenskaper som är värda att fira...

Utebliven födelsedag får jag ta eftersom jag inte är någon fanatiker av att celebrera accelererande ålder, men det här med fars dag hade ju glatt ett litet fadershjärta som sliter och står i. Jag är inte så kräsen, en bok eller lite sex funkar alldeles utmärkt... helst sex om jag måste välja - annars kan jag mycket väl tänka mig en jacka som jag spanat in på Naturkompaniet.

Jag skulle verkligen vilja unna mig en ny vinterjacka och på sätt vis tycker jag att jag förtjänar detta, eftersom nuvarande jacka fyller 11 år i år... jo ni läste rätt. Men det har på sitt sätt varit medvetet då jag haft ett kärleksförhållande till min Bertoni som fortfarande håller stajlishen... Dessutom har den sett ett och annat som vi delar tillsammans. 11 år tänker ni... jo men så är jag också en skötsam pojke som är rädd om sina pryttlar - och så har det alltid varit.

Men jag misstänker att det blir ett sedvanligt helgfirande där festsalen omgärdas av gröna läkarväggar ute i Gärtuna... Bitter jag?! Nä för fan... jag säger som han Claude i HAIR... I got life, mother... ...fucker.

måndag 2 november 2009

It's Ester bitch!






Kan tyckas vara lite smaklöst att travestera Britney Spears på ett oskyldigt litet barn - men nu förhåller det nämligen sig så att det här lilla barnet är så långt ifrån oskyldig man kan komma. Dessutom är hon den enda i den här familjen som upprätthåller lite coolnessfaktor.


Bäjbi är alltid streetsmart när hon går på stadens gator och representerar - det är mer än vad man kan säga om hennes pappa. Han representerar mest i ouppackade kartonger i garderoben. För ser du honom in real life så är det oftast i en träningsdress på vägg till eller från sitt jobb. Möjligtvis kan han chocka lite och dressa någonting under helgen. Men under allt ansvar som provider så vet ni att det lurar en FTD-konensör.

Mami då? Hon skulle kunna vara cool om hon hade ett jobb att strolla till fram och tillbaka. Just nu har hennes jeans samma trendfaktor som pudelrockarna hade i början på 90-talet. Ni vet när dom satt och fransade upp revor med ett rakblad och körde mörka långkalsonger under. Det är bara lite blå mascara som saknas. But I lööööv her...

lördag 31 oktober 2009

I believe in the beat




Så fort det har blivit lite tyst och lugnt här hemma så ska jag njuta av att en 24 år lång jakt är över... DJ & Mami ska gå till kyrkogården för att tända ljus för de våra som inte är med oss längre - Papi har dispens att slippa i år eftersom han var uppe redan kl. 04.25 i morse för att knata iväg till fabriken...

24 år sa jag... Så lång tid har det tagit att äntligen få tag på uppföljaren till den film som jag ofta symboliserar med som den viktigaste för att ge uttryck för attityd, mode och värderingar som präglade min gladlynta mellanstadieperiod. Breakin 2 - Electric Boogaloo.

Antagligen kommer jag att bli besviken för att den suger getpung - men just nu är jag glad och förväntansfull... I believe in the beat.

torsdag 29 oktober 2009

grader i helvetet




Papi lever ett rätt torftigt leverne med saknad efter en hel del av livets goda, men det finns som sagt grader i helvetet och AK menar alltid att det finns de som har det värre... tro de'.

Nåväl, vissa dagar tränger det dock fram lite solsken i den embarmliga miljö som jag verkar i och får upp humöret på grönt igen. Den här veckan har det varit så - och jag vet vad ni unsamma tänker, men där kan jag naturligtvis kraftigt dementera... inget sådant, och det var väl knappast troligt. I stället är det små enkla ting som Peter LeMarc hade sagt...

Ta bara lyckokänslan som slog emot mig när jag klev in på Tidemans konditori i morse - och då är det inte de sura markattorna bakom disken som jag avser, utan doften och synen av årets första gyllenfärgade lussekatter. Jag köpte självklart på mig ett gäng och nu luktar det saffran när jag kissar.

Och igår slog det euforiska lyckoruset till igen - när kursföredragaren kläckte ur sig ett nytt ord som snabbt adderades till Papis girigt törstande ordförråd. Eller nytt och nytt - jag hade en vag aning om var jag hade hört explicit förut... och efter lite googlande så visade det sig att hela min gigantiska skivsamling kryllar av ordet. Hemmablind kallas det visst.

Och när AstraZeneca dunkade ut ännu en kvartalsrapport som tog marknaden på sängen så visade glädjeindikatorn på illgrönt... AZ for life som jag och grabbarna i hüdden säger. Hur börsen reagerade? Ja, den sket på sig som vanligt och aktien sjönk... jag brukar hävda att aktiemarknaden är ett fiktivt lustspel för okunniga - känns som jag fick vatten på min kvarn...

tisdag 27 oktober 2009

kan inte bestämma mig...




Jag måste inledningsvis på något sätt sanktionera denna text genom att tydligt (och nu börjar jag nästan känna mig som dem jag ska häckla) markera att jag på ett sätt reserverar mig mot vad jag egentligen tycker - låter det märkligt? kan så vara...


Hur som helst så högaktade jag Peter Wahlbeck där på mitten av nittiotalet när han matade ut de genialiska "Für alle-serierna" med allt från Dragan till Tabac-man. Från stand-upscenen spottade han fradga och tv-succéerna med Z-Tv-mått mätt följdes upp av sidekicken till Björn i "Heja Björn" på den statliga TV'n. Han hade mig där kan man säga...

Men nu har något hänt, jag är inte riktigt lika säker på att jag tycker att han är rolig längre - och frågan är om han tycker det själv. Jag blir betänksam när jag ser hur han saktmodigt, likt en avgående monark krystar fram mimik och ganska torftiga skämt som går ut på att bekräfta sig själv.

Nu under hösten har han vid ett par tillfällen dykt upp i 5:ans "Roast på Berns" och det som slår, och fascinerar mig är hur underdådiga alla de andra stå-upparna är mot honom. Det är precis som om det pågår en tävling i vem som kan skratta mest hysteriskt åt hans vaggande. ELLER, så är det här en högst privat tillställning med interna koder och skämt som är oss förgängliga - vilket i så fall skulle förklara varför det sänds på lokaltv-stationen 5:an.

Och det som stör mig allra mest då, är att det antagligen ÄR kul och att jag fattar nada.

måndag 26 oktober 2009

fy fan!




Jag vet att det finns perverterade exemplar av vänner och familjemedlemmar som av någon skum anledning verkar uppskatta den här tiden på året. Jag har förvisso inte doktorerat i ämnet, men jag vill nog påstå att det finns personer som sitter på instutition för betydligt harmlösare saker än det.

Det här är skit och avträde... en lång mörk tunnel utan slut - jag vet inte hur ni ska överleva, och jag bryr mig egentligen inte. Själv paketerar jag in mig i en kartong och placerar mig längst in i källarförrådet. Och jag säger som förra året - ni kanske tror att det är mig ni stöter på ibland - men det är bara ett inhyrt skal som upprätthåller existensiell minimum.

Jag celebrerade inträdet till domedagsmånaderna med att rycka ytterligare en länspumpning på Zencan - har samlat på mig en diger samling timmar nu, så novemberlönen borde se lite roligare ut än tex. föregående. Man kanske skulle ta och unna sig och köpa lite sex, så får det bli - annars dyker ju lussebullarna upp hos Statoil nu i början på november, jag kontrollerade det faktumet på vägen hem igår kväll...

lördag 24 oktober 2009

Oh Fibes!






Dom kom - dom sågs - dom segrade... Det gjorde vi också.

Vi har sett saker vi vill se i helgen, och saker vi helst hade sluppit.

Helgens hederspris går dock till 55+paret Erling och Ann från Skärholmen som knäckte längst framme vid scen hela konserten. Jag är dock lite orolig för sångaren Christians skrevparti efter Anns ganska omilda behandling av denna.

Vi är också lite betagna av neandertalarkodexen som råder på dessa båtar - här hittar du verkligen the ugly people in full affect med betoning på full. Här har den lilla människan degraderats från sina 15 sekunder i rampljuset till ett nerpissat toalettgolv och skönsången förvandlats till brunstvrål - sedan kom jag ju på att det där är ju jag när jag åker med grabbarna. Det är skärpning där nu!

Avslutningsvis så är det inte ok att utelämna This Citys Got No Boulevards från spellistan - därför blir det bara en stark 4:a i betyg.