söndag 30 september 2007

999


Målgång!! Champagne!! Raketer!!
Men det höll på att ta en ända med förskräckelse - mitt säkra kort, ziggisvagnen vid Boställsvägen i Ronna hade ju stått där orörlig och inbjudande de senaste fyra åren, men nu ville den annat.
Nu blåste det tydligen andra vindar, och istället för att fullgöra vår överenskommelse så skulle det istället utövas monumentära konstyttringar som hyllning till det kulturberikande miljonprogrammet. Av registreringsskylten syntes intet - antagligen sitter den som ett minnesmärke på någon vägg i det nya kommunhuset för att belysa Hasse Mattsson och Anders Lagos hobbyprojekt.




Papi fann sig dock i situationen och trollade fram reservplan B - en liten Nissan ett par parkeringar bort på Hyggesvägen. Glädjeyttringen var total, krigsdans med fristående handvolter värdigt ett OS-program i gymnastik. Dessvärre inföll ju denna stora dag på en söndag, så det stora firandet får vi ta nästa helg. Men imorgon måndag börjar en ny vardag - en ny jakt inleds och Papis intentioner är att halvera åtgångstiden med 50%, dvs. max 6 år. Dessutom ska det inte vara någon ynka RC-Cola som pris, istället pratar vi hårdvara - en platta Red Bull, varken mer eller mindre.

Jag ska skicka iväg ett SMS till Gringo med det glädjande beskedet att vi är igång igen - det måste ha varit två stycken frossframkallande abstinensveckor på senare tid när jag skulle jaga ifatt. Och alla ni som jag har lurat i fördärvet: Känn flåset! Drevet är släppt...

lördag 29 september 2007

Samstag

Lördag med regn och rusk - flertalet planer som fick stryka på foten, men en liten uppdatering på bloggfronten med aktuella händelser och ändelser från Familjen Apas värld bjuds det på till kaffet...
I dag jobbar Mami på mackerian - det var tydligen någon jättebeställning med pajer och smörgåstårtor som skulle tillverkas. Passar bara bra, då får Papi och DJ lite kvalitetstid med bus och upptåg på agendan. Just nu sover hon lite på lunchen, men innan det hann vi avverka allt från Nicke Nyfiken på Barnkanalen till hela havet stormar samt simulering av trafikolyckor med hennes Bobbycar. Egentligen skulle vi ha tagit en långpromenad men SMHI ville annat. Till lunch serverades delikat pytt-i-panna med massor av ketchup, sånt gillar hon - annars är det dömt att misslyckas med att truga i henne något onyttigt. Ett märkligt barn som totalvägrar glass, pannkakor, god sylt och sliskiga bakverk - hellre då spenatsoppa, majskorn, osötade skorpor och kex, fiskpinnar men utan god sås, blodpudding och annat tråk. Läsk och godis har hon aldrig smakat och tittar inte ens åt... En riktig pretto-unge, men jag hävdar bestämt att hon på ett utstuderat sätt försöker få Papi att känna dåligt samvete över sitt eget missbruk.

När Mami dyker upp tänkte jag gå iväg och handla något gott vin tills ikväll, det lutar åt att det blir en Kleine Zalze (2005) från Stellenbosch-distriktet i Sydafrika - ett utmärkt vin som förädlats genom att kombinera druvsorterna cabernet sauvignon, shiraz och pinotage. Det enda abret är väl att enligt Systembolagets lagersaldo så finns det bara ett ex i butiken i Lunagallerian.



Dessutom tänkte jag nog passa på att besöka leksaksbutiken i Kringlangallerian - det var länge sedan som DJ fick någon lite dyrare leksak, och sedan hon började på dagis känns det som om hon har tagit flera utvecklingssprång. Jag spanade in en rolig robot med knappar och blink och ljud som lär ut basic räkning och bokstäver samt lite sång. Det är hon värd flickebarnet, som i och för sig inte lider någon nöd - vi är båda av den övertygelsen av att ett barn överstimuleras med för mycket leksaker och prylar runt omkring sig. Vi brukar försöka ha som regel att det max får vara tre saker framplockade samtidigt - om det är rätt eller fel vet jag inte, men vi har valt att ha det så. Över huvudtaget så tror jag att så länge man är konsekvent i sin uppfostran så fungerar det som en trygghet för ett barn i den åldern.

Ja just det - såg att Lasse Lind spelar på en scen vid Marenplan i samband med Studentkampen som går av stapeln idag, en tävling där stadens högskoleutbildningar gör upp om ett åtråvärt pris. Sedan vet ju både du och jag att det bara handlar om ett sanktionerat och fördoldt förfestande - låter jag bitter? Beror antagligen på att jag aldrig fick sitta på studentrummet och sy fast en massa tygmärken på en overall som en sopgubbe bjuckat på...*bitter*. Om vädret tillåter så är jag sugen på att stanna till och lyssna på honom en stund.

Och när vi ändå är inne på musik... ta en titt på nedanstående bilder och försök hitta den gemensamma nämnaren:




Det är ok om ni inte hittar någon, det gjorde inte jag heller - men Kent, ni vet han som utvandrade från Östersund i slutet på 80-talet och som även tog avstånd från samhället i samma veva, han hade tydligen lyckats hitta en hook...

Personalmatsalen på Zenecan, fredag eftermiddag:

- Du Jimmy! Du gillar väl dom där Duran Duran eller vad det heter?

- Jodå... (samtidigt som jag försöker förstå vad han fiskar efter)

- Ultima Thule!

- Jaha? (mer förvirrad)

- Ja, Ultima Thule, det hör man ju på namnet, det låter liksom likadant...

- Ultima Thule och Duran Duran? (söker febrilt komma på vad han är ute efter)

- Ja, de kör väl lite typ samma musik?

- Men alltså driver du med mig? Nog för att du är ointresserad av allt som har hänt sedan de rev muren i Berlin - men inte ens du kan väl ha undgått debatten kring Ultima Thule som rasade som bäst under 90-talets början. Kravaller, högerextremism, vit makt musik - tidningarna, och även lokalforumet LT som du dyrkar svämmades ju över med artiklar. Skivaffärerna i stan vägrade ju sälja skivorna osv...

- Du menar alltså att de inte är så lika? Men jag tyckte att namnen klingade som om det skulle kunna vara så.

Och så här fortsätter det varje vecka - skulle begreppet världsfrånvänd ha en bild i Nationalencyklopedien så skulle Kent stoltsera där... men samtidigt kan man ju inte komma ifrån att han faktiskt bjuder på ett gott skratt rätt ofta - och det kan man ju inte beskylla alla för att leverera i samma fabrik.

onsdag 26 september 2007

Minnenas allé



Jag brukar ofta få frågan vad jag minns mest från min tid som manager hos CityMail - tja... förutom att det var en jävulskt spännande och lärorik tid. Så är det väl främst alla eftermiddagar som spolierades för att någon satans CityMan ringde in till kontoret för att meddela att man satt fast i något dike. Och då har jag exkluderat Mitsubishin som jag själv totaldemolerade ute på Mörkölandet...

Fågelholkar på färjpersonalen ut till Oaxen när undertecknad skulle demonstrera "plikten framför allt", "kunden i fokus", "breven ska fram"... därför rullade en bananformad bil med sprängda rutor upp på landgången...

Ja, och så har jag utelämnat urvalsprocessen när 19-20 åriga tjejer skulle söka sommarjobb naturligtvis...

Girige Göran - eller...alla ska med!


Onsdag - som gjord för lite reflektioner och sanningar som inte är vinklat av vänsterinspirerad förnekelse och martyrskap...

Göran Persson ägnar sig numera inte bara åt sin pampiga gård i Sörmland. Han är som bekant även konsult – en dyr sådan – för PR-byrån JKL.

I går uppmärksammades att Persson får 121 000 kronor i månaden som avgångsvederlag efter sin tid som minister, trots inkomsterna från konsultuppdragen. Medan Persson föreläser om härskarteknik för norska kvinnor mot ett svindlande gage, tar han alltså samtidigt emot ett saftigt avgångsvederlag – pengar som är avsedda att ge trygghet en period efter förlorat arbete.

Genom att stoppa in inkomsterna i en enskild firma kringgår han den vanliga ordningen. Reaktionerna mot Perssons agerande lät inte vänta på sig: ”Jag tycker att det är etisk och moraliskt förkastligt” och ”Det ger girigheten ett nytt ansikte”, sade exempelvis riksdagsledamoten Eva-Lena Jansson (s). Lika stor som skadeglädjen måste ha varit i Rosenbad, lika bottenlåg måste stämningen ha varit i s-högkvarteret på Sveavägen. Persson må vara en bra PR-konsult i sin nuvarande bransch, men bra PR är det sista han erbjuder sitt parti.

Den tidigare s-ledaren är en besk påminnelse om alla skandaler som socialdemokraterna drog på sig före valet i fjol. Med fingrarna i syltburken haffades de en efter en: partiföreträdare som gjorde lägenhetsaffärer i Stockholms innerstad – trots att de var motståndare till ombildandet av hyresrätter. Och vem glömmer Stiftelsen Anna Johansson-Visborg, där lägenheter avsedda till ensamstående mödrar gick till LO-toppar och socialdemokrater i maktställning? Härom-dagen fick vi också veta att den tidigare socialdemokratiske ministern, Sven Erik Österberg, åkt taxi för 77000 kronor på skattebetalarnas bekostnad.

Varför händer sådant gång på gång? Svaret är enkelt: för att det går, och för att människan alltför ofta ser till sin egen nytta. Men trots att socialdemokratiska företrädare gång på gång visar sig agera ”girigt”, som Eva-Lena Jansson uttrycker det, fortsätter partiet att låtsas som att människor är närmast befriade från egoism och egennytta.

Verkligheten talar ett annat språk. Överutnyttjandet i sjukförsäkringssystemen och av VAB-ersättningen – vård av sjukt barn – är exempel på att alltför många människor faller för frestelsen när det är enkelt och risken att åka fast är minimal. Men så fort alliansregeringen påtalar problemen och vikten av större morötter för att folk ska arbeta mer och ta ut mindre bidrag klagas det från vänsterhåll över att regeringen ”misstänkliggör” människor.

I går reste vänsterledaren Lars Ohly krav på att det ska vara omöjligt att agera som Göran Persson. Det är bra att reglerna för statsrådsarvodena nu ska ses över. Men Ohly borde inte stanna där, utan också erkänna att Perssons handlande inte är unikt. Om vänstern vill bevara välfärden går det inte att naivt blunda för att människor ser till sin egennytta. Tvärtom måste man se till att rigga systemen så att människor uppmuntras att handla hederligt och avhåller sig från att fuska och tricksa.

För handen på hjärtat – varför måla upp en idealbild som vänsterns företrädare själva gång på gång motbevisar?
Ledarredaktionen - Expressen

Sux!

Facebook är på riktigt helt värdo! - Gjorde ett kvalitetstest idag...och nej, Love Feuer fanns inte med...

tisdag 25 september 2007

Föräldrarmöte



Så var det avklarat för den här gången - Papis första föräldrarmöte...

Så nu kan man åter igen ta det lugnt - gå omkring med skygglappar och uppvikt trenchcoat - vad man inte vet lider man inte av... Och det jag nu vet, jobbar jag hårt på att förtränga.

Vi kan väl ta det positiva först - Ester är det blonda yrvädret på dagis och deras "skatt", alltid glad och de äldre killarnas favorit. Så långt enligt ritningarna - sedan kvitterade jag in alla farhågor och cashade in med dubbel bokföring. Ester är portad från skötrummet, förstå det...17 månader och redan portad! - Ester river i bajstunnorna - Och på grund av Ester så har dagis nu anställt en extern städfirma för att röja ordning i kaoset vid dagens slut... Jojo, pappas flicka - inte! Vi har ju tragglat det här med ordning och perverst pedanteri...

Nåväl, i övrigt var allt bra på Södertäljes i särklass bästa förskola - och vi var välkomna i morgon också - tro det!

söndag 23 september 2007

Cum Grano Salis Vitae



Känsliga läsare varnas - men det ligger inte riktigt för mig att försköna historien...

Jag har varit där, jag har sett ljuset. Jag har passerat twillight zone och kommit levande tillbaka. Förvisso som ett tomt urlakat skakande skal med spår av svettrinningar och ett spökvitt ansikte - men tillbaka är jag. Reborn as the father of the undying bajskorv!

13 timmar och 27 minuter - nej, jag pratar inte om Esters födelse. Jag pratar om mitt eget inträdesprov till mödragruppen som med himlande ögon och förorättade miner alltid drar upp just smärtan med att föda barn när en man med lite ömhetsbehov driftar sig till att antyda något om en förkylning. Tro mig, jag är från och med idag er societys ordförande och måttstock - för den utdragna smärta som jag upplevt i ett helkaklat badrum på Lovisinsgatan den kommer ni aldrig i närheten av, aldrig!

För tillfället slickar jag mina sår och bristningar genom att sända kondeleanser retroaktivt till hillbillysarna i The Deliverance (Den sista färden). Har inte vågat mig på något grövre än lite youghurt sedan nedkomsten - fast nu kom A-K tillbaka från Videorullen med en liten prasslande påse, vet inte om det är ett infall av moderskänslor eller bara rent utstuderad grymhet. Man kan ana det sista då hon faktiskt vägrade att svara i mobiltelefonen när jag kände att min sista stund var kommen - allt jag ville var ju bara att få ett värmande och tröstande ord innan jag fejdade ut i det stora mörkret.

Många tankar sveper såklart genom huvudet när man befinner sig i en så avbeväpnande och naken situation som jag gjorde under dygnet (23.35 - 13.02) som gick. Höjden av förnedring, och detta är mina egna subjektiva bedömningar, måste väl ändå vara att ett blodkärl brister när man sitter och krämar för allt vad tygen håller. Tänk att behöva hittas på ett toalettgolv med byxorna nedhasade och en muräna på väg ut ur rektum...blä... Det går liksom inte riktigt ihop med den där önskebilden av att somna in i kostym och frack med ett grånande hår och tidens spår i ansiket, fast ändå med en lycklig aura av ett väl förättat värv... Nä, får helt enkelt börja äta lite mer fibrer.

lördag 22 september 2007

Kermit



Jag när en mupp vid min barm...

Jodå, sällsamma äro min livskamrats vägar och vindlingar - igår förkunnade A-K stolt att hon och morfar skulle iväg på öppet hus på Scania under lördagen. Egentligen inget konstigt med det då morfar tillhör inventarierna efter minst 47 års förtjänstfullt arbete. Man kan säga att morfar Lasse ÄR Scania. Själv var jag där för två år sedan med honom och studerade stadens andra jätte och deras LEAN-arbete, vilket var intressant då Scania säkert ligger en 10 år före AstraZeneca på just det området. Å andra sidan så ligger man ju 40 år efter Toyota, men det var en parantes.

Nåväl, inget sällsamt i det om det inte vore för den lilla delikata detaljen att hon dessutom tänkte passa på att söka jobb i samma veva... ehm...va? En Kermit i familjen? Ska DJ's mamma bli en Scania-mupp?! Hold your horses, ja vi tar stryptag på kamelerna och girafferna också... Scania-mupp!!?

Ja, fast varför inte tänkte undertecknad Papi när han hade vaknat till sans igen - så illa är det kanske inte. Trygg arbetsgivare - bra tider - bra lön - säkert trevliga arbetskamrater i stil med han på bilden - fina rekreationsfaciliteter - och en hel del andra förmåner. Kanske inte så tokigt ändå tänkte Papi och svepte sin vita läkarrock omkring sig. Appropå läkarrock så var fredagen en tuff match som under kvällen skördade ett trött offer. BusinessControll-mötet på förmiddagen förpliktigade med strukturellt spindelarbete kring kapacitet, en intressant agenda om det inte vore för att tre veckors konstant natt-tjänst skulle vändas om under torsdagen till fredagen. Disträ var Papis epitet för dagen - men jag tror att vi hade en hyffsad framdrift. Efter lunch var jag dessutom tvungen att gå in på avdelningen och ta över efter Kents underbemannade spillror - man kan väl säga att det är tur att man slipper starta upp på söndag kväll.

Jag hade dock en intressant diskussion med Robban som är fabrikens LEAN-koordinator, han propsade bestämt på att jag borde söka hans dito i den närliggande i.v-fabriken - skulle tydligen ligga rätt bra till då jag arbetat upp ett starkt intresse kring mitt namn. Sånt där som värmer en trött fredageftermiddag - dessutom ser jag i.v-fabriken med sin intravenösa och sterila tillverkning av flytande Nexium som en spännande utmaning. Det som i så fall talar emot det hela är den nytillträda rollen som skiftkoordinator som jag tror har potential att utvecklas - dessutom har projektet med Standardiserade Arbetssätt och 5S-certifiering som jag driver väckt upmärksamhet utanför våra egna väggar. Lägg därtill att i.v-tjänsten är förlagd till dagtid vilket skulle påverka familjens redan ansträngda ekonomi... men med en Scania-muppslön så... tja kanske... Sista ansökningsdag var nu på fredag vilket känns lite tight - men jag ska ta en funderare och sondera terrängen.

Så där ja - slut på självupphöjande CV-monologer. Helgen ser lugn ut - vi skulle egentligen ha haft en ost-provar-kväll med mor- och farföräldrar igår då jag försetts med en hel kartong med ostar från Falbygdens ostfabrik genom Buzzador-kampanjen som jag är ansluten till. Men då mormor Lena opererat foten i veckan, farmor Anitha skulle stå för det sakrala inslaget vid fredagens FUB-dans och Papi var dödstrött så sköts projektet lite på framtiden. Vi kanske kan kombinera det med nästa paket som dimper ner om en vecka. Då fullspäckat med nya varuprover från Löfbergs Lila.

DJ är snorig, täppt och förkyld - så det blir nog bara en liten lätt luftning med en kort promenad - kanske bort till alla parkeringar vid Tom Tits för att "spåtta" lite. 984 ska inkasseras - det går snabbt nu, så snart kan jag börja flåsa alla som jag har drivit in i platespottar-fördärvet i ryggen. Kan även bli en sväng förbi Systemet för inhandling av en god shiraz till kvällen - vi får se.

tisdag 18 september 2007

gourmet-jimmy



De flesta med smaklökarna på rätt sida av tungan vet som bekant att hemma hos familjen Apa så är det Papi som står för det gastronomiska utbudet - han är helt enkelt 'le chef. Därför faller det på sin egen rimlighet att han självklart delar med sig av den skatt han härbärgar i det Lovisinska köket. Idag beger vi oss till den italienska sydkusten, känd för sina viner baserade på den nyckfulla Nero d' Avola-druvan, men också för sitt färgstarka kök.

SICILIANSK KALVFÄRSBURGARE med paprika, oliver & pestocrostini

  • 800 g grovmalen kalvfärs
  • 1 msk hackad färsk oregano
  • 2 msk pesto
  • 1 vitlöksklyfta, krossad
  • 50 g svarta oliver, finhackade
  • 1 röd paprika, finhackad
  • 1 rödlök, finhackad
  • salt och nymalen svartpeppar
  • vegetabilisk eller solrosolja till stekning

1. Blanda alla ingredienser till burgarna i en skål, tillsätt 1 msk vatten, blanda väl och låt stå i kylen en timme. Salta och peppra efter smak och dela färsen i fyra lika stora burgare.

2. Hetta upp ett tunt lager olja i en teflonpanna och stek burgarna i 6-8 minuter.

3. Rosta brödskivorna, bre på pesto och toppa med tomatskivor.

4. Lägg på burgarna, garnera med rucolablad och toppa med parmesanflagor. Servera med aioli vid sidan om.

TILL SERVERING: 4 skivor ciabattabröd, grön pesto, skivad tomat, rucolablad med balsamvinäger, 75 g hyvlad parmesanost och aioli.

Så där ja, det här kan ni inte misslyckas med - och har ni frågor eller önskemål om kommande recept är det bara att höra av sig.

Ps. Självklart ska ni få ett vinförslag med lokal anknytning - Principi di Butera harmoniserar alldeles utmärkt med den lite säregna smak som kalvfärsen avger.

Crappy Mova'



aaaaahhh.... neeeeej.... jag veeeeet.... jag borde inte..... men va fan... någon måste sätta ner foten.

Det här är inte riktigt likt Papi, denne musikaliska virtuous med högt i tak och ödmjuk inställning till det mesta. Men det här måste ändå passera gränsen för vad som får anses anständigt. Jag rullar runt i kramper, jag vomerar, porerna i huden står på vid gavel och länspumpar ut urin- och amoniakbaserad vätska. Och om det inte vore nog så bär lägenheten spår efter någon med väldigt långa och karvande klor.

Till stor del medskyldig är den lokala radiostationen Favorit FM, som för övrigt har smakfullheten att ha ett ganska blandat urval hämtat från 80- och 90-tal. Men självklart ska man sparka undan benen på sig själva i någon slag självapplicerad destruktiv självmordsideologi genom att sätta följande tre låtar på heavy rotation:

1. Emilia - Du är

Men herregud, sen när blev entonighet och livlöshet en konstart. Jag trodde att hon försvann ut i den "stora stora världen" för gott någon gång på 90-talet när kraven på god musik inte var så höga.

2. Peter Le Marc - Det är så gott att må gott igen (eller vad den heter)

Ja ja... Vi F A T T A R! det är jättebra att du mår bra igen, jag förstod det första gången du sade det - nu så här 32 gånger senare och 90 sekunder in i låten börjar det bli en aning tjatigt. just a thought - klipp dig och skaffa dig ett jobb, SAAB söker säkert folk.

3. Sean Kingston - Beautiful girl

En låt som inlednigsvis låter som Friends in needs med Alla vi, skulle väl rent principiellt kunna förtjäna något slags hedersomnämnande i dumhet. Men eftersom resten av låten är så tydligt kommersiellt utstuderad med en äcklig jävla enformig hook så blir jag bara spysjuk. Och att dessutom ha den taskiga timingen att avsluta låten med en 1200'-fade år 2007 tyder bara på att Kuba antagligen har seglat förbi Jamaica i utvecklingen.

Sååå, nu känns det lite bättre.

söndag 16 september 2007

sommarens sista suck



Söndag i september och Papi Cholo paketerar in sommaren 2007 och gör bokslut. Nu väntar 8 månaders fångenskap i det som kallas årstider men som undertecknad gärna kallar för värdelöst skit. 8 månaders frysande med regn, blask, snö och en massa blåst - den som hittar något upplyftande i det borde snarast trä på sig tvångströja och frivilligt uppsöka närmaste psykklinik.

Jag skräder inte med orden när jag säger att jag verkligen hatar den mörka delen av året - det suger, det är depprimerande och framförallt meningslöst.

Hur som helst så måste jobbet göras, därför inleddes söndagen med fönsterputs av Papis platespottarfönster ut mot gatan. Senaste veckorna har inte varit nådiga i renhetssynpunkt då plattsättarna som vann kommunens avtalsförhandlingar, ni vet de där som kommunicerar på polska av någon anledning, brutit upp gatan utanför eftersom nästa avtalsvinnare ska gräva ner det nya stadsnätet för installation. Detta arbete följdes upp av nedmontering av loungen på balkongen, det tar emot men måste göras.

A-K och DJ rullade precis iväg mot Bodastigen för att ta emot Gotlandsresenärerna i mor- och farföräldrar. Dessutom skulle de testa utbudet av lekutrustning då området har uppdaterats under vår- och sommar. Jag har själv noterat en fullskalig jeep som ser spännande ut.

Själv tänkte jag fortsätta dagen med att dammsuga, våttorka golven, diska gårdagens helgmeny som bestod av ugnsgrillad peppar- och sambalkyckling med tillhörande honungsglacerade rotfrukter och chiliyoughurt. Till detta en god Merlot som fäste och med nöd och näppe höll oss vakna över Bourne Identity. Den filmen följer vi upp med Bourne Supremacy ikväll - A-K har lovat köttfärslimpa med dijonsenap och sån där god inlagd gurka som min mormor alltid gjorde... ok kanske inte alltid, men ofta.

Eftermiddagen går i egna intressens tema - därför blir det match i hattrick-ligan, dock räknar jag med förlust och vilar spelarna för att höja stämningen i truppen. Det gäller att veta vilka strider man ska ta - som med allt annat här i livet. Efter det blir det nog en liten löprunda med lite bilplåtsspottande. Surrogatverksamhet för att jag inte ska behöva tänka på att den satans hösten är här - brrrrrr!

lördag 15 september 2007

grattis fan...


Papi kom hem från Stormarknaden och kände sig lite nöjd med det rafflande äventyret som efter en vild språngmarsch utmynnade i hela 5 nummer - helt otroligt. Dock hade Gringo Bingo råkat ramla över en sådär 10 nummer - vardagsmat för honom och Johnny Stäveborn.
Men självklart så ska äras den som äras bör och dåren gjorde en osannolik uppryckning kring sommaren och har hållit ett högt tempo sedan dess. Därför står han nu som kunglig vinnare av en Royal Crownliness Cola... ska bara hitta skiten först.
När vi startar om är det jag som bestämmer priset...

ölskolan


Producent: Modelo
Ursprung: Mexico

Corona Extra eller Coronita som den heter i Spanien produceras av Cerveceria Modelo i Mexico City, Mexico. Det är världens fjärde största ölmärke (2:a 1997) och säljs i fler än 150 länder.

Färg: Ljusgul

Doft: Diskret, lätt bördig med ton av citrus.

Smak: Lätt med liten beska. Ton av majs och citrus.

Serveras. Vid 8-10 grader C. till stark mat, tex. tacos - gärna med en limeklyfta.

Alkoholhalt: 4.5%

Förpackning: 33 cl engångsglas

fredag 14 september 2007

vackert



Så dök den då upp till slut - videon till den grymt sköna Inconsolable.

Vackert filmad på Venice Beach i Los Angeles i ett slags blue-shim-mode. Storyn är den vanliga, otröstlig kärlek och att aldrig ge upp... när det är som mörkast så dyker solen upp igen och AJ McLean sträcker sina armar mot skyn och ser så där lidelsefull ut som bara han kan. Dom är hemma igen!

http://www.youtube.com/watch?v=S4VNG4_wjx0

Tack å hej!


Märkligt, det tog Östers ledning 4 månader att se det som jag proklamerade redan den 14:e maj... Du Giles Stille tillför inte en av Sveriges finaste och anrikaste föreningar ett skit, för min del kan du gärna dra så långt åt helvete det bara går.
Tack för ingenting!

Lilla Anna


Man blir ju onekligen lite nyfiken på vad det var som Långa Fabrorn visade Lilla Anna.

Jason Bourne


Det borde rent teoretiskt, baserat på tidigare erfarenheter inte vara möjligt - men den tredje och (eventuellt?) sista delen om Jason Bourne och hans jakt på sin identitet knäcker sina föregångare med hästlängder... med ett litet leende i mungipan vågar jag, väl medveten om att jag kanske är i affekt och tagen av stundens allvar, påstå att jag precis har sett årets film. Den nervkittlande jakten inne på Waterloo Station i London är bland det vackraste jag har sett...


Bourne-trilogins sista tar ett fast tag om våra struphuvuden med sin lyckade blandning av raffinerad konspirationsthriller och hårdkokt action. Bourne-trilogin låter de politiska motiven växa för varje del och blir därför mer än en variant av pojkdrömmen om den oslagbare hjälten.

Matt Damon gestaltar en skitig, trött och sliten hjälte som levt länge på rymmen och knappt kan relatera till andra känslomässigt. Det är ett skönt grepp och Damon har en pondus i sin roll som actionhjälte som Cruise bara kan drömma om. Bourne är ingen glassig typ utsänd av sin regering som Ethan Hunt utan har tvärtom vänt sig emot sina forna uppdragsgivare inom CIA.

Från att ha varit en kallblodig mördarmarionett vaknade han en dag upp och blev medveten om att han dödade utan att veta varför. Jason Bourne insåg att CIA knappast var att betrakta som vänner. I tidigare delar gick han under jorden fast besluten om att gå till botten med sin identitet. I "The Bourne Ultimatum" når han fram till själva källan. Det känns som ett inte alltför vågat påstående att filmen hämtar mycket näring från av den rådande tidsandan i USA:s utrikespolitik som sanktionerar just egen rättskipning och tortyr i den heliga nationella säkerhetens namn.

En sak framstår som allt tydligare under filmens gång. Du vill inte ha något otalt med CIA. Den operative chefen för säkerhetstjänsten Noah Vosen (en lömsk David Strathairn) skyr till skillnad från sin kollega Pamela Landy (Joan Allen) inga skrupler. I jakten på Bourne är han lika skoningslös som en pitbull och får full frihet att eliminera samtliga individer som hjälper honom – vare sig det gäller civila brittiska journalister eller organisationens egna medarbetare.


Betyget måste därför bli höga 4.5/5

torsdag 13 september 2007

pläjta



Jag har nämnt det vid ett par tillfällen förrut, därför vet de flesta av er att jag och Gringo Bingo har platespottat sedan 1996 med varierande intensitet. Nu börjar det närma sig slutet på en lång resa - och förvisso början på en ny. Därför känns det lite irriterande för Papi som är en tävlingsmänniska att han har hamnat på efterkälken lite... Men Papi är ju även känd som en fragrant analytiker och har därför dragit vissa slutsatser.

Framför allt kan man med det utmärkta hjälpmedlet platespotting.com konstatera att det finns dubbelt så många bilar i Solna som i Stockholm, en något enerverande upptäckt då den känns helt osannolik - jag har därför tvingats dryfta mig till ett par alternativa orsaker. De är dock inte rangordnade inbördes för antagligen stämmer allihop.


  • Gringo har helt enkelt degraderats till fältsäljare och ägnar numera dagarna åt att snurra runt i en svart A3:a med 11' navkapslar.

  • Gringos tidigare så oumbärliga kunskaper i att debitera folk för hur man sätter på en kopiator, får igång en kaffebryggare, varvar ett visst bilspel till kryss-lådan eller hittar till Anticimex glesbyggdsutspridda lokalkontor klassas nu som tilläggstjänster tillika gratis för företagets kunder.

  • Gringos ut i fingerspetsarna utvecklade Peterssonska svårmodighet och ständiga velande har nu diskvalificerat honom hos det kvinnliga könet i hela Mälardalen, ja antagligen längs med hela kustkedjan upp till Sundsvall. Detta har lett till en outömlig källa av fritid vilken numera spenderas vandrandes Valhallavägen och Sveavägen fram och tillbaka.

Men egentligen är det inte mitt största problem - istället går jag nu omkring och funderar på var jag ska hitta en RC-Cola...

top model tyson



det finns ett ordspråk som går ut på att hålla "tand för tunga" - låter helt vansinnigt, jag vet - men det gjorde jag i alla fall igår... vilket var väl tur.

Jag skulle ha kunnat berätta om hur jag efter ett par månaders uppehåll greppade en pastalåda från Pasta Factory på Dalgatan. Jag skulle till och med ha kunnat berätta om hur överraskande fräscht och gott hela upplägget med fläskfilé och kantarellsås överstrött med purjolök och persilja var.

Nu gjorde jag inte det - och här sitter jag nu ett dygn senare 3 kg lättare.

Förvisso kanske det är lite magstarkt... he he..kopplade ni? (fyfan, ibland känner jag mig som Martin Timell) att hänga ut ett ställe utan en starkare bevisföring än att det var det enda jag åt igår. Ja, om vi bortser från en liten godispåse - men på något sätt känns det enklare att hänga ut stadens mest "genuina och äkta italienare" - där kockarna av någon anledning behärskar syrianska fullt ut - än gamla hederliga Karamellkungen. Skulle stället nu gå omkull så får jag väl ta det på mitt samvete, men samtidigt med tanke på att Tälje Kebab har överlevt 14 år efter sitt mordförsök på mig 1993 så ska det nog gå bra.

3 kg lättare ja - en angenäm matchvikt för en androgyn finmuskulaturad kropp - nu ska jag bara leta upp ansökningshandlingarna till Top Model - säsong Tyson. Men först ska jag stryka husväggarna för att inhandla lite hårdvara till lösvaran - toapapper.

onsdag 12 september 2007

Lilla Anna


Lilla Anna följer med på en förtrollad tur i Långa Farbrorns segelbåt. Vad mycket som händer ute till havs när man har ett magiskt hål.

ändrade planer



Det är fult att ljuga, jag vet...

Men i det här fallet får jag nog skylla på fransk lättja - det tar ju sådan
satans omständig tid att presentera det nya fordonsprogrammet.

Griffen sjunger ju på sista versen - han har fått slita ont och hårt, jag
tycker nästan lite synd om honom. 1500 mil på tre år är inte riktigt humant. Att dessutom behöva stå inlåst och övergiven i ett garage större delen av tiden måste ha tärt hårt på hans lite exhibitionistiska sydländska lynne.

Men nu är det som det är, familjen... läs jag... har enats om att hålla oss kvar i Peugeot-stallet. Vi hade förvisso enats om 207 SW som ska lanseras under hösten, men nu höjer vi ribban lite och siktar in oss på 308 SW istället - har vi tur så kommer den även i en grön variant med flexifuel - då kan vi även bejaka A-K's taskiga världssamvete...

brrrrm!

tisdag 11 september 2007

Lilla Anna


I den här boken ligger Lilla Anna i sängen hela dagen. Långa Farbrorn kommer förbi och håller henne sällskap.

bo-klådan

P D James - I mördarens rum betyg: 3/5





De tre ägarna till Dupaynemuseet i London, specialiserat på mellankrigstiden, måste enligt stadgarna vara överens om alla viktiga beslut. När hyreskontraktet ska förnyas blossar frågan om museets framtid upp och ägarna är inte ense. När en av ägarna hittas innebränd i sin bil kallas Adam Dalgliesh in för att utreda fallet som visar sig vara mer känsligt än man först trott. Det dröjer inte länge förrän ännu ett mord i museet uppdagas - och liksom det första dödsfallet har det obehagliga likheter med några av de mord som förevisas i museets märkliga Mordrum. För Dalgliesh kompliceras utredningen av hans relation till Emma Lavenham - ju närmare han rör sig mördaren, desto längre kommer han ifrån kvinnan han älskar.

Egentligen skulle väl den här boken ha ett lite högre betyg, men då författarinnan hade den osmakliga idén om att leverera en annan mördare än den som jag hade listat ut - så måste obönhörligen betyget dras ned något.

Det är bara en face jag går igenom...




Jag har ändrat mig...
Jag var för ivrig, trodde mig se en potential.
Men efter att ha kännt efter så måste jag nog tillstå att jag föraktar skiten.

Det gör Wayne också... så till:

Internet, Vatikanen, President Bush och alla andra jävlar som känner sig berörda.
Efter påtryckningar, hot om våld och ett eländigt tjat har vi fattat ett moget beslut.

Vi säger nej.
Vi säger nej till Facebook.
Varför?

Vi vill helt enkelt inte.

Vi vill inte avslöja våra riktiga namn och lägga ut närbilder på våra ohyggliga ansikten på det här internet.

Vi vill heller inte få vänskapsförfrågningar som lyder...

”Tja, Krille här. Vi gick hela grundskolan ihop och sedan parallellklass på gymnasiet. Vi sa inte ett ord till varandra då och har inte gjort sedan dess. Ska vi bli polare?”

Eller ”Du tog mig på fittan i lördags. Kompis?/Nettan”

Vi har redan kontakt med de personer vi vill ha kontakt med. Och om just du känner dig bortglömd så kan vi nog lösa det. Vi tänker inte tåla leken, därför ger vi oss inte in i den. Med hopp om förståelse och respekt!

Varma kramar // Papi & Wayne

måndag 10 september 2007

Lilla Anna


I den här boken känner Lilla Anna efter vad som finns i Långa Farbrorns ficka. Hon hittar bland annat en fladdermus och...vad är det där...en snok? Det finns allt möjligt spännande i Långa Farbrorns ficka...

söndag 9 september 2007

det bästa av två världar



Någonstans där vid mitten av 90-talet upplöstes, och spreds de vilsna SDF-barnen likt frö för vinden - sökandes efter en påtvingad samhällsnorm som gick ut på att likt en animalisk frigörelseprocess anpassa sig till vuxenvärlden...

Det gick väl sådär, och de flesta av oss står väl fortfarande och stampar otåligt och väntar på att det ska hända - men en egen löntagarfond, ett kravlöst jobb och fri sprit på en närliggande lokal lyser fortfarande med sin frånvaro. Och det värsta av allt... Balrog-jäveln sveper fortfarande omkring i Morias mörker.

Det slog mig dock nyligen att jag för några år sedan faktiskt läste en handbok, för att inte säga guide över hur vi ska ta oss ur vårt vilsna flackande. John 'O Farrell har svaret i sin bok:




"Michael Adams delar en lägenhet med tre andra män strax under trettio. Dagarna tillbringas med att slappa i sängen, lyssna på musik, spela dataspel - och ibland med något slags arbete. Och sedan, när han känner för det, tar han sig över Themsen och åker hem. Där väntar frun och barnen, intet ont anande. Michael har flytt från småbarnseländet. Han säger till sin fru att han måste arbeta hela natten eller resa norrut i jobbet. Och medan hon tappert klarar sig själv sitter han ett par kilometer bort i en hemlig lägenhet - sysselsatt med sådant som de flesta småbarnspappor bara kan drömma om. Han har det bästa av två världar. Men bara så länge hans dubbelspel håller..."

Kan han, så kan vi. Och nu har ett tillfälle som gick oss ur händerna för ett år sedan kommit tillbaka. Lokalen i mitt kvarter (se bild ovan) bör inom kort vara ledig igen efter att butiken med begagnat barn-crap slagit ihop för gott. In med soffa, tältsängar, dricka- och godiskylar, spelkonsoler, arcadspel, biljardbord, bardisk, canaldigital-box och framför allt Hemuljävulen. Jon P får bli portvakt, Grabski kan på nåder få spola gatan utanför med sin slang och Marcel Bos anställer vi oavlönat som buttler. Hyran är angenäm och bellar inte mer än två kryssningar per år. Jag ser bara fördelar - men ni får gärna upplysa mig om det motsatta.

Och ja. Esso-bandet följer med.

veckans ord


Paradigm är en populär term myntad av fysikern och vetenskapshistorikern Thomas Samuel Kuhn för att beteckna en förebild, idealexempel eller mönster inom vetenskapen. Enligt Kuhn avgör ett paradigm bland annat:
  • Vilka frågor som skall ställas och inte ställas
  • Vilka svar som är relevanta (vilka resultat som kan förväntas)
  • Hur experiment skall utföras

lördag 8 september 2007

Flossy mova' (september)



Damn!

Hetaste Flossyn hittills... Vi snackar inte Top-5 utan Top-1x5... Papi och DJ har haft en euforisk turntable-session och jag tror att the message har nått fram - gammal är äldst. Papi är old school, new school, ja ta mig fan every school. Och det är ren obesudlad glädje att höra de aggressiva KORG-slingorna i Stockholm Serenad, Kolabbet mellan my homies i DD och Justin Tim-ber-lake och Timbaland - jupp you know it, skogshuggarfunk - och framför allt Craig Davids smootha wailande i This is the girl.

Och som om det inte vore nog... Black Eyed Peas levererar höstens floorfiller med äckligt insmickrande grooves... aaarggh! Och du vet var du hörde det först. Go shorty, it's your payday.

  1. Stockholm Serenad - Lorentz feat. M.Sakarias
  2. Nite Runner - Duran Duran feat. J.Timberlake & Timbaland
  3. More - Black Eyed Peas
  4. This is the girl - Kano feat. Craig David
  5. AYO Technology - 50 Cent feat. J.Timberlake
  6. Inconsolable - Backstreet Boys
  7. Good Life - Kanye West feat. T-Pain
  8. Bleed it out - Linkin Park
  9. Gimme More - Britney Spears
  10. If only you - Danny feat. Therese

Ok... såå bra är inte 10:an, men å andra sidan så är ju Therese såå snygg - så det jämnar ut sig... Och det gör ju inte saken sämre av att hon går under epitet "Queen of Swedish House-maffia" i London och dessutom har gjort en grym Clockwork Orange-tolkning i en av sina videos. Ja ja, A-K står förstås i en klass för sig - men ibland kan man ju titta lite på vanliga dödliga tjejer också.

Foo!

fredag 7 september 2007

Peek-a-boo!



Bitch!

Facebook är förbannat giftigt!

Vem som helst kan passera revy, vare sig man vill eller inte. Så alla mina gamla CityMailers holla för mannen på bilden - Jag vet att ni tycker att "Ge mig fem" is da shit i smyg och mannen var ju självutnämnd Gud.

Vem minns inte Split-festerna med Eric Gadd eller Dr. Alban. Och framför allt Kravallkröket på Gärdet eller de galna kvällarna i Gamla Stan. 5 fingrar i luften för Petri Pasanen!

Vi var verkligen down back in da days.

moderiktigt



Äntligen har de kommit!

Fabrikens beredningsbiträde Lillemor ringde och väckte mig vid lunchtid för att förkunna den spännande nyheten. Det vita fladdrande LIF-stället med tillhörande guldponcho hade inte varit något problem - en bra dialog med Berendsen i Nyköping hade löst alla praktiska detaljer.

Värre var det att övertyga Arbesko det förträffliga med att tillverka truckskor i röd lackmodell med markerad klack. Det gick så långt att man blev tvungen att utlova en hel temadag för deras personal, så den 26:e oktober kommer de att flytta grushögar utanför B616 med en stor hjullastare.

Det viktiga är dock att jag nu på allvar äntligen kan få börja vägleda folk i deras yrkesval.

välfärdsproblem

åååhh... suck... stön...
nu är det så där jobbigt igen.

Sveriges fylligaste frilla har stött på humörnedsättande motgångar igen.

Papi har som bekant en väldigt svårarbetad frisyr som kräver sin utrustning för att ge just den där rätta feelingen. (Fråga bara livskamrater och medresenärer runt om i världen). Under flera år stod Maria Nila som kunglig hårleverantör i form av en 109:- flaska som undertecknad dåre gladeligen kvitterade ut var 14:e dag hos sin lokala saxkreatör. Det var lyckliga dagar för det tunna babyfjunet som kalottar sig på Papis lob. Samma babyfjun som blir oljigt och flottigt bara det råkar vila den kortaste stund på en kudde.





Men över en natt förändrades allt då de skånska asen på Laperle Haircare beslutade sig för att byta ut sina kollektioner mot ren crap! Nu stundade en mörk och dyster tid i Papis kroppsvårdshistoria. Man kan säga att jag var nere på botten och krälade i nattsvarta gränder. Jag dealade och sålde ut mig till allsköns skumma leverantörer som lovade stort men höll intet. Psykologkostnaderna sköt i höjden och Papi började missköta den dagliga hygienen. Det gick så långt att han ofta hittades på AstraZenecas duschgolv skakandes efter attacker från Nilfisks industrihygien.

Alla vackra sannsagor bjuder naturligtvis på en vändning - så även denna. Förstå den glädje som infann sig vid upptäckten av Schwarzkopf Gliss Aroma Repair. Fyrverkerier sköts upp - guld och myrra frambringades, och längs med Papis promenader ströddes palmblad vid hans fötter. Livet lekte och det oföskämda priset av 26.90:-/flaska fick pluskan att göra trippelvolter.

Man kan då fråga vad undertecknad har gjort för ont, för att åter igen behöva stå ut med samma förödmjukning. Med ett djävulskt flin informerade det söndersminkade och livlösa fejset att produkten har utgått ur sortimentet... ja de har till och med slutat tillverka den... Hade det koketta svinet kunnat, så hade hon säkerligen ställt sig och gjort juckrörelser framför mig. Men ett förmodat trasigt höftbensparti undanhöll mig den tilläggsinformationen.
Vad fan ska jag göra nu...
Jag är nere på botten igen.
Livet saknar mening.

onsdag 5 september 2007

storm i ett vattenglas



För en partiledare som fått avgå som minister i betydligt mindre värdiga former än vad Mikael Odenberg har gjort idag är det naturligtvis bättre att hålla tand för tunga, eftersom det naturligtvis kan öppna denna numera dammiga pandoras ask som var hennes egen avgång.

Det kanske Mona Sahlin ska fundera på när hon i dag börjar filosofera kring Odenbergs avgång, och om Reinfeldts ansvar. För då kan man ju fråga sig vad Ingvar Carlssons ansvar var den 10 november 1995 när Mona Sahlin själv tvingades avgå som minister.

- Det är en partiledares grundläggande uppgift att hålla ihop sitt parti i viktiga sakfrågor. Vi såg redan förra året hur flera moderata statsråd tvingades lämna regeringen, nu kom nästa slag mot Reinfeldts förmåga att hålla ihop sin regering och sitt parti, skriver Sahlin i ett pressmeddelande.

Javisst, men varför lät det inte så där under den förra regeringen när ett antal statsråd fick avgå? Och som dessutom fick avgå av betydligt solkigare skäl än det Odenberg gav? Och där Mona Sahlin själv var en av de som fick avgå ur regeringen av skäl som inte ser så bra ut på CVn?

Erkänner Mona Sahlin att den förra regeringen hade ett ansvar för sina avgångna ministrar då? Och som representant för den förra regeringen, vad anser hon i så fall om sitt eget ansvar i frågan?

Något mer sansat ter sig därför moderaternas egen presskommentar, men vad annat att vänta:

"Regeringen avser att tillsätta en arbetsgrupp som ska genomföra en översyn av försvarskostnaderna. Det finns en bred samsyn, som bland annat återspeglas i de två senaste försvarsbesluten, att Sverige i jämförelse med andra länder har höga kostnader för att utveckla eget försvarsmaterial samt att en egenutveckling av försvarsmaterial i många stycken inte ligger i linje med försvarets nya roll. Slutsatsen är att det på sikt är möjligt att minska försvarets materialkostnader med sammantaget i storleksordningen 3-4 miljarder kronor i nivå samtidigt som förmågan till internationella insatser kan utökas och stärkas. Mikael Odenberg har gjort bedömningen att han inte kan leva upp till den träffade partiledaröverenskommelsen. Mikael har som en konsekvens av detta i dag lämnat in sin avskedsansökan. Avskedsansökan har beviljats.

måndag 3 september 2007

torparliv & jäkelskap



Den första hösthelgen välkomnade oss med öppna armar när vi anlände ut till de djupa Runtuna-skogarna utanför Nyköping. Nöjesfältet och tillika upptäckarparken Körartorp stod som värd, och tillfället till ära så hade arrendatorerna Farmor & Farfar inhandlat en ny attraktion - bollhavet.
Solen hade redan så sakteliga påbörjat sin nedåtgående bana när vi kom fram, då en av allians-Sveriges nya providers ägnat förmiddagen åt att bre mackor med ett arty handlag. Detta hindrade dock inte det glada sällskapet åt att inleda ett avslappnat dygn med flera trevliga aktiviteter, utan att det på något sätt kändes stressat.

Efter att DJ hade inspekterat bollhavet och av någon anledning forcerat alla bollar ut i naturen så dukades det upp med lite välkomsttugg på grusplanen. Ett tråg med havskräftor ackompanjerades av bröd, ostar och gott att fylla glasen med. På något sätt kändes det som en välriktad protest mot det rådande temperaturövergreppet att i ren trots sitta ute och äta - almanackan skvallrade dock om att det var septembers första dag.

Nuförtiden är det inte allt för ofta som Papi styr kosan mot sin uppväxts helg- och sommarhärbärge, hans zodiaka kräftanlag pockar allt för starkt mot havet. Detta till trots så går det inte att förneka att alla välbekanta lukter och intryck frammanar bilder om en svunnen tid som nu kan te sig sorgelös och problemfri. Man förstod det inte då, men vi diskuterade det i bilen hem hur märkligt det är att allt går igen - en cykel som upprepar sig fast med små modifikationer. Nu är det jag och A-K som längtar och ser fram emot helgerna för att få komma ut antingen till skärgården eller torpet för att äta & dricka gott, bara slappna av och framför allt få se lyckan i Esters ögon när hon får rusa runt i vild dans med indian-yl och krumbuktande kullerbyttor.

Nåväl, efter välkomstsittningen så hade lite kyla smugit sig in i kroppen och vi beslöt oss för att gå en inspektionsrunda i gammal rustik bondemiljö där en hoper soldattorp stod i centrum för tillsyn. A-K klängde längs med husväggar, klättrade på stegar och kröp i buskar - allt för att insupa inspiration och kanske tillfredställa de outtalade tankarna om hur mysigt det skulle vara att ha något eget att pyssla och dona med. Förvisso är vi kanske inte några trädgårdsmänniskor - däremot skulle vi gärna vilja kunna hålla på och småsnickra, måla och framför allt inreda ett litet torp el dyl. Det är trots allt skillnad på att ha något eget oavsett om tummen sitter mitt i handen. I värsta fall får väl Lagestam, Linus och Jelly komma och bringa ordning i förödelsen.

Brink, Grindstugan, Hult, Väla och Rosenkälla fick finna sig i att synas under lupp - och vi ska väl inte sticka under stol med att våra hjärtan sedan länge klappat lite extra för Brink. Med sitt ogenerande läge, lite mystiskt doldt i en dunge men med full utsikt över en vacker sörmlandsvy innehålandes både sjö, herrgård och betande kreatur. Lite av dess prakt kan anas på nedanstående vårbild.





Vid vårat senaste besök vid stugan så såg den ut att vara under visst vilande underhåll, golvet var utslitet och överhuvudtaget andades det lite övergivet. Men nu hade det hänt grejor, ett jägarlag från Stockholm hade flyttat in - lagt nytt golv, smackat upp ett funktionsdugligt och passande kök, och framför allt - man hade dragit in el, förstå vilken torpar-lyx. Vill ha-generna pockade oroväckande, så vi får väl helt enkelt vänta ut dem. Om inte annat får vi väl börja med rovjakt och tömma skogarna runt omkring.

Väl tillbaka var det dags för idrottsliga aktiviteter i form av pilkastning samtidigt som Farfars 60-års present, en gasolgrill, rullades fram. Pilkastning, korvbuffé, rödvin och en ivrigt applåderande DJ som var uppe alldeles för sent jubilerade in mörkret. Självklart vann Papi pilkastningen, däremot var det nog jämt skägg i rödvinspimpling mellan A-K och Farmor. Inne i den varma stugan välkomnade fotogenlamporna oss inbjudande till en omgång Plump med mer snacks och dryck. Inte helt oväntat så vann Papi även denna utmaning, men här började tröttheten ta ut sin rätt så han försvann in till en snosande Ester. A-K valde dock att i ren förlustfrustration utmana det arma värdparet i Yatzee - jag vet inte hur det gick, men hon påstår att hon vann - "tro de".

Söndagen busade lite genom att bjuda på lite spridda skurar - 66% av familjen valde därför att ta en lång och härlig sovmorgon medans Papi botaniserade bland minnen i lådor och uppe på vinden. Märkligt hur mycket som får plats i ett litet torp - Skrämmande också hur stor valborgsmässoelden kommer att bli ett år långt fram i tiden.

Farmor aviserade lunch och briljerade genom att duka fram Rådjur, primörer och en frisk sallad - fantastiskt gott och köttet formligen smälte mot gommen. En kökslig revansch och en triumf för en liten mamma som fött upp sina söner på en ganska ordinär husmankost. Helgen närmade sig sitt slut och Papi valde att avsluta den genom att slå an den ton som genomsyrat den hittills i nostalgins tecken. En snabb biltur tog oss mot Glottran och Ånstabadet - det bad som symboliserat en något udda badkultur för två växande småkillar. Vår familj anammade aldrig riktigt den något mer vanliga traditionen att man åkte till en välbesökt badplats med picnic-korg och frodades med andra människor i solen - nejdå - istället blåstes det revälj vid 06.30 på mornarna för att likt en attackstyrka analkas badet smygandes. Sopor tömdes vid badets tunnor och nere vid bryggor och hopptorn tvagades det med frenesi medans två huttrande pojkkroppar försökte frammana en lämplig glädje. Badplatsen såg ut som den alltid har gjort med en miljö som påminner forna tiders sommarkollo och det var nästan så att jag väntade mig att Badbussen som körde skytteltrafik mellan Runtuna och badet skulle dyka upp tutandes.

Ännu en resa i tiden hade nått sin ändhållplats.

oj då!



För att travestera en känd gravgrävare i Södertälje:

  • oj då... är det jobbigt att bjuda lite motstånd?
  • oj då... går det lite för fort?
  • oj då... är vi lite för bra?
  • oj då... gjorde Voronin mål för tredje matchen i rad?
  • oj då... vad var det jag sa!?
  • oj då... 6-0!
  • oj då... nästa set!

puss



Hej på er!

Jag heter Helene Tursten, och jag tycker typ att "rekapitulera" är det häftigaste ordet som finns i det svenska språket. Bra va!?

Ha det bra, och sköt om er.