lördag 28 juli 2007

men va fan...


Först och främst vill jag klargöra, innan någon studsar in här och triumferande utstöter något i stil med: - aha! Jimmy, du är allt en avundsjuk och missunsam jävel... att antagligen, för att inte säga högst troligt så kan det vara så att jag har missat en infallsvinkel.

Men jag kan ändå inte låta bli att fascineras över synismen kring det ultraamerikanska nöjesprogrammet - jodå, jag är pro-USA, så inget fabulerande här tack - Extreme Makeover. Visst, det är hjärtskärande och jättegulligt att se helt socialt utslagna, överbefolkade, ruinerade osv. familjer berikas med ett helt nytt hem.

Men på riktigt, var fan finns framsynheten? Om vi bortser från det rent infrastrukturella, ja till och med aspekten kring stadsplanering så borde det väl säga sig självt vilka konsekvenser det får att smacka upp en 1-miljondollars kåk längs med "dirty gettho death row" på sikt. Och ja, det är tårdrypande att se sex-barns-familjen få en megapool, en gokartbana, en spelhall plus övrigt obskyrt skit som man kan tänkas chroma en kåk med - men vem i helvete ska betala driftskostnaderna för dessa nya extravaganta levnadsvanor. Jag menar, den där ensamma familjefadern lyckades ju inte ens dra in en dime till lite extranajs fredagskäk förrut... Men nu satan i gatan så räcker lönen till både uppvärmd pool och bensin till gocartsen...

Jag räknar och räknar - men jag måste helt klart ha missat något.... skit oxå, nu blev det fyra prickar i slutet på meningen, förstå hur upprörd jag är då.


fredag 27 juli 2007

Kop-i-te-kop!



Liverpool är nöjda.

Steven Gerrard är nöjd.

Papi är nöjd.

Bäva månne motståndarna - En ny era är här och det bästa från Anfield har bevarats. Dessutom ser säsongens lagbygge extra intressant ut. Jag tror att vi på allvar kan utmana om ligasegern i år. Och framför allt: Andriy Voronin! Det har gått ett par år sedan någon engagerade lite extra i den vackra röda dräkten - men nu är Papi redo att trycka upp en ny replica till samlingen. Voronin bokar jag exklusivt själv till XL Coachen här och nu.

Oj, vad vi aldrig går ensamma...

Fästing-ligan och Diskhåckeybås

Efter en mellanlandning i Södertälje på onsdageftermiddagen - knappade vi in en ny lattitud och Lejonet II tog sikte på skärgården. Torsdagen var inbokad för bryggarbete av Papi och Morfar, men varför inte stjäla en myskväll med lite umgänge och Plump...

Torö välkomnade med sol och mild bris, så Papi tog tillfället i akt och snörade på najkiisarna för en 15 km runda med uppdrag att få bilstelheten ur kroppen. A-K och Ester tog sig ner till stranden för lek medans Mormor och Morfar for in till Nynäshamn för att hämta lite gott till middagen.

Efter middagen spelade vi MIG och Plump samtidigt som det goda vinet fick lite fäste. Utanför i viken panorerade en vacker kvällshimmel ut löften om en vacker morgondag. Och en känsla av ro fyllde Papis bröst.

Torsdagen väckte oss med en strålande sol, vilket lovade gott inför krafttagen på bryggan med brygghuset. Missionen var att stadga upp husets grund som fått stryk under vinterns stormar. Lättklädda med hammare och såg tog familjefäderna sig an uppgiften med hög entusiasm. Dessutom fick Papi agera vrakdykare när delar från bryggans stenkistor skulle bärgas från havets botten .Mormor stod på stranden och målade den nya väggpanelen på strandboden - och semesterglidarna A-K och DJ tog en långpromenad till Trevik för att spana på killar.

Lite senare kom de tillbaka något nedstämda över den dåliga utdelningen, men fann nytt mod när lillskrutten hittade ett alldeles ypperligt diskhåckeybås utplacerat på stranden. SUCCÉ! >wigga< >wigga< >tjicketi< >scratch<> Sannerligen en blivande champion.


Appropå champion så tog Ester ledningen i den interna fästingligan, genom att stolt visa upp Sveriges minsta fästing glufsandes i axelpartiet. Vi får se vem som kontrar härnäst. Och framför allt: När ska Papi få sitt livs första fästing!? Dom gillar verkligen inte honom... vilket i och för sig är ömsesidigt.



torsdag 26 juli 2007

Ester + Nicke = Sant


Tisdag morgon - modell tidigt, hade Ester stämt träff med Farmor och Farfar vid bensinpumpen hos Bilia uppe i Moraberg. Så det var bara för familjen Apa att se till att Pegåtten svängde upp dit. Fullt i tanken och sedan bar det av ut på E4:an norrut - destination Gävle och Furuviksparken.

Regntunga skyar låg som en hotfull värd över hela Stockholmsområdet, vidare genom hela Uppland - ja till och med ända fram till entren på Scandic HHilton. Ett trevligt bemötande och fullgod service höjde dock vårat humör när vi hämtade ut våra biljetter till djurparken. Rummen var inte riktigt klara, så vi baxade in hela kompaniets fältutrustning i ett cabin-room. Och se där, på väg ut mot bilarna igen så vreds vattenberedaren som parkerat över Skandinavien av. Och sakta började vi se den framförliggande dagen med tillförsikt an...

En kort bilfärd genom Gävle mot Skutskär tog oss direkt till parkens entre och parkering. Ingen av oss hade varit där tidigare och vi slogs med häpnad över gemytligheten och den grönskande prakten med tillhörande blomutsmyckningar.

Vi insåg ganska snart att vi hade valt en alldeles ypperlig dag för visit - lagom med andra besökare gjorde att väntetiden till olika attraktioner var obefintlig. Detta i kombination med att det mesta var gratis och übertrevliga anställda gjorde det hela än mer angenämt. Djurpark kanske är fel epitet att sätta på Furuvik - snarare utflyktspark, då den rymmer så mycket - men i lagom dos. Best of the best skulle man kunna säga. Allt från roliga och pigga djur (till skillnad från Kolmårdens uttråkade), kunniga skötare, kustnatur som bitvis betvingats med en trädgårdsflora och prakt som hänförde. Lägg därtill ett nöjesfält, en havsvik med ett rökeri och den något udda batteri-halvön med Sveriges senaste nedlagda kustbatteri. Jätteintressant att kliva omkring bland millitära grottsystem och studera gammal kuriosa och det maffiga kustartilleriet.

Men framför allt så är ju Furuvik hemvist för Esters stora kärlek (om vi bortser från Papi) här i livet - NICKE!!! Och plötsligt så stod han bara där, och jag har aldrig sett ett par mungipor bli så breda så snabbt samtidigt som Ester guppade upp och ner i vagnen och utstötte ett gutturalt morrande.



Självklart var hennes dag gjord, och när vi kompletterade hennes redan stora samling Nicke-prylar i parkens souvenirshop så suckade hon lyckligt "apa" och "hejdå apa".
På vägen tillbaka till Gävle lyckades först den mobila GPS'n A-K80 styra oss fel, men Papi och Farfar kontrade genom att lägga sig i en fil för mötande trafik. Semesterspänning anno 2007 med andra ord. Tillbaka på HHotellet vankades middag i restaurangen - efter Esters uppvisning på Oaxen senast så satt vi lite med hjärtat i halsgropen, vi kan väl säga att hon klarade det godkänt. Farfar hade spenderarbyxorna på och stod för maten som var välbehövllig efter en hel dags promenerande. Därefter nattning av kärleksbarnet, nu har ju dock DJ den egenheten att kunna nosa sig till spänning och således likt sin far producera vakenhormoner som räcker långt utöver vad som kan anses normalt för en 15 månaders klutt. Därför stod hon på läktarplats när Farmor och Farfar dök upp med sällskapsspel, tilltugg och tillhörande vin. En omgång Sybarit fick avsluta en toppendag och till slut somnade även Ester med ett leende på läpparna.

måndag 23 juli 2007

Reno Raines



Såg hur tjejerna satt i fikarummet på jobbet och suktade efter Lorenzo Lamas son, något namn whoever, i en sån där kvalitetstidning - Klick eller Hänt Extra. Jag smålog för mig själv och tänkte insiktsfullt att inget slår originalet... (det kan också ha varit ett uttryck för att vi gamla hunkar bör hålla ihop)

“He was a cop, and good at his job. But then he committed the ultimate sin and testified against other cops - gone bad. Cops who tried to kill him, but got the woman he loved instead. Framed for murder, now he prowls the badlands. An outlaw hunting outlaws, a bounty hunter - a RENEGADE!”

Blogg-tips

Jag vet att flera av er som återkommer till den här bloggen, bloggar själva i ert anletes svett - därför är detta tips tillägnat er...

Tipset kommer ursprungligen från DJ Esters mormor och jag tyckte det var värt att ta fasta på. Tanken är att man som bloggare bör iaktaga försiktighet mot onda element (ej att förväxla med radiatorer) som sveper runt på nätet och samlar information.

Med andra ord kan det vara förenat med stöldbegärlig risk att i förväg berätta när man ämnar att ej närvara i hemmet. Tex. när man ska iväg på något kul äventyr eller bara en middag på en lokal restaurang - det kan vara fullt tillräckligt för tjyven att slå till...
Så berätta i efterhand vad ni har varit med om.

söndag 22 juli 2007

i väntan på stormen



En hand på ratten och den andra greppandes mobiltelefonen - jag vet inte, men "bedårande barn av sin tid" vet att följa samhällsutvecklingen...

Söndag, och SMHI varnar för inkommande storm och regnbyar - yes!! - åh vad vi har längtat...not. Familjen Sol tog därför vara på dagen genom att ägna förmiddagen åt lite idrottsliga aktiviteter. Mamman och DJ tog den dagliga 2-timmars rundan...dagliga kanske är att ta i, men hon är duktig och kör flera dar i veckan - så helt osant var det inte. Papi snörade på sig sina najkii och körde ett kombinerat löppass med lite pläjtspåtting - 2 nr. blev dagens skörd.

Väl hemma väntade säsongsstart i den nya divisionen på Hattrick - Punanen Sonni FC fick bekänna färg direkt och kravlade av planen med en "fem-etta" i baken. Ester tog en eftermiddagslur efter många om och men - lilltjejen tär just nu lite grand på sina föräldrars tålamod. Uppenbarligen har hon blivit medveten om sitt eget jag, vilket förpliktigar till att börja testa gränser på allvar. Egentligen inga problem med det, Papi är utrustad med en ängels tålamod - men när gränspolisen ska ta hand om en liten furie som det dessutom växer hörntänder på och som har ont i halsen - ja då blir kaskaderna av omotiverade gap och skrik lite svettiga för den lågmälte familjefadern.

Därför tog han till utmattningstekniken - ut till närmsta park med bollen i högsta hugg - en lyckligt snorande, leende och jublande skrutt blev belöningen. Dock gjorde Papi något på vägen hem som han antagligen kommer att få äta upp. Infallet att pröva McDonkens päron-shake slutade med att Ester med galet craving och poppande ögon sörplade i sig 70% av den. Papis första big no no! men samtidigt så måste man ju ta till lite tjuvknep för att bibehålla mamma-pappa-balansen i hemmet.

Väl hemma fick hon rusa av sig lite till, medans vi beställde sushi från Minako - A-K älskar det, själv sitter jag varje gång och känner mig lurad. Det är inte det att det inte är gott - men jag är man och urtidsdjur - jag vill ha kött! jag vill se blod! jag vill slita senor! aaaaaarrrrggh!

words of wisdom

Hellre att jag skulle få parkinsons -
och spilla ut halva groggen,
än att få alzheimers -
och glömma var jag ställt den!

lördag 21 juli 2007

Pump up the volume


Sveriges mest erkända och välrenomerade gastronomiska kök, Oaxens Skärgårdskrog, har byggt ut ett modernt och ändamålsenligt kök nere vid bryggan och pumphuset - därav namnet Pumpen. Därav, as well, ordleken med Anna-Karin som mottagare. Självklart gör inte en restaurang som i år utnämndes till världens 39:e bästa, något som helst avkall på varken smaksensationer eller den experimentella leklustan kring kreation eller synintryck - trots att det är fråga om ett bryggprojekt med lättillgänglig mat.

Nöjda med tidigare besök vid representationsköket så föll det sig naturligt att Peugeotens front styrde kosan mot den vackra kalkön i de södra delarna av skärgården som en skön uppstart av årets semester. Dessutom hade hörsägen gällande en rökt Oaxenkorv nått Papis korvtörstande öron... vetifan om den där metaforen funkar... men ok.

Efter en varm härlig sommardag kändes det skönt att slå sig ner på läsidan av ön och vila ut i skuggan med en lätt smäktande bris som låg på. Personalen var vänlig och hjälpsam, fattas bara annat - och vid ett tillfälle var även Magnus Ek och Agneta Green nere och hjälpte till med serveringen. Kanske en symbolisk handling, men mer troligt ett uttryck för kärlek till det man håller på med.



Maten var som väntat utsökt och Papis Grillade Oaxenkorv kryddad med örter från trädgården med potatisstomp, västervikssenap och kryddinlagda grönsaker fick gomseglet att ta språng av lycka. Jag vågar redan nu utnämna denna till sommarens godaste korv, och antagligen dyraste - men den var värd varenda pluring.



Redan under min tid som postfarbrorchef för landsbygden i Södertälje kommun så slog alltid Oaxen an en rofylld sträng hos undertecknad. Den orörda miljön och dess vackra karghet gjorde att jag gärna tog postrundan för 153 93. Detta diskuterade vi på färjan hem, och både A-K och jag ser Oaxen som en potentiell boendeplats den dag vi går i pension och våra barn har flyttat ut. För som de skärgårdsveteraner vi nu är så inser även vi att det är lätt att förtrollas sommartid - men för en aktiv barnfamilj kan känslan av isolering lätt bli bestående under de mörka månaderna.

Hur som helst - vad ni än gör i sommar, missa inte turen förbi Mörkö och Oaxen. Och har ni tur så är det Clubba Clabbes brorsa Mikko som kör färjan.

fredag 20 juli 2007

jimmy funderar...

...över dagens löpsedel

MAN SKJUTEN
TILL DÖDS PÅ
ÖPPEN GATA I
SÖDERTÄLJE

Om vi bortser ifrån att det skedde på baksidan av ett dagis...
ok. en förskola, innan jag får hela yrkeskåren efter mig - så slår det
mig hur sällan folk mördas på stängda/avspärrade gator, enkelriktade
gator eller varför inte uppgrävda gator... nä, öppna gator is the deal.

torsdag 19 juli 2007

ögon att drunkna i


ja ja...jag vet - men som papi får man vara lite kär i sin gose-tjej.

pumpa läns



Har precis diskat - jo, jag gör sånt - och funderar just som bäst på att smyga iväg till nästa gata och köpa snarr. Snarrtarmen skriker och krumbuktar det grövsta och sådant bör man ta på allvar. Såg förresten ett gäng röda tjurar dra förbi på Badhusgatan - och det är väl ett tecken om något...

Funderar förresten på att genom att vara lite trevlig och älskvärd ikväll lura till mig tillagandet av varma mackor utav A-K. Dock är framtidsutsikterna kring just det projektet inte helt glasklara - hon är nämligen lite sur ikväll. Å allt är Papis fel eftersom han inte droppar mer ledtrådar avseende morgondagen, mer än att "hon ska få, på pumpen!" (återkommer med rapport)

Ajo, just det! I morgon börjar semestern - så nu går det bra att skicka iväg pisstäcket så långt bort från den Nordiska sfären det bara är möjligt!

söndag 15 juli 2007

tutti frutti





Söndag brukar innebära någon form av återblick från veckan som gått - lite grand som det där TV-programet "Landet runt" ni vet... nä förresten, jag skulle känna mig lite tryggare om ni inte visste förresten - så också denna vecka (snygg återanknytning till ämnet). *funderar på om journalisthögskolan skulle vara något*


Först av allt vill Papi be alla sköna ungmöer om ursäkt - jag vet att ni har väntat trofast på att till slut få hustla Papis solbrända och atletiska bringa. Men jag gav till föga och hörsammade locktonerna från gårdshusets "first lady". Jag tänker inte sjunka så lågt som att kalla det tjat - möjligen övertalning - för på något sätt fick hon mig dit hon ville. För den redbara manlighetens skull så kan jag väl proklamera något om "förhandlingsteknik"... men inte heller det är helt nära sanningen. Kanske är det helt enkelt bara så att vi är gjorda för varandra - A-K är nöjd, Guldsmeden är nöjd - å det ska han fan vara. Jag har försökt med alla medel övertyga Anna Kolan om att det finns andra alternativ, bubbelgumautomater, min gamla förlovningsring, pubesring etc. men inget bet, Schalins skulle det vara - Självklart är Papi också nöjd, han har ju nämligen räknat ut att chanserna till sex har ökat - dessutom har han ju skaffat sig en behaglig tidsfrist på i alla fall två år. Detta hindrade dock inte AnnaKondan från att ta upp ämnet redan en kvart efter själva förlovningsakten.


Akt och akt kanske är att ta i - Papi valde ett enkelt och busigt upplägg efter födelsedagsfesten som gick av stapeln på lördagkvällen (se nedan). Precis innan ett stilla sommarregn började falla över viken, tog han med sig föremålet för uppvaktningen ner till bryggan som symboliserar så mycket i vårt och Esters liv. Och med skärgårdens fauna som vittne framförde han sitt önskemål. Välregiserat och med timing dök Morfar upp med ett nyplockat strå fullt med smultron. Kan det bli bättre, det tycker inte vi...



35 ja... Om vi bortser från att jag ägnade halva dagen åt min yrkeskarriär(?) så tog födelsedagen fart under eftermiddagen. Damn it... jag känner att jag överadjektiviserar saker och ting hela tiden... okej - födelsedagen fortlöpte rofyllt under eftermiddagen med att jag plockade upp familjen i Griffen för att med full packning ta oss ut i skärgården. Här vill jag samtidigt passa på att tacka, förutom arbetskamrater som kopplade ihop fikabrödsberget med födelsedag, Clubba, Gringo, Theresa och Ulle med familj för födelsedagshälsningen - eventuellt borde jag kanske ta med alla spam-mutha-fukkas för att framstå som något populär. Dock är det smärtsamt iögonfallande i hur lite man är på tapeten för varje år som går. Å andra sidan så är ju Papi svensk mästare i asocialogi så det kan han gott ha.

Nåväl, ute på Torö tog mormor och morfar emot med en välfylld korvbuffe på grillen - dom vet hur man smörjer en svärson må jag säga - dessutom markerades den viktiga dagen med extravagant firande med bubblor och färska jordgubbar. Efter inspektion av ägorna, glädjeyttringar från Ester som fick galoppera runt fritt samt installation och inpackning väntade säsongsmästerskapet i Plump. Morfar briljerade och defilerade i stor stil, vi andra väljer att skylla på rödvinets effekt som smäktade mot gomsegel och omdöme.

Lördag - uppe med tuppen och en välkomnande sol som lovade gott. Ester på jubelhumör och kombinationen bra väder med förväntningar inför kvällen skapade en skön stämning. Anna-Karin och mormor gav sig av med raska steg och skidstavar i högsta hugg medans Ester och jag gick ner och plockade sten på stranden. När väl den kvinnliga fägringen kom tillbaka så hade man den fräckheten att påstå att världens snabbaste kvinna var ute och sprang runt Stenstrand och Ören - "ja i alla fall var hon nog snabbare än dig Jimmy" - Jo säääääkert... - Här bestämde sig undertecknad för att springa skiten ur 15 km-slingan... snabbare än Jimmy... va fan - det har ju bara hänt en gång, under SM i halvmaraton 1999 - och hon fick ju igen några veckor senare i Oxelöloppet, där för övrigt Papi inkasserade 15 grand prix-poäng för sin 11:e plats.

Men först skulle vi ut på en liten biltur och ett miniäventyr - Lisö skulle utforskas och vid Revudden hittade vi en pärla. En jättefin badplats i en vik - sandstrand + klippor + brygga + pir + servering med berså' - den kan vi verkligen rekomendera! Tyvärr blev vi tydligen tvungna att åka när 4 pigga flickor i 20-års åldern dök upp... Efter Lisö svängde vi in vid Tottnäs rökeri och inhandlade en underbar sillunch med lite olika röror och annat smaskens. Väl tillbaka på Torö dök A-K's barndomskamrat Crippe upp med hans tjej Sofia och deras dotter Ebba. Detta resulterade i att snart sprang två nakenfisar omkring på stranden... nä inte Crippe å A-K... med däremot lilltjejerna. Ebba visade sig vara ett riktigt vattendjur som trivdes i det 19-gradiga havsvattnet - Ester däremot anlade en viss skeptisk min och körde fin dam-tricket.

Eftermiddagen gick fort och snart blev det brått att göra sig i ordning för släktmiddagen på Ankaruddens Sjöbodar i regi av 35-åringen. Förutom ovan nämnda personer så anslöt Ulle, Primma & Lova, Farmor och Farfar, och Jerry, Liz & Oliver. 3-rätters i glatt sällskap stod på programmet inne i det gemytliga vitmålade innandömet. Köket överraskade med lite olika smaksensationer och det var en befriande känsla att se tre generationer umgås och träffas. Barnen ska ha en stor eloge - det är inte lätt att tvingas sitta stilla när benen är fulla av spring - men ni skötte er galant. Även stort tack för de fina presenterna och de fina kreationerna som gjorts med omsorg. Jag har dock en liten fundering... presentkorten på NK var solklara, dem förstod jag. Däremot blev jag lite brydd kring presentkortet på en kryssning till någon av baltländerna... I följebrevet som förresten var utformat som en flaskpost i pergament, nämndes något om barnpassning... men det behövs inte - Anna-Karin ska ändå vara hemma, eller vad säger grabbgänget?!

Stort tack till alla som gjorde den här helgen till ett minne som jag paketerar in på hårddisken... Over and out - hit me!

torsdag 12 juli 2007

vibes...

"Can I get a "Ob" can I get a "Scure"
can I get a head bob and a "Yes Y´all"
can I get a clenched fist up in the air
can I get into this with my peeps here
can I make you get up and just trash the place
blow it up go nuts like you masturbate
pull it out cock it back and just blast away
stop looking so down nobody passed away
now I wanna se y´all get down tonight
get loose get live don´t frown or fight
whether y´all straight sober or oozing high
drinking brews or booze with juice tonight
gotta do this right paying dues in life
but I don´t even care who´s the truest type
if it´s looping tight we gotta loot for mics
Superscientifiku be the crew for life..."

Livet efter 35

“Folk oroar sig för ungar som leker med vapen och tonåringar som tittar på våldsamma videor; vi är rädda för att det ska uppgå i någon sorts våldskultur. Ingen oroar sig för ungdomar som lyssnar på tusentals – bokstavligen tusentals – låtar som handlar om brustna hjärtan, människor som ratas och lider och våndas. De olyckligaste människorna jag känner, i romantiskt hänseende, är de som är mest förtjusta i popmusik; och jag vet inte huruvida det är popmusiken som förorsakat deras olycka, men däremot vet jag att de lyssnat på sorgsna låtar längre än de har levt olyckliga liv.” (citat: High Fidelity av Nick Hornby)

Kommer på mig själv allt oftare att likt Rob i ovan nämnda bok kategorisera in mitt liv och åsikter i Topp-5-listor. Försöker övertyga mig själv att det är ett påtvunget sätt att utöva kontroll - men är väl medveten om att det egentligen handlar om att min interna hårddisk har överskridit sin limit. Och för att rädda det som räddas kan skapar jag alltså illusioner av ett fotoalbum genom dessa listor.

Eller så kan vi väl se det som ett lättare sommarnöje för att hålla liv i bloggen nu när semestern närmar sig med stormsteg. Jag väljer en/ett topic och ni hakar på i kommentarsrutan... Först ut, tänkte jag att vi skulle lista tidernas 5 bästa soundtrack till James Bond, och här är Papis bidrag till evigheten:

  1. A view to a kill - Duran Duran
  2. Die another day - Madonna
  3. You know my name - Chris Cornell
  4. You only live twice - Nancy Sinatra
  5. Nobody does it better - Carly Simon

Semester ja... har en vecka kvar innan drugstoren stänger ner - sedan är det lugna puckar fram till att football-säsongen drar igång i USA. Då ska det satan i mig pumpas över både Losec och Nexium till magsårstörstande jänkare. Annars så lovar även helgen gott. Födelsedag på fredag - blir en snabbvisit på firman för att hålla ett continues improvement-möte, dessutom ska jag slutföra lite projektmaterial till arbetet kring Standardiserade arbetssätt. Får väl slänga in lite bakverk och godis åt hundarna. Efter det blir det raka spåret ut till Torö och skärgården, eller som Essä säger om allting numera: "hejdå!" Tänkte bulla upp en makalös grillbuffé med korv som tema, och till det ett par kylda Corånas...sjok najs!

Lördagen tänkte jag mig nog en utflykt, eller lite egentid tillsammans med mina löparpjuck...vi får se - troligast blir väl att jag ställer mig å skrapar färg på brygghuset. Om inte morfar kör ut oss till ett par klippor... än så länge lovas det bra väder... men fan tro´t. På kvällen är det dags för stor 35-års-baluns med hela klanen Bergqvist/Jonsson. Sjöbodarna vid Ankarudden är bokat, och förväntas briljera med mat & dryck. Å har Papi tur kanske det även blir en liten födelsedagspresent... är grillen i Falkenberg förvarnad?

onsdag 11 juli 2007

Pajas!


Det har varit relativt lugnt på den politiska scenen ett tag - dock, förpliktigar Almedalsveckan till de sedvanliga vansinnesutspelen från Cirkus Socialdemokraterna. Mona Sahlin inledde veckan genom att göra sig obekväm med en stor del av den gamla organisationen kring Fet-Göran. Bra initiativ Mona! Vi applåderar även snygga självmål.
Pär Nuder ville naturligtvis inte vara sämre - så likt en skördetröska gav han sig ut på spelplanen och presterade den ena sena efterslängen efter den andra. Dock med klent resultat och han får nog börja förbereda sig på en bänknötarplats inför 2010.
Som vanligt fanns inget nytt att presentera - det gamla betongfundamentet stod där likt förr och lovade en återgång. Tillbaka med alla skatter som har rivits upp - gärna några nya när man ändå håller på. Solidaritet upprepades som ett mantra - men naturligtvis bara åt ett håll.
Det finns dock ett slags manodepressivt inslag kring Socialdemokraterna som roar - för att åter igen tala i idrottstermer så brukar lag som har förlorat eller utskåpats försöka ändra spelstil eller spelsystem, alternativt värva nya unga förmågor. Insikten om att man inte räckte till brukar vara en naturlig drivkraft för en reformation.
Hos Socialdemokraterna? Icke! Man kör samma vända en gång till - fast lite sämre och lite långsammare.
Jag får säga som jag sa till min vapendragare Kent, borgerlighet var inget jag på naturlig väg föddes in i - men som den överlevare med framdrift och innovativförmåga jag nu är i besittning av så ska det fan till att ha råd att vara Sosse i dagens Sverige.

tisdag 10 juli 2007

Flossy mova' (juli)



Vikken jävla stil å bara ta min stil - minns inte att jag gav dig min stil - Kan inte minnas den där skiten - Ey! - Så...En snubbe, en snubbe så sweet - å han kickar fet skit, därför låter det skithett - Vikken jävla stil han har - Den där Royne han e en väldigt stilig karl - så enkel å minimal - blandar upp någonting från din minibar - e det lugnt eller? - vikken jävla stil å bara ta min stil...

  1. Vikken stil - 6ex5emman feat. Mackish, Näääk & Nimo
  2. Fancy Footwork - Chromeo
  3. The Only One I Know - Mark Ronson feat. Robbie Williams
  4. Stronger - Kanye West
  5. Giftig - Mange Schmidt feat. Petter
  6. Like This - Kelly Rowland feat. Eve
  7. Shot To The Heart - Rick Ross feat. Lil Wayne
  8. Baby - Pharrell Williams feat. The Yessirs & Nelly
  9. S.O.S - The Black Eyed Peas
  10. Stila upp din skit - Fattaru

Bruksanvisning: Krääd i bilstereon innanför Sveriges tre storstadsområden - utanför åker du nog på däng. Enkla hooks till sommaren 2007 - en sommar som valde att semestra någon annanstans.

Reppa beefs till ingen nytta - Beach 2007, din eller min stjärt?!

söndag 8 juli 2007

I can't hear you!



Söndag moron... mongon... morgon, och regnet ligger fortfarande som en blöt filt över min soltörstande själ... Ska det vara så här? Försöker intala mig att snart så vänder det - men även jag med mina begränsade meterologiska kunskaper är väl medveten om att en lång varm sommar kräver ett högtryck i dess början som värmer upp sjöarna. Förvisso så var det ju tio dagar där i början av juni som lovade gott, men efter det gick det grus i maskineriet och har nu sugit balle i en månad ungefär. Dessutom så närmar ju sig semestern med stormsteg vilket gör Papi än mer frustrerad. Det får helt enkelt bli en avreageringsrunda nu på dagen med en artificiell avslutning på Open Sun.

Men det var egentligen inte det jag tänkte skriva om, även om det finns en viss koppling då innehållet går att relatera till årets Roskildefestival som "sjönk". Och då var ändå våran senaste (2004) den blötaste i mannaminne, med konkurrens av 1991.

Nåväl, jag ägnade förmiddagen åt att sitta och snatta musik och kom att tänka på de otaliga konserter som har passerat revy genom åren. Många bra - andra sämre - och vissa gudomliga. Och för att få etikettera sig som en gudomlig konsert krävs inte alltid dess storlek eller 5 + av Bjurman i Aftonbladet (där brukar det egentligen krävas det motsatta), utan det kan vara helt andra referenser som visar sig avgörande. Tex. hur delaktig man var i crowden, vem man var där med, vilken sinnesstämning man var i, hur svårt det var att få tag i biljetter eller bara för att man blev överraskad och inte hade några förväntningar.

Därför gav jag mig på konststycket att försöka lista de konserter som har betytt mest för mig. Jag har försökt rangordna dem, men samtidigt vet jag att om du frågar mig om en månad så har jag säkert ändrat mig. Nåväl... scream for me sweden!!
  1. Prodigy - Lollipopfestivalen 1996
  2. Noice - Avenyn Södertälje 1996
  3. Robbie Williams - Roskilde Gröna Tältet 1999
  4. Barenaked Ladies - Roskilde Gula Tältet 2001
  5. Lars Winnerbäck - Borgholm 2005
  6. Duran Duran - Hovet 1988
  7. Kiss - Stockholms Stadion 1997
  8. Iron Maiden - Roskilde Orange Scen 2000
  9. Robbie Williams - Stockholms Stadion 2003
  10. Noice - Södertälje Folkets Park 1982
  11. Håkan Hellström - Roskilde Vita Tältet 2001
  12. Craig David - Hovet 2001
  13. Iron Maiden - Hovet 1988
  14. Duran Duran - Draken 1984
  15. Lars Winnerbäck - Göta Källare 2001
  16. Public Enemy - Kolingsborg 1998
  17. Onkel Konkel - Nalen 2002
  18. Michael Jackson - Ullevi 1997
  19. Basement Jaxx - Roskilde Orange Scen 2001
  20. Depeche Mode - Globen 1998

Och då är det ändå bara en bråkdel av alla bra gigs som bevistats. De kassa då tänker kanske någon - jodå, och som en special award vill jag nog utnämna Bon Jovi på Sjöhistoriska - Jag har till och med förträngt om det var 1994 eller 1996 - Men sög gjorde det i alla fall. Lili & Sussie hade större ljusrigg och bättre ljud på sina folkparksturneér än gode Jon.

Högst upp på önskelistan just nu står Black Eyed Peas som gästar Stockholm den 13:e september... ska kolla med Ticnet om dom tycker att Papi ska få gå...

klart essä ska ha en cykel!



Så var vi där igen... Papi vädrar morgonluft och skådar framtiden - vad A-K skådar vette fan, men om jag får gissa så handlar det nog om att hon inte ser grandet i mina ögon för bjälken i sitt eget. Ojdå där tog vi ett sakralt nacksving som borde gjort präster, borgare och bönder lyckliga.

Dock är nog inte sista ordet sagt ännu, och jag misstänker att förhandlingsbordet i grått filt kommer att rullas fram. Jag är dessutom övertygad om att det som vanligt kommer att stå mig dyrt det här - och då har jag ännu inte nämnt den hutlösa summan på 1800:- för vrålåket.

Men självklart ska min lilla bling-bling tös inte rida runt på en folkhems-polkagris. Papi Cholo pimpar riden, och för den som fortfarande anlägger en skepistk nuna borde namnet Trek Trikester vara tillräckligt övertygande.

Giddi up'!

torsdag 5 juli 2007

tillbaka i nutid



Från den ena ytterligheten till den andra... Vet inte om det kanske beror på den höga luftfuktigheten och en barometer som fått fnatt.

Hur som helst så kändes det befriande att efter en utflykt till afrika erhålla månadens horoskop från bajshoroskop.se. Juli ser spännande ut:

"Polisiära åtgärder väntar din granne, så ta inte emot toalettborsten som han vill låna dig. Stäng spjälet i spisen och koppla ur TV:n"

Hörde jag en suck? Men vad har ni att förvänta er från en som just nu är 8 dagar ifrån 35.

dimmorna skingras



...Som jag har funderat och grubblat... självklart har jag ju sett symptomen och den abnorma dyrkan av solen måste ju komma någonstans ifrån... men ändå...

Har inte riktigt bestämt hur jag ska ställa mig till den övervälvande information som precis har svepit in över mig... det enda jag bestämt vet är att jag på något sätt har fått ro.

utdrag ur rapporten:

"Jag vet inte vad du föreställt dig, men du var en kvinna i din senaste inkarnation på jorden. Du föddes någonstans i området omkring det moderna södra Afrika, uppskattningsvis runt år 800. Du var yrkesverksam som byggmästare av hus, tempel och katedraler.

Du upplevdes som en skoningslös karraktär som alltid kalkylerade i kritiska situationer. Utomordentlig självkontroll och stark vilja. Sådana människor är ofta omtyckta, men inte alltid älskade.

Din uppgift här på jorden i ditt nuvarande liv är att bekämpa våld och disharmoni. Att förstå vår världs rötter och ursprung. Alla globala problem har samma ursprung.

Jag vet inte... på något sätt har jag lättare att förlika mig med att Darth Vader också var kräfta - jag tror vi nöjer oss så.

måndag 2 juli 2007

wrrroooom!



Denna vecka drar F1-cirkusen vidare till England och Silverstone-banan

i Papis fotspår



Japp, då var träningen igång - DJ följer i Papis fotspår - Vi har sikte på vårat första nattgibb lagom till hösten. Team Turntable kommer fukka er i CS!

- Å Gringo Bingo! Ja, det går att spela CS med TV-fjärren och en PS2-kontroll... du har bara inte listat ut hur.

söndag 1 juli 2007

en glimt...


Men Jimmy, kom igen och skriv lite mer personligt då... vad händer i ditt liv eller vad hände under helgen som gick? Ehm... hallå, ser jag ut som Karin Boije?

Jag skulle förvisso med ett par litterära omskrivningar kunna förlägga min vardag till någon slags fiction-skimrande rosa nyans - men det har aldrig varit min ambition med den här bloggen. Förvisso kan jag känna viss slentrian i mitt jobb som Fantomen där trikåer ska tvättas och vita hästar ryktas. Men precis som Clark Kent så kompenserar jag mitt bovfångarkall med en exotisk vardag, där till exempel en fredag kan förgyllas med en promenad i solen bort till Vasa Handelsplats. Mitt jordbarn Ester njöt i fulla drag och kommenterade ivrigt de förbipasserande babianfarbröderna - för att förstärka lyckan så kompletterande hon med ett väluppfostrat pekande finger. På ICA Maxi anslöt vi oss till kapitalismens grundpelare och drygade ut butikens dagskassa med ett inköp av en stycken rallybil i svart trä från BRIO, samt tv-spelet Nicke Nyfiken till PS2. Dessvärre agerade mammis egoist med ackuratess genom att som vanligt sno åt sig konsolen med ett lyckligt flin. Efter ICA så brände det fortfarande i VISA-kortets magnetremsa och Systembolaget belönades med ett besök. Jakten gick bland hyllor och pallar efter ett chilenskt shiraz-vin som skulle förgylla den planerade dvd-kvällen.

DVD ja. Även denna gång förärades A-K med uppdraget att botanisera bland Videorullens utbud - man kan väl säga att det gick sådär. Förra söndagen frågade hon vad det var jag satt och tittade på i mediaspelaren... The Contract med Morgan Freeman svarade jag uppriktigt, därför höjde jag en aning på ögonbrynen när hon kom tillbaka och slängde samma film på soffbordet. "- Vad tror du om den här?" "- Jag tror inte, jag vet" svarade jag följdaktligen något indignerad. Det blev en ny vända - och den här gången kom hon tillbaka med Prestige. Filmen ska ha lite plus för sin lite annorlunda intrig... kanske till och med hela 3 av 5 när det kommer till kritan. Papi såg ialla fall klart den medans honmonstret gick och lade sig - jag tror hon mumlade något om att de manliga karraktärerna inte höll måttet enligt en Vecko Revy-skala. "- Tacka vet jag skolfotografer" var det sista jag hörde innan det slocknade inne i sovrummet.

Nåväl, lördagen anlände med stormsteg. Så gjorde också en av otaliga regnskurar den senaste veckan - och Papi börjar på allvar känna en viss oro avseende den här sommarens vara eller icke vara - därför ägnades morgonen först åt att lägga in laguppställningar för både juniorlag och A-lag till Punanen Sonni FC i nätspelet Hattrick. Därefter vevade vi igång Griffen och tog oss helt sonika till Kungens Kurva (en kurva som man tydligen numera ska älska - låt gå för det, bara jag slipper älska de osmakliga Kurvan-bakelserna som serverades till maten i IKEA-restaurangen). Efter diverse inköp styrde vi åter kosan mot Kringelstaden, spelkväll med Kent & Bolla väntade. Sällskapspel kombineras med fördel tillsammans med rödvin, kall öl, årgångswhiskey och svällande pizzor på tallrikarna. För att vara på den säkra sidan kombinerades ovanstående element ytterligare ett par gånger. Dessutom adderades umgänge i goda vänners lag, tillhörande skitsnack och ett märkligt briljerande i spelet från min rumskamrats sida. Ord som "fusk" och "tjuvträning" låg outtalade i luften. Halv tre på natten tackade vi för trevligt sällskap och förbokade en grillkväll ute på Torö vecka 32.

Söndag. Rödvinsdimmorna låg tunga över Lovisinsgatan och A-K passade på att övningsköra lite för det eftertraktade traktorkortet. Ja, hon gav sig så hän att jag undrar om det inte är tungt lastbilskort hon är ute efter... Dock hade vi schemalagda aktiviteter på agendan och ett inspektionsbesök hos gudan Clubbelidubbelidoo stod härnäst. Vi har ju bara sett hans nyinredda kök via bloggen - vilket förvisso lovade gott - men verkligheten överträffade den html-baserade. Kanonläckert kök med massa finesser - dock förstod inte Esterii, som hon heter i finska hem riktigt charmen och passade därför på att öva sin röstresurser. Clabbe är nu tydligen vräkt...

Detta hindrade dock inte oss ifrån att ta en sväng förbi Esters dagis för att hon ska få känna in atmosfären och kvarteren lite grann innan invänjningen startar i mitten på augusti. Efter att ha inspekterat lekpark och grönområde begav vi oss tillbaka mot centrumkärnan för att ta en ganska ovanlig familjepromenad med tillhörande söndagstittande. Det var mysigt och helt klart något vi borde göra oftare. Det enda jobbiga är väl att det skriker rätt rejält i ha-tarmen, men med en stundande semester så är det nog säkrast att vi håller lite i slantarna. Dock var det en välkommen ljusning på den ekonomiska himlen att A-K fick bekräftat i fredags att tjänsten på Mollys var hennes från och med slutet på augusti. Det löste många knutar och på något sätt känns det som att vi kan se hösten med tillförsikt an.

Men i morgon är en annan dag och Fantomen ska åter igen trä på sig sin trikå. Jag har starka indikationer på att Singh-piraterna har för avsikt att anlända till Morristown - och då är jag självklart på plats...

Nedräkningen har börjat



11 år är en lång tid... En åttondel av ens totala livslängd med lite tur... 11 år är också den totala amount of tid som jag har lagt ner på att leta efter registreringsskyltar på bilar i nummerordning.

I dag ramlade 900 in - vilket också föranleder mig att känna en viss separationsångest komma krypande. Enligt hemsidan för likasinnande så bör jag, enligt statistikdelen vara klar i början på 2008, dvs. 12 år efter att startskottet gick. Fatta, 12 år sedan... då var lokalen, amazonen och Kronenbourg fortfarande egala begrepp. Papi lökade runt med studieskulder som växte lavinartat och Bollvägen was da crib. Vi hade fortfarande inte sett Saigon Bars uppgång och fall och allt var inte så svårt och komplicerat. MUF ordnade fester i Bifrosthuset med årgångsvin och gravad lax till självkostnadspris samtidigt som DeeJay Ante (jo han som kör truck ute i Gärtuna nu) vägrade spela da hits såvida det inte rörde sig om något icke dansbart från Kool Moe Dee eller Gang Starr.

I 11 år har jag alltså agerat potentiell trafikfara genom att alltid hålla ett öga på mötande trafik, nyttjat polisens vändzoner i mittrenen på motorvägar för att jaga ikapp nummer som passerats. Jag har säkert flertal gånger tagits för en biltjuv då jag smygit runt på stora som små parkeringar - och nu är det alltså bara 99 nummer kvar. Jag har förresten redan utsett vinnarobjektet - för lång och trogen tjänst ska en zigenarhusvagn i den fashionabla stadsdelen Ronna med 999 få agera champagnekork. Sen då? Ett stort svart mörker? Ikke! Platespotting is da shit - så vi kör en vända till, jag måste ju bräcka 12 år för bövelen!