Så var vi där igen... Papi vädrar morgonluft och skådar framtiden - vad A-K skådar vette fan, men om jag får gissa så handlar det nog om att hon inte ser grandet i mina ögon för bjälken i sitt eget. Ojdå där tog vi ett sakralt nacksving som borde gjort präster, borgare och bönder lyckliga.
Dock är nog inte sista ordet sagt ännu, och jag misstänker att förhandlingsbordet i grått filt kommer att rullas fram. Jag är dessutom övertygad om att det som vanligt kommer att stå mig dyrt det här - och då har jag ännu inte nämnt den hutlösa summan på 1800:- för vrålåket.
Men självklart ska min lilla bling-bling tös inte rida runt på en folkhems-polkagris. Papi Cholo pimpar riden, och för den som fortfarande anlägger en skepistk nuna borde namnet Trek Trikester vara tillräckligt övertygande.
Giddi up'!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar