torsdag 31 januari 2008

pajko



Jag och min mobil har för närvarande, och antagligen för all framtid en relativt frostig relation - så ni som mot all förmodan har slängt iväg ett sms den senaste veckan och inte fått något svar har därför förklaringen här.

Å andra sidan ur ett motsatt perspektiv så föranlåter jag nog det faktum att det uteblivna svaret knappast har genererat ens en ögonbrynshöjning. Så vi låter väl gjort vara ogjort. Jag återkommer när jag har hittat en T28 på Tradera - tillsvidare är det fantomen-parollen som gäller: Ni ringer inte mig - Fantomen ringer er.

// Befälhavaren

märkbart vidrigt



Jag blir lika illa berörd varje gång - och mitt förakt växer...

Men nu är syndikalisterna (SAC) på krigsstigen igen och agerar självutnämnda åklagare, domare och ordningsmakt - och denna gång i ett fall som inte handlar om kollektivavtal utan om en påstådd svart löneutbetalning. Fokus för detta medborgargardes häxprocess är den lilla indiska restaurangen Karachi i gamla stan.

Mer om denna regelvidriga aktion går att läsa här - och Gärtunas lokala fackklubb...nä, ni behöver inte höra av er denna vecka heller.

stora & små bestyr




Man är en idiot... men man är också bara en liten Papi.

Samtidigt säger det sig ju självt om man hade använt sig lite av sin påstådda överlevnadsinstinkt, att nu är det bara en tidsfråga innan det börjar tjatas om en riktig hamburgare.

Och jag kan ge mig fan på att blåögd som man är så sitter man snart på en kall träläktare ute i Lina 3 gånger i veckan. Bilen luktar hästskit, och vad ens kläder luktar ska vi inte ens prata om...

"- Pappa, pappa! På lördag är det föräldramockning i stallet, å alla ska hjälpa till"

Varför köpte jag inte ett paintballgevär, en biljardkö eller ett löpband åt henne.
Nåja... ett par V75-helger med Kent så kommer även DJ att spy på allt vad hästar heter - så får det bli.





Träningsläger inlett - för om man är stor nog att springa omkring och tjata efter kuse samtidigt som man fejkar bajs i blöjan - ja då är det dags för det lilla steget för människan men ett stort steg för mänskligheten. Ett epitet som jag ödmjukt tillskriver mig själv. Nåväl, nog om DJ - hon får ändå så mycket uppmärksamhet. Det är skitvidrigt att vara ute å gå med henne - jag tror ju i min enfald att det är mig som alla gorgeous damer ler åt... men icke. Om ni är nyfikna på hur det känns att behandlas som luft så är det bara att låna Ester en lördag. Man får en helt ny syn på det här med vuxenmobbning.



Slutligen en kuggis - vad kan ovanstående bild symbolisera? Och här behöver ni inte rådfråga A-K för hon ställer sig nog lika frågande. Maken till husligt förfall var det länge sedan som det skådades i dessa kvarter.

Papi har genomskådat den påstådda pedanten - BS! säger jag bara... hennes städambitioner kvalar in i samma kategori som fejkade orgasmer, och bägaren som fick diskhon att svämma över gjorde entre nyss - ja precis för 15 minuter sedan när jag steg upp. Åter igen stod skiten kvar... och av den utlovade godbiten syntes intet... men man får väl ha överseende, för hon "jobbar ju". Tur då att Papi går hemma... eller inte, här krävs det rättning i leden.



Kanske dags att skicka iväg henne på ett ensligt beläget tyskt spa - dom verkar kunna det här med att få Mamuttar att börja diska.

tisdag 29 januari 2008

Can I have some private please...



Aj då, hur gick det här till egentligen?

I samband med att vårdval infördes inom Stockholms läns landsting - vilket går ut på att du som patient fritt får välja vilken mottagning du vill tillhöra. Privat eller i landstingets regi spelar ingen roll. Som extra service väljer här www.vardguiden.se att publicera omdömen för jämförelse baserat på en övergripande patientundersökning.

Av någon anledning placerar sig TelgeAkuten överst bland Södertäljes inrättningar vad det gäller kund/patient-nöjdhet. Hur det kommer sig ska jag inte spekulera i då jag som patient är jäv i fallet. Men jag har ju mina aningar - du med? ...nä, inte du Jonas... och inte heller tommyjörgen eller Sonny Danielsson som fått S:et inom parantes att symbolisera "skrämselpropaganda". Det var bättre när hans S stod för SSK, i alla fall rent trovärdighetsmässigt.

free download



Som kontrast till det luddiga beslutet i EG-domstolen avseende fildelning så bjuder Papi i samarbete med Solstickan på en preview av företagets nya affischnamn: DJ Ester - so 2000.

Feel free to share and download.

måndag 28 januari 2008

svart arbetskraft



Meriterande uppdrag söker lämplig aspirant:

Finnes: Överintelligent barn med gerilla-ambitioner, ca 2 år.

Kravspecifikation: Flicka/Tjej/Kvinna 16-18 år, blond med flätor och skoluniform... hm... ok, vi (mamman) är även öppen för andra alternativ.

Avsedda datum: Lördag 2/2 kl. 10.20-12.40 & Fredag 22/2 - helkväll 18.30-00.00

Arvode: Enligt allians-tariff

Välkommen med edra ansökningar - dessa kommer att behandlas högst konfidentiellt.

söndag 27 januari 2008

Du är gone Ben!



Ben, Ben... Ben - vad har du gjort?

Ben Affleck har som jag tidigare nämnt förärats med det viktiga uppdraget att filmatisera Dennis Lehanes mästerverk Gone Baby Gone. Ett uppdrag som förpliktigar, kanske inte i samma klass som de orimliga förväntningar som ställdes på Peter Jackson inför Sagan om ringen - vilket han dessutom kom undan med, men ändå.

Dennis Lehane är Papis husgud med ett rappt skriftspråk och målande miljöbeskrivningar. Karraktärsbiblioteket är övermäktigt engagerande och det är omöjligt att inte känna sympati för huvudrollsinnehavarna. Lägg därtill spännande intriger med nervkittlande upplösningar som ändå lämnar läsaren med en slags tomhet som det inte riktigt går att sätta fingret på.

Gone Baby Gone är en kidnappningshistoria som känns dagsaktuell då det går att dra raka paralleller till Madeleine-fallet. Med hänsyn till detta så går denna film inte upp på de Brittiska biograferna. Nåväl, hur ser Afflecks dagsverke ut då? Som vanligt brottas en regisör med den kanske omöjliga uppgiften att göra en värdig casting till ett bokmaterial då det antagligen finns lika många facit som det finns läsare. Så vad kommer han undan med och vad borde han gjort om och gjort rätt?

Låt oss starta med det positiva.

Jag tycker att han mycket pricksäkert har träffat miljöskildringarna helt rätt. Bostons mindre bemedlade kvarter andas frustration och brutna löften på ett mycket tydligt sätt. Statisterna som cirkulerar runt känns mer dokumentaristiska än fabricerade och själva filmtekniken går i harmoni med den melankoliska ton som slagits an i böckerna. Castingen av framträdande polisroller är också excellent där Morgan Freeman som enda kända ansikte gör en framstående insats. Likaså är tolkningarna av Remy Bressant och Jack Doyle inte av denna värld. Det ska Affleck ha krediter för, likaså det välkomnande initiativet att använda sig av förhållandevis okända skådespelare.

Tyvärr tar superlativen slut där för när det gäller den essentiella rollbesättningen så har Ben fuckat det totalt. Snälla någon... du får jättegärna promota dina släktingar, men inte i ett sådant här viktigt verk. Patrick Kenzie är INTE en efterpubertal gnällande 31-åring som ser ut att kunna brytas av på mitten, och med ett valpansikte. Och Angie Gennaro is supposed to be hot & foxy but still with an untouchable dignity - inte en misslyckad kloning av en bihangshängande Sandra Bullock och en oattraktiv Alanis Morissette - shit, fy på dig Ben. Och slutligen... fan vad har du gjort?! Ditt as! Bubba är inte en halvfet liten skolpojke med ett menlöst ansikte som andas osäkerhet. Det kunde verkligen ha blivit så bra det här men du valde att inte läsa på din läxa.

Därför blir det obönhörliga betyget endast en svag 3 av 5 - fortsättningsvis väljer jag pappersversionen, det bör ni också göra.

lördag 26 januari 2008

I'm lovin' it

Japp.. jag är kär i McDonalds Södertäljes hjärntvättade personal:

Papi: - 2 st. små jordgubbs-shake tack - jag tar med. (glad över att äntligen ha kommit fram - och över att milkshakemaskinen för en gångs skull fungerar)

Exp.: - Vi har bara Liten, Mellan och Stor (samtidigt som det jättelika ögonparet febrilt fladdrar fram och tillbaka över tangentbordet)

Papi: - Ja precis, jag tar två små. (lite lätt flinande)

Exp.: - Aaa men asså, vi har bara Liten, Mellan och Stor...

Papi: - Okej, då tar jag 2 st. Liten jordgubbs-shake tack - och vet du vad, jag tror jag tar med mig dem.

That's amore!

Naken Nuder



Dagens ros går oavkortat till Lekskoleledaren Mona Sahlin som friskt devalverar sin omgivning och stärker Alliansens utsikter för fortsatt uppstramning av den sopstation vid namn Sverige. Som en beundrare av Göran så följer Mona hans gamla taktik, nämligen att omge sig av människor som är dummare än sig själv och på det sättet framstå som bättre. Frågan är bara om det ens är möjligt för Mona. Fast hon har ju faktiskt hela SSU till sitt förfogande så det borde inte vara omöjligt.

Jag har aldrig gillat Nuder - en högfärdig teknokrat utan någon som helst tillstymmelse till kommunikativ förmåga. Trots att han flertalet gånger överbevisats i sak- och detaljfrågor har han bara hånflinande skakat ifrån sig kritiken. Denne Nuder som inledde sin politiska bana inom SSU och genast började mygla med medlemsantalen för att öka de ekonomiska bidragen - inte undra på att han i slutändan tillsattes som finansminister då den socialdemokratiska politiken i grund och botten är en lek med bidragssiffror.

Det anmärkningsvärda i fallet Pär Nuder är inte att Mona Sahlin sparkar honom, utan att han får sparken först tio månader efter att Sahlin har tagit över ledningen av partiet.Opinionssiffrorna är nu sedan länge uppe på gamla gyllene nivåer. Men s-ledningen vet att det inte automatiskt fortsätter så fram till valet, och det finns en oro över att bilden av ett passivt parti är på väg att fastna i människors medvetanden. Att byta från Pär Nuder till Thomas Östros kan verka lika förnyande som att byta ställning i tv-fåtöljen. De är båda två politiska broilers i samma ålder, med långa karriärer i regeringskansliet. Båda räknas till partihögern och anses vara mer skickliga än karismatiska.Men med skiftet får Mona Sahlin en "skuggfinansminister" som har lojaliteten riktad mot henne själv. Därmed garanteras hon en politisk rörelsefrihet med Thomas Östros, som hon inte hade kunnat få med Pär Nuder.

Nåväl, jag vågar ganska odramatiskt lova att fler huvuden kommer att rulla och en inte allt för ovågad gissning är väl att det snart kommer en flirt med förorten. Mona Sahlin har ju ännu inte gjort sken av att vara medevten om att Sverige består av mer än Stockholm och dess satellitkommuner så en rimlig utveckling torde vara att Luciano Astudillo, Nisha Besara, Nalin Pekgul eller Ibrahim Baylan erbjuds en framträdande roll.

enough said - det är ju ändå lördag... återkommer med en liten vinresa ikväll.

fredag 25 januari 2008

it's time for...



Under avdelningen vill ha proklamerar jag här denna tingest - en "skorpa" i 8-bits utförande från det sjukt kända företaget Icon Watch. Finns tydligen bara en flygresa bort... till Korea. Men lagom till sommaren borde den nog ha nått det råbarkade Norden.

Tänkte mest lixom om ni inte hade råd med Red Bull-moppen.

torsdag 24 januari 2008

yes!



...äntligen! det finns en gud...

För den lokalmedvetne Södertäljebon så har man under en längre tid kunnat konstatera att den lukrativa lokalen, tidigare i Benettons ägo, på Järnagatan stått tom. Flertalet är de gånger som jag har passerat och för mig själv tänkt... hoppas, hoppas, hoppas... Och ibland slår drömmar in - äntligen har det öppnats en frisörsalong i Södertälje. En bransch som tidigare har andats u-land men som nu lyser upp vår gråa vardag. Tänk att äntligen få håret vårdat av fackmän. Detta är sannerligen en glädjens dag.

Jag vet att man inte ska vara girig, men jag noterar samtidigt att på gatan mittemot, i den lokal som huserade Cafe Bristol så pågår febril verksamhet. Jag vet att det kan låta lite väl krävande, men snälla, snälla - låt det öppnas en bröllopsbutik eller varför inte ett solarium där.

Utöver ovanstående glädjerus kan jag denna morgon konstatera att en semla kostar 10:- hos Castello samtidigt som motsvarande bakverk kostar 20:- hos Tidermans. Dags att överge de sura och ointresserade turkkärringarna hos Tidermans. Just a hint.

onsdag 23 januari 2008

jag får krupp


Natten bjöd på dramatik i sengångartempo och Papi stärktes än mer i sin uppfattning om att den betongkoloss som kallas landstinget omgående borde privatiseras. Detta ska dock inte uppfattas som någon kritik mot den underbara personal som sliter ont under rätt odrägliga former men det har sin botten i administrativ inkompetens.

Huddinge blev vårt mål efter att en lätt panisk Mami ringt Papi som precis anlänt till sin arbetsplats. DJ hade drabbats av akuta andningssvårigheter med torrhosta och ett slemmonster som verkade husera långt ner i det arma flickstycket. Papi fick kasta allt han hade för händer (ja, det man nu har i ett fikarum) och svinga sig ut genom fabriksgrindarna till bilen. I sann effektivitetsanda adderade han hastighetsskyltarna på båda sidorna av vägen för att få en mer angenämare begränsning av sin framfart.

På vägen upp mot hooden stabiliserades andningen en hel del och vi blev ganska snabbt mottagna för en initial kontroll. Sedan började väntan - och jag roade mig med att studera hur man har bemannat en akutmottagning nattetid - detta har jag förvisso även gjort under dagtid och fann att de administrativa ambitionerna verkade gå i armt jämnmod oavsett tid på dygnet. 1-2 läkare ska betjäna en hord av oroliga föräldrar och barn. Kakafonin och ljudnivån är i sig värt ett pris, och en galen Ester gjorde sitt för att bidra till konstverket. Lägg därtill den märkliga ekvationen att dessa 1-2 ynka läkare backas upp av en armé av sjuksköterskor - säkert en 15-20 stycken, och det är här jag börjar ana att något är sjukt med sjukvården. Stället verkar svämma över med personal men det är bara ett minimum av dem som har befogenhet att utföra något som helst som går att jämföra med effektivitet. Nåväl, vi kom till slut hem någon gång framåt morgonkröken med en sprillans färsk diagnos. Falsk krupp. Så nu är det till att vara lite vaksam ett par nätter.

Men, den statliga sjukvården borde ersättas av ett privatsystem, där försäkringar från privata aktörer ska fungera som skyddsnät åt folket. Det skulle innebära att vi själva har kontrollen över sjukvåden, vi som konsumenter. Ludwig von Mises konkluderade att vi i egenskap av konsumenter är de som styr marknaden, låt detta stå i kontrast till det som vi har idag – en teknokratstyrd organisation, utom vår kontroll. På en fri marknad så skulle en mängd sjukförsäkringsföretag fritt växa fram, och erbjuda en mängd specialanpassade försäkringar, utifrån olika personers behov. Eftersom stora delar av en persons hälsa är inom ens egen kontroll, så skulle de flesta hälsoproblem vara oförsäkringsbara. Det skulle innebära att vi skulle ta större ansvar för vår hälsa. Det skulle uppmuntra människor att ha en god livsstil med bra mat- och motionsvanor, eftersom de skulle få lägre försäkringspremie.

So may it be.

måndag 21 januari 2008

Me, myself and I

Zapera gjorde ett djuplodande test om Papi och fick fram följande:

SÅDAN ÄR DU:

Du finner din energi i den inre världen och gillar att tänka på saker (utan att nödvändigtvis tala om dem). Du anstränger dig att förstå andra människor.

Du gillar att ha struktur och ordning i ditt liv. Du använder troligtvis din kalender flitigt för att hålla koll på de saker du skall komma ihåg. Du fattar snabbt beslut – även när det gäller din värdering av andra människor. Därför kan din omgivning uppfatta dig som lite dominant emellanåt.

Du är detaljorienterad och sannolikt en praktisk person, som är intresserad av att ta reda på HUR saker fungerar. Du är resultatinriktad och vill helst göra saker på det sätt du är van att göra dem på.

Du tänker logisk och värdesätter problemlösning där du får använda huvudet. Du är en ärlig och renhjärtad person, som bedömer andra människor utifrån samma värderingar som du bedömer dig själv.

Kunde inte ha sagt det bättre själv - möjligtvis glömde de "oemotståndlig", men det får jag ta.

you wanna know



Den lavin med namn Adam Tensta som nu sveper över landet tog sin början under föregående år då han först släppte ett par trevare på YouTube (Bangin on the system) samt på RMH-labeln (Respect My Hustle). Uppbackad med prepps av Eboi och DJ Rooftop började det så sakteliga röra på sig och singeln They Wanna Know gavs en hel del airplay på både MTV och radiokanaler som The Voice.

Early oktober släpptes 80-talsflirten My Cool och lavinbomben var ett faktum. Adam Tensta ÄR svensk hip hops framtid och just nu äger han scenen. Nyligen släpptes fullängdaren It's a Tensta thing vilken har överösts av superlativ - så vägen ligger öppen, se till att han träffar din gata under året.

Papi Cholo bjuder på remixen av They Wanna Know där Adam Taal som han egentligen heter backas upp av hela svenska hip hop-scenen som är värd the words. Holla brääää!

konstrundan



konst är konst är konst - det är bara betraktarens ögon som sätter begränsningarna

svärtarn' del 2



Härvan kring kassa-svindleriet fortsätter - inte nog med att vi kom på henne med att noll-bonga in köpen, nu har vi dessutom upptäckt att hon gömmer undan pengar på strategiska platser.

Frågan är var dessa kriminella gener kommer ifrån.

söndag 20 januari 2008

firra



Den som fiskar efter mycket...

...mister ofta hela stycket - och i det här fallet så var det Papi som led sviter av det gamla ordspråket. DJ firrade för glatta livet under gårdagen när koncernen dansade ut julen på AXA Sportscenter med TV4-Mojje i spetsen. Förutom fiskedamm så bjöds det på tomtegrotta, ansiktsmålning, fika, cirkusskola och mini-karaeoke m.m

Men så var det där med fisket då... DJ och jag hade ju delat rättvist sinsemellan - jag tog allt godis och hon fick mjukisdjur och tandborste, so far so good. Men när jag skulle svulla på min Tom & Jerry-påse i morse så var den borta. En som såg måttligt oskyldig ut var Mami - samma Mami som under gårdagskvällen skröt vitt och brett om hur duktig hon har varit med onyttigheter hittills under 2008. Jo jo - då har jag också varit det.

Tur där!



Elisabeth hade tur - hennes rullator var borta när vi vaknade i morse, annars hade jag lagt ut den på blocket för 1000:-. Och förklaringen kanske inte var svårare än så att hon, driven av erotiska lustar var inne och doppade sig hos grannen. Han som är en look-a-like med Räkan i ComHem-reklamen.

Appropå Blocket så har Papi börjat städa i sina förråd, alldeles för mycket prylar står och tar plats utan att de används. Först ut är ett par av Salomons bästa glajdar inlines - ett par TR8 i storlek 42 (mao. perfekta om du fittar 41-41.5 i vanliga pjuck). Hyper Performance-hjul (77.5mm - 78A i hårdhet) upphängda på en aluminium-skena för bästa åkning.

Papi köpte dom för att imponera på chixen nere i centrum - vilket gick sådär. Dessutom är ju undertecknad en longdistance trailer i blod och själ så grillorna har mest fått stått och ruttnat i ett hörn. 1200:- riksdaler bellar denna upplevelse, och det är i underkant - dessutom skickar jag med ett fegis-set från Crazy Creek med knä- armbågs- och handledsskydd. Hjälm pajjar bara frippan.

lördag 19 januari 2008

efterlysning

Elisabeth var är du?

Din rullator vet jag däremot var den är - tillsammans med din fryspåse innehållandes en ost. Den står parkerad precis framför min dörr till våningen.

Har du inte hämtat den senast i morgon bitti så käkar jag upp osten tillsammans med knäckebröd till frukost.

Svartfot



Jag är allvarligt oroad över min dotter...

Kom precis på henne med att sitta och noll-bonga in stasha i hennes kassalåda. Tydligen var det för jobbigt att slå in varorna ordentligt - så frågan är hur detta ska sluta.

Förmodligen på en polisstation i en kommande framtid.

Pang! Du är död...




Året var tidigt 80-tal och sommaren hade precis anlänt och presenterat sig. Med sig hade den sin gode vän solen, för på den tiden sken alltid eldbollen över Kämpevägens barn.

Kämpevägen, denna forna oas i ett då ganska lugnt och välordnat Ronna - just då verkade Socialdemokraterna med Hasse Mattsson ha fog för sina visioner om ett integregerat samhälle där kulturella utbyten rönte framgång och välstånd - detta skulle dock senare falla på eget bevåg då allt som oftast "mycket vill ha mer".

Kämpevägen ja... min barndoms sista Bullerby - ett bostadsområde på fyra trevåningshus där alla föräldrar jobbade på Astra - ok. kanske inte alla, dagdrivar-Bosse som lät oss telingar gå hans ärenden för ett par kronor i profit ner till Ronna Centrum. Det kunde vara allt från att köpa ett nytt cigg-paket (det skulle ha varit idag) till ett par nya serietidningar. Man förstod det inte då - men den killen hade det bra.

Det var iofs. mycket man inte förstod då - framför allt förstod man inte framdriften med att ha en labil portvakt som visste allt om alla och som jagade både anus och liv ur våra små kroppar för i våra ögon rätt oanseliga upptåg. En portvakt som vigde sitt liv åt att hålla fastigheter och närmiljö i topptrim och som en furie jagade bort bovar, banditer och skinheads eller kort och gott granngårdens ungar som vill möta oss i fotboll. Vårt hem är vår borg var hans devis. De som har åkt förbi de gamla statarlängorna uppe på höjden i nutid ser skalet av en välmående era som gått i stöpet. Nu härskar ondskan där med skottlossning och droger. Portvaktens fru, och även hans mor som brukade vara orsak till att radio Stockholm avbröt sina sändningar för att meddela att en förvirrad dam irrade omkring ute på motorvägen lär båda två vända sig i sina gravar.

Nåväl, solen hade alltså precis stigit upp och yrvaket ramlade gårdens barn ut i det gassande skenet för att ta upp gårdagens lek och bestyr. På den tiden lekte man ute och interagerade med varandra in real life - på riktigt, och inte bakom en skärm. Även om de där två dårarna som gav ut den lokala tidningen POJB drog sitt strå till stacken för ett samhälle som snart skulle retardera. Lite krasst skulle man väl kunna säga att gården var uppdelad i tre ålderskullar - De äldre killarna som envisades med att gnola på den gamla slagdängan "Jimmy är noll år" och som välvilligt introducerade undertecknad sex-åring i snusandet magi... nu tyckte dock jag att effekten med en näsa som sprutade av blod tämligen lätt gick att ersätta med glass från GB eller smågodis från Ronna Tobak - plockgodiset hade ännu inte gjort sin intåg. Ja, rent fysiskt då det fanns element som inte lärt sig vad som är ditt och mitt, och därför tillämpade plock-godis-teknik inne på Konsum.

Sedan hade vi vår egen klick som fick dagarna att gå med fotboll, detektivspårning, röda-vita-rosen, vattenkrig, kottkrig, cowboy & indianer, legobygge, visa snoppen nere vid pann-centralen och så krig... krig var ett återkommande tema på många sätt - inte för att vi riktigt insåg dess verkliga grymhet och barnpedagoger hade ännu inte skrämt upp alla föräldrar över dess destruktiva påverkan. Och vi själva var oberörda - det var en extra krydda i livet, en fantasi där vi alla fick ge utlopp för den pockande genetiska arvsmassan. Jägaren som jagade i grupp och där vi lärde oss att samarbeta och underordna oss varandra för att nå ett högre syfte - och framför allt för att det var så himla satans kul.

För krig krävde trupper - så därför engagerades hela gårdens barnaskara och det måste ur ett föräldraperspektiv varit stunder av lycka där bortåt 30 ungar dag ut och dag in sprang omkring med träpinnar som symboliserade gevär och lyckligt ryade ratatatatatata, du är död! - ja, utom Toni som kom från jugoslavien och hade en AK4 i plast som smattrade av sig själv. De äldre killarna agerade självutnämnda befäl som efter lyckade raider välvilligt delade ut utmärkelser i form av titlar som sergeant, löjtnant och furir - dock aldrig högre än så då major, kapten och general av någon outgrundlig anledning alltid var upptagen. Årskullen under oss - ja det vill säga våra ohängda småbröder var lyckliga över epitetet malajer. Så där höll det på och vi hämtade vår inspiration från de otaliga krigsserier från Brigad, Bajonett och Front som tackvänligt såldes brevid Pellefant och Bamse.







Dessa tidningar plockades senare bort då verkligheten hade kommit ifatt Sverige med ett påtagligt "Kallt krig" som kröp allt närmare och en statminister som oroade nere på Västbanken, något han en biokväll ett par år senare skulle få sota för... nej just det, så var det ju inte - det var ju riksalkisen Christer Pettersson som iscensatte allt - bad av mig, jag glömde.

Vissa dagar när det mot all logik regnade så uppehöll vi oss inomhus med att spela RISK från Alga - temat känns igen, men inget fick lämnas åt slumpen - här genomgicks den strategi- och diplomacyutbildning som var obligatorisk för ett barn av 70-talets barm. När så solen åter stod högt på himlavalvet så begav vi oss ut i sandlådan för att pröva vårt värv i lite mer realistisk miljö. Med oss hade vi den typ av samling som slagit ut all form av frimärken och filmisar - nämligen "krigargubbar" som vi så oskyldigt naivt kallade dem. Plastmodeller från AirFix i replica-utförande och olika poser. Hade ens föräldrar lite extra stash så kunde samlingen även innehålla engelska fallskärmssoldater i grönt eller handgranatkastande tyskar i ljusblå uniform, och den karaktäristiska hjälmen som påminde om Jofas hockeyhjälmar - innan de fick den design som Gretsky gjorde till sitt adelsmärke. Det gemensamma var att de stod på en grön metallplatta. Min farsa hade en gul dylik hockeyhjälm så jag tillhörde alltid tyskarna när vi krigade. Och för en tillstymmelse av en sekund trodde jag att Camilla Läckbergs bok Tyskungen hade för avsikt att handla om mig - så var det inte.








I sandlådan byggdes realistiska scenarion upp med vägar, fort, tunnlar och bunkrar i varsin hörna. Sedan placerades ett lika antal "gubbar" ut på strategiska platser innan spelet kunde ta sin början. En sten i lagom size valdes ut och sedan gällde det men en turordning av varannan gång försöka pricka ner den andres armé. Så ni som tror att dagens stenkastningar mot bussar, brandbilar, ambulanser och poliser är ett kulturmanifesterande av ökenfolken får tänka om - DET VAR VI, och ingen annan som lade grunden till det förfall som nu genomsyrar staden. Så lägg ner er kritik mot bypajasen Anders Lago. Kom upp till Kämpevägen istället så går vi en match. Men glöm inte era krigargubbar.

onsdag 16 januari 2008

walking in mama's shoes

denna bild är godkänd att stjäla

Attans, mami hann före med spis- och kockonceptet - därför står en blivande kreatör redan nu i köket och tillverkar korv och kötbullar i Play-Doo.

Men än är inte slaget vunnet - Papi tänker inte låta sin dotter husera bland råttor och silverfiskar i krogens inre regioner. Det ska en en skivcase och ett par slipmats sätta P för.

Flossy Mova' (januari)



Yo Chuck, run a power move on em'!

Ja, vem hade trott att old school P.E skulle toppa 2lax8 års första Flossy - men ingenting är omöjligt... och då en blek januarimånad lyser med de tunga beatsens frånvaro så tamar jag på nåder upp lite smucka vax.

  1. Bring the noise (2007) - Public Enemy
  2. Henok vs. Thomas Rusiak - Henok
  3. Roc Boys (and the winner is) - Jay Z
  4. With you - Chris Brown
  5. Is it you - Cassie
  6. Top Notch - Lazee feat. Pauline
  7. Sensual seduction - Snoop Dogg
  8. Get to know you - Ricky
  9. The girl is mine 2008 - Will.I.Am feat. Michael Jackson
  10. Min stil - Paragon

...now you can have it back silly rabbit!

måndag 14 januari 2008

gravid?



Ska strax gå och lägga mig, men jag kom precis på att jag inte får missa att gå till apoteket idag. Måste köpa ett sådant där gaviditetstest - ser annars ingen annan förklaring till den abnorma addictivitet till Anthon Bergs marsipanbröd som nu har pågått i 2 månaders tid.

magic weekend




En magisk, kort och intensiv veck-ända tog sin begynnelse under arla lördag förmiddag när eder magiker och illusionist tog sitt hookade trollspö och begav sig iväg till Gärtuna hallen, ridandes på sin franska griffe. Väl på plats utövade han totalitär globalbandy tillsammans med häpet betraktande med- och motspelare. Så magiskt global var vår papi att han konsekvent briljerade med allt från östblocksinspirerade röd-maskin-bandy till vild västlig indian-dito. Alltid händer det något spännade när jag är på plan, tur att jag är så ödmjuk då...

Magin fortsatte när jag återvände till min casa där A-K hade trollat bort vår dotter. Hon befann sig nu i mormor och morfars garn, och skulle inte prinsess-räddas därifrån förräns söndag eftermiddag. Anledningen var den att Kent och Bolla hade bjudit in till husesyn på det nya godset i Enhörna för samkväm och trolldryck. Eller som Kent skulle ha sagt det: "- jag öppnar upp min dörr - och jag håller den på glänt" i sann svensktoppsanda. Deras goda grannar som bor i ett delicious härbärge precis vid Mälarens kant var också inbjudna - och efter lite stärkande öl och korvgrillning på Kents altan så begav vi oss ner till grannarnas bastuhus för tvagning och lite hårdporr...nä...men rent tekniskt så kunde det naturligtvis ha varit så... rent tekniskt alltså, men det kan det ju å andra sidan jämt.

Morske män fyllde sina kroppshyddor och egon med stärkande dryck och genast vitaliserades tankarna kring lite vinterbad. Sagt och gjort - 3 vältränade lekamen galloperade ut i den kalla natten och rätt ner i Mälarens mörka djup - och efter det har ingen sett till dem.

Kvällen och natten fortlöpte med V75 på TV - mexikansk plockmat och naturligtvis mer av det goda livet har att ge i flytande form samt en bestialisk tvekamp i familjespelet När och Fjärran. Killarna mot Tjejorna - som vanligt, men där upphörde också all ordinäritet då det manliga släktet likt en nuclear-bestyckad missil svepte iväg minsta tillstymmelse till spänning. Så total var deras seger att det nästan kändes lite genant...

Nästföljande dag väckte oss med eftertänksamhetens grånande töcken och det var ett ganska slitet gäng som bänkade sig för kolhydratladdning vid frukostbordet. På dagens agenda stod promenad i den för papi välkända Enhörna-skogen. En skog som skulle bjuda på en sällsam och mystisk överraskning...





För i en dunge ändrade plötsligt omgivningen karraktär... stenrösen eller stencirklar och mönster omgärdade oss med utplacerade rotfigurer. I grenar och längs en porlande bäck hängde kottar i metall-cirklar och vittnade om natur- eller häxkrafter. På stubbar och stenar stod skor och läderstövlar utplacerade med torv och halm istoppade. Över det surrealistiska scenariot cirklade samtidigt ett par skriande korpar som sände ett par kårar genom Papi. Samtidigt som man fascinerades av det märkliga så gick det heller inte att förtränga den något olustiga och olycksbådande känslan som vilade över platsen. Magiskt och märkligt var ordet.

På kvällen väntade återgång till gängse rutiner med nattjänst på fabriken - det var varken magiskt eller märkligt... det bara var.

lördag 12 januari 2008

najs lixom



Jag vet... jag borde inte säga något - sådant brukar ha en tendens att slå tillbaka med kraft... men ändå. 12:e januari och fortfarande ingen bläig snö. Lite för bra för att vara sant, men det är bara att njuta av det så länge det går.

För den som undrar och känner viss oro så kan jag avisera lugn och ordning - Flossy Mova' för januari lurar runt hörnet.

fredag 11 januari 2008

Natti




Jaha... då sitter man här igen och förbannar det återkommande infallet att vända nattveckor till mötesfredagar på dagtid. Klockan pekar på 04.30 och jag vet precis hur det kommer att bli - jag kommer att sitta där som en zombie och formulera vettiga infall i huvudet som sedan låter som byfåniska när det väl passerar läpparna.

Roar mig med att försöka få ihop flyg och hotell till Gibraltar för en vettig summa i september - men det verkar lögn i helvete och det är ju snart när nog omöjligt att ta sig dit under värdiga former. Det går inga direktflyg, utan istället ska man landa på Heathrow för att sedan ta sig till Gatwick, och väl framme på världens minsta landningsbana för reguljärflyg så har man varit på resande fot i 14 muthafukkin' timmar - ja tack men nej tack, vi är ju ändå kvar i Europa.


Alternativet är då att ta en flygstol till Malaga, och från den spanska sidan ta en lokalbuss eller en hyrbil till gränsövergången. Men det känns också sådär - Papi är en ganska bekväm vagabond och kan på sin höjd gå med på att vandra över flygfältet som dessutom har biltrafik som passerar rätt över (se bilden). Den stannas upp med bommar de fyra gånger om dagen som ett plan anländer.

Varför ska jag då till Gibraltar? Jo, TinTin-ådran i mig säger att där hittar jag den bästa av världar - engelsk stadsmiljö och enviroment, har alltid haft en förkärlek till den brittiska kulturen och går den att kombinera med spanskt solklimat så är... ja just det, Papi där. Lägg därtill den spännande kalkklippan med en vidunderlig utsikt mot Nordafrika, som desutom huserar europas enda vilda bestånd av apor så är det genast än mer självklart att familjen apa mer eller mindre SKA dit.


I det här fallet rör det sig om Makaker som härstammar från markattartade apor. Sägnen säger att så länge de vilda, men halvtama, aporna bor på klippan kommer britterna att vara kvar. Apkolonin höll dock på att dö ut under krigsåren. Självaste Winston Churchill engagerade sig då och tillät så att säga en viss invandring av dess håriga "britter". Idag lever 160 apor där.

Gibraltar har varit brittiskt ända sedan freden i Utrecht 1713. I uppgörelsen ingick att gibraltarborna, i dag drygt 30 000, själva skulle få bestämma om sin framtid. Vid den senaste folkomröstningen valde 99,9 procent Storbritannien. Men Gibraltar är också en nagel i ögat på spanjorerna, som gör allt för att försvåra för turister att ta sig in i landet. Allt från att maska vid gränskontrollen till att bötfälla de som glömt att betala för parkeringen utanför.

Någon av mina läsare som har erfarenhet av att ta sig hit? Hör gärna av er med lite tips - annars får ni följa här på bloggen hur den här resan utvecklar sig.

torsdag 10 januari 2008

veckans sosse


bengt niska


De stolta socialdemokratiska anorna och tillika värderingarna lever och frodas i Pajala kommun.

Därför är det bara med en anings höjning av ögonbryna som jag noterar ett par väl genomtänkta kommentarer i och med Charlotte Kallas segeråk i helgen. Under en euforisk minut hann Bengt utlova en villatomt som tack för skidframgångarna och med en suspekt koppling till ett ökat marknadsvärde för kommunen:


"- Jag skulle vilja se den som överklagar" (apropå att förfarandet troligen är olagligt)

"- Jag tycker att det är helt rätt att vi gör det här och jag har alla kommunmedborgare bakom mig" (har han verkligen pratat med alla?)

"- småaktig", "avundsjuka som har oproportionella mått" och "ett löjets skimmer" (kommenterar kritiken)

Vi tackar för det Bengt, och det känns skönt att ni härliga grå-sossar är ute på banan igen.

synco


Lyteskomik kanske inte är det första man kopplar ihop med Papi Cholo (- fan vad du ljuger) - men just här kittlar det till lite, för att prata Ernst-klarspråk.


Hur jag än vrider och vänder på ovanstående alster så är det något som inte riktigt synkar - det är något som ligger och gnager under ytan för jag får inte riktigt textinnehållet att gå ihop med bildsekvensen.

bild + text hämtat från Länstidningen 10/1-2008

onsdag 9 januari 2008

Ree-book



Stieg Larsson - Luftslottet som sprängdes betyg: 4/5

Den tredje och avslutande delen i Millennium-serien tar vid där Flickan som lekte med elden slutade. Lisbeth Salander överlevde att bli levande begravd, men hennes problem är långt ifrån över. Starka krafter vill tysta henne en gång för alla.Samtidigt gräver Mikael Blomkvist i Salanders dolda förflutna och kommer snart sanningen på spåren. Han skriver på ett avslöjande reportage som kommer att rentvå Lisbeth Salander och skaka regeringen, Säpo och hela landet i dess grundvalar. Äntligen finns en chans för Lisbeth Salander att göra upp med sitt förflutna och en möjlighet för rättvisan - den verkliga - att segra.

Författaren, tragiskt bragt från detta jordeliv, knyter i den tredje och avslutande delen ihop säcken kring turerna runt redaktionen på den oberoende tidningen Millenium. Trillogin är en succésaga utan dess motstycke sedan Jan Guillious böcker om Hamilton. Böckerna lever på sitt enkla skriftspråk samt naturligtvis väsendet Lisbeth Salander. Jag tror inte att Stieg egentligen förstod eller såg henne som nyckelpersonen nummer ett. Men svenska folket har tagit den truliga och komplicerade flickan till sina hjärtan. Hon står för en renhet och kompromisslöshet som vi vardagsmänniskor önskar att vi hade att tillgå. Hon står för sin sak och låter ingen sätta sig på henne. I mitt tycke är det den första och sista boken som står för relevans och sticker ut lite extra. Dock ställer jag mig lite frågande till varför Salander beskrivs och upplevs som glättigare och lite mer okomplicerad i den första boken - med tanke på vad hon har med sig i sitt bagage. Nu är det bara att se fram emot filmatiseringen som bör gå upp på biograferna under detta år.

tisdag 8 januari 2008

du är placerad i kö...



So may it be... Telia kryper till korset och erkänner att deras skitserver tog semester alternativt utrymme för en helig stund och lite onna... Då infinner sig den naturligaste frågan i världen: "Och vad får jag för det?"

Ett presentkort på 200:- att använda i Telias egna butiker...

Jaha - och vad vill jag ha där? En kabelvinda kanske.
Okej, jag raljerar - men Telia har ju liksom inte gjort något att känna beundran över mer än att starta upp serverkollit igen. Alla mail och all korrespondens är ju försvunnen ut i Cyberrymden alternativt Marens igengrodda dybotten. Så därför droppar jag följande uppmaningar:
  • KLM - den där tjänsten som provresenär på era soliga destinationer, skräddarsydd för mig - vänliga skicka underlaget igen.
  • Svenska spel - gratulationerna för lotterivinsten genom Annika Duckmark - vänligen skicka igen.
  • Chefen - förtroendeunderlaget med tillhörande kraftiga löneförhöjning - skicka igen!
  • Telgebostäder - intresseanmälan för vindsvåningen på 6 rum i sekelhuset på Lovisinsgatan - jodå, skicka en gång till.
  • Regeringen - utbetalningen av en löntagarfond för utomordentliga insatser för partiet - skicka igen, om ni vill, bara pengarna kommer in på kontot.
  • Fröken "hemlig" - information om nästa mötesplats för utomäktenskapligt äventyr - skicka igen.

Ja, vem som helst ser ju nu att 200:- i form av ett presentkort är ganska far away som kompensation. En gratis kvartalsräkning - och vi kan sätta oss ner vid förhandlingsbordet...

söndag 6 januari 2008

tom inkorg



Jag och min stora mun... I mellandagarna satt jag ju inne hos grannarna och raljerade över hur nöjd jag är med Telia och deras driftsäkerhet. Inte ett problem på de senaste 3 åren - och med det i bagaget borde jag kanske ha en aning mer överseende kring det debacle som påverkar min vardag just nu. Egentligen så sitter jag väl inte å väntar på något speciellt, utan uttrycker mer en underton av frustration över att man numera är så utlämnad till informationssamhället... det ska ju funka. Jag gillar också Telias driftsupport som hurtigt meddelar på sin hemsida att snart så... fast i lite olika utstyrslar.

Nåväl, sista dagen på jullovet och den sedvanliga jobbångesten börjar komma krypande - egentligen vet jag inte varför det är så eftersom jag mot bättre vetande tycker att det är apa-kul på jobbet. Men det är väl den lata moderna människans nyskapade gener som ringer i klockorna, mest för att det ska vara så. Vid midnatt går jag på - det får bli en lagom mjukstart innan verkligheten kommer ifatt.

Fick sovmorgon idag - således resulterade det i att jag kunde agera kreatör till min egen i frukost - jag tror att jag fick med hela kostcirkeln genom Zingo och korvbröd. Det står jag mig bra på nu när DJ och jag ska ut för lite snöbus i Badparken. Men vi måste vara hemma till Hattrick-matchen - på pappret är det en klar förlust som väntar men Heikki Vesa sänder vibbar i atmosfären..

lördag 5 januari 2008

Felpressen



Vad tokigt det kan bli, när det blir fel...

Jag satt och strötittade i gårdagens exemplar av tabloiden Expressen när jag hajjade till - tittade en gång till innan jag fnissade för mig själv... här hade man ju uppenbarligen glömt ett bindelsestreck mellan 7:an och 8:an.

För 78 gånger!! - aldrig i helvete. Ett sådant syndigt leverne är inte förenligt med dagens unga kvinnor - i alla fall inte de som bor i den här lägenheten...

Stakka Book



Unni Drougge - Slyngstad events betyg: 3/5

aj...oj... det här var förvirrande. Unni Drougge som person, författare och väsen står för mig som annonspelare för människor jag har en tendens att undvika. Risken för konfrontation utan innehåll känns allt för överhängande. Lägg därtill att Slyngstad events med tydlig ackuratess bildskönt målar upp karraktärer med en livsform, ideal och tänkande som jag rått föraktar - så borde rimligtvis betyget bli en överkryssad familjepåse med chips (för de som förstår parallellen). Men med tanke på att jag snärjdes i bokens garn och läste den från pärm till pärm så får betygsskalan falla till föga...det har jag gjort.

Sommarhettan ligger tung över Åsabygden. Stockholmarna, som kommer för att köpa skrotbilar till överpris av Klas-Åke i rucklet nere i Dalen, ser en prunkande idyll. En bit av Skåne när det är som allra vackrast. Men under ytan jäser det. Av lögner, hemligheter och den sorts sanningar som aldrig får uttalas och som hotar förgifta såväl bygden som dess invånare.Här lever en brokig samling människor, vars enda gemensamma önskan är att hålla omvärlden och den nya tidens framfart på avstånd. Här möter vi skräpbönder och landsbygdsromantiker. Jordbruksmagnater och hembrännare. Fyra flyktingflickor och en polis med rymligt samvete. En bokförläggaränka och en barfotabarnmorska. En greve och en skara knarkare, som plötsligt tycks dras som flugor till just den här lilla avkroken av världen. Och över alltihop svävar Tryggve Slyngstads ande. Tryggve som försvann spårlöst för knappt ett år sedan, men som ändå är ständigt närvarande hos dem som blivit kvar. Han som är orsaken till allt. Och som är den ende som skulle kunna avvärja den katastrof som obönhörligen nalkas.

fredag 4 januari 2008

Twist

Svenska Akademien sliter sina hår och har kallat in sina jurister.
I familjen Apa pågår en tolknings-tvist:

DJ: "- Oj! Tappa"

Papi: "- Nej, Slängde"

Jag återkommer med utfall från skiljedomstol.

dags att tänka på refrängen



Papi och DJ:s jullov börjar närma sig sitt slut - på måndag är vi tillbaka på respektive förvaring igen. Och igår så dök snön upp i Mälardalsregionen igen - till 50%-ig oförställd glädje i vårat lilla kamratgäng. DJ :-) Papi :-(

Nu är ju Papi dock inte mindre människa än att han självklart unnar sin avkomma ett liv i puder - så därför gjorde vi ett intjack i källarförrådet och lirkade ut det röda fartvidundret igår. Sen pulsning upp till Badparken för lite jiiiihuu i backarna där Björn Borgs ungdomliga vredesutbrott fortfarande ekar mellan tallrankorna... ja rent poetiskt då kanske... Efter ett tag kände vi att det var lite för många stora barn där med snowracers större än de egna hänsynsmarginalerna - därför släntrade vi bort mot Dalparken för ett nytt försök. Detta visade sig ge utdelning med dubbel marginal - DJ skrattade sig fördärvad när hon svischade ner för den lilla vallen om och om igen...och Papi då? Jo, han rönte beundrande blickar bland de samlade föräldralediga mammorna... ja, några av blickarna var nog till och med lystna. Jag funderar starkt över att skriva manuset till en uppföljare till Hundtricket med mig själv i huvudrollen - sedan är det bara att skicka in den till Berth Milton... (enligt önskemål från läsare ej födda under 70-talet så belyser jag nu att det sista var typ skämt... som i skoj, inte dåligt kött)

Fredagen bjöd på lite mer minusgrader och en isande vind därtill - därför beslutade vi vid familjerådet att ta en promenad för att hitta reg.skylt nr. 54 (vilket visade sig vara dömt i jävulen att hitta) med en avstickare till lekparken i Rosenlund. Här visade Ester upp ett nyfunnet mod och attackerade de gungor som hon under flera månader ratat bestämt. Nu ekade flickskrattet kluckande mellan huskropparna i det gamla funkis-området. Kylan gjorde sig dock påmind och efter ett tag började underläppen darra lite oroväckande. Upp med fuskpolon över halva ansiktet och ingosande i vargpläden i vagnen. Sen la Papi benen på ryggen och SUV-vagnen från BRIO fick visa vad den gick för. I höjd med Kusens Backe började ögonlocken falla ihop och en småorolig pappa ökade till 2.55-takt. Snart nog var vi dock innanför dörrarna och första hjälpen inleddes genom avklädning och värmekontroll... ridå...fejk-unge!! varmare kropp går inte att hitta - jag måste ha tagit fel på köld-läppen och martyr-läppen. Därför firade vi med klassisk utflyktsmat - Dennis grillkorvar med bröd, macka och äpple.


Samtidigt som sådana där härliga rosor trädde fram på hennes kinder. Dylika rosor var det länge sedan som undertecknad kunde uppbåda. Papis söndersolade hud lyckas på sin höjd klämma fram ett par blämmor i tid och otid - men jag har å andra sidan inte bett om 8 månaders mörker och kyla varje år - I've paid my dues.

Om Tito Beltran har paid his dues låter jag vara osagt och naturligtvis är alla oskyldiga tills motsatsen har bevisats - men rent krasst skulle jag nog i hans kläder önska en del tidigare fadäser ogjorda nu när vindarna blåser snålt runt hans fötter. Artistsverige verkar redo att avveckla västkustens största ego med kapsåg i ankelhöjd.

onsdag 2 januari 2008

Läsarfrågan


denna text berör i första hand de läsare som är bosatta i södertälje, men känner du ett nödgat behov att få skriva av dig lite, så kan du väl slänga in en gissning på måfå.


Löpning är som bekant Papis balsam för själen - ja man skulle nästan kunna kalla det för passion. Nu är jag dock medveten om att man inte ska missbruka ordet passion för jag känner folk som har sin snowboardbräda som passion och där ligger mina 6 löppass i veckan i lä - för den människan bor i princip i backarna hela vinterhalvåret, förutom en avstickare till Thailand förstås.

Men det var inte det som den här texten skulle handla om... eller jo, min löpning förstås men ändå underordnat själva head topic. Löpning är bra mot mycket, om vi bortser från det rent fysiska välbefinnandet så är det också ett tempel för meditering - många av mina egna problem till globala världskriser har jag löst under otaliga asfaltsturnéer. Bara som ett exempel så lyfte jag fram lösningen på Sveriges stagnation redan 2001 - den profeterian tillämpar alliansregeringen nu med lyckad framgång - helt gratis... vad jag försöker säga är att alla möjliga och omöjliga tankar snurrar runt i takt med att hjärtat pumpar blod och syre genom kroppen.

Så också idag, då jag styrde mina najkisar mot barndomskvarteren ute i Geneta - det mesta såg sig likt ut... men så fick jag en sån där flashback, ni vet när man börjar söka efter ett namn men det är dömt i attsingen att komma på det. Jag sprang förbi en av Södertäljes mer tvivelaktiga pizzerior som under större delen... ja i princip hela delen av min uppväxt hette Nablus (som hyllning till en av de främsta friidrottsstäderna i grenen "kast med liten sten") - därefter följde ett par år under senare delen av 90-talet (tror jag) som den hette någonting annat - och det är här kära läsare som ni kommer in i bilden... ja, kanske inte just den bilden här ovan... men någon annan kanske... Är det någon som vet vad haket hette under de där åren innan man tog tillbaka det gamla klassika Nablus igen. Jag har för mig att det var något engelsk-klingande namn... och nu kan jag inte få det ur huvudet.

Jag sätter mig här och väntar nu...

södertälje

även Papi följer med i bloggtrenden och placerar sitt alster på kartan - Södertälje är hooden och bloggkartan.se är det interaktiva vägskälet.

tisdag 1 januari 2008

önskelistan



Det kan tyckas lite tidigt... men det är nytt räkenskapsår, och jag vet att ni kommer börja tjata på mig om önskemål till födelsedagen. En annan uppnår ju den högaktningsvärda åldern av hela 36 st. år. Så nu är det bara att gå ihop och samla. Jag kan tänka mig att använda åket när jag ska upp till Blombackahallen för att trolla Sali-Bantii, eller när jag ska hämta sushi eller thai på Minako eller Parn Thai. Jag kan också se framför mig hur jag svänger upp med en bredsladd utanför DJ:s dagis, och hur jag sedan pular ner bäbis i burk-bagaget. Användningsområdena är oändliga.

36 är för övrigt:

  • det atomnummer som det icke-metalliska gundämnet Krypton har. Krypton är även en planet i Stålmannen.
  • ASCII-koden för symbolen $.
  • antalet gallons i en standardtunna för öl i England.

Så om det var någon som hyste tvivel över denna födelsedags viktighetsgrad - såå har ni säkert tänkt om nu.