Papi och DJ:s jullov börjar närma sig sitt slut - på måndag är vi tillbaka på respektive förvaring igen. Och igår så dök snön upp i Mälardalsregionen igen - till 50%-ig oförställd glädje i vårat lilla kamratgäng. DJ :-) Papi :-(
Nu är ju Papi dock inte mindre människa än att han självklart unnar sin avkomma ett liv i puder - så därför gjorde vi ett intjack i källarförrådet och lirkade ut det röda fartvidundret igår. Sen pulsning upp till Badparken för lite jiiiihuu i backarna där Björn Borgs ungdomliga vredesutbrott fortfarande ekar mellan tallrankorna... ja rent poetiskt då kanske... Efter ett tag kände vi att det var lite för många stora barn där med snowracers större än de egna hänsynsmarginalerna - därför släntrade vi bort mot Dalparken för ett nytt försök. Detta visade sig ge utdelning med dubbel marginal - DJ skrattade sig fördärvad när hon svischade ner för den lilla vallen om och om igen...och Papi då? Jo, han rönte beundrande blickar bland de samlade föräldralediga mammorna... ja, några av blickarna var nog till och med lystna. Jag funderar starkt över att skriva manuset till en uppföljare till Hundtricket med mig själv i huvudrollen - sedan är det bara att skicka in den till Berth Milton... (enligt önskemål från läsare ej födda under 70-talet så belyser jag nu att det sista var typ skämt... som i skoj, inte dåligt kött)
Fredagen bjöd på lite mer minusgrader och en isande vind därtill - därför beslutade vi vid familjerådet att ta en promenad för att hitta reg.skylt nr. 54 (vilket visade sig vara dömt i jävulen att hitta) med en avstickare till lekparken i Rosenlund. Här visade Ester upp ett nyfunnet mod och attackerade de gungor som hon under flera månader ratat bestämt. Nu ekade flickskrattet kluckande mellan huskropparna i det gamla funkis-området. Kylan gjorde sig dock påmind och efter ett tag började underläppen darra lite oroväckande. Upp med fuskpolon över halva ansiktet och ingosande i vargpläden i vagnen. Sen la Papi benen på ryggen och SUV-vagnen från BRIO fick visa vad den gick för. I höjd med Kusens Backe började ögonlocken falla ihop och en småorolig pappa ökade till 2.55-takt. Snart nog var vi dock innanför dörrarna och första hjälpen inleddes genom avklädning och värmekontroll... ridå...fejk-unge!! varmare kropp går inte att hitta - jag måste ha tagit fel på köld-läppen och martyr-läppen. Därför firade vi med klassisk utflyktsmat - Dennis grillkorvar med bröd, macka och äpple.
Samtidigt som sådana där härliga rosor trädde fram på hennes kinder. Dylika rosor var det länge sedan som undertecknad kunde uppbåda. Papis söndersolade hud lyckas på sin höjd klämma fram ett par blämmor i tid och otid - men jag har å andra sidan inte bett om 8 månaders mörker och kyla varje år - I've paid my dues.
Om Tito Beltran har paid his dues låter jag vara osagt och naturligtvis är alla oskyldiga tills motsatsen har bevisats - men rent krasst skulle jag nog i hans kläder önska en del tidigare fadäser ogjorda nu när vindarna blåser snålt runt hans fötter. Artistsverige verkar redo att avveckla västkustens största ego med kapsåg i ankelhöjd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar