jag får krupp

Natten bjöd på dramatik i sengångartempo och Papi stärktes än mer i sin uppfattning om att den betongkoloss som kallas landstinget omgående borde privatiseras. Detta ska dock inte uppfattas som någon kritik mot den underbara personal som sliter ont under rätt odrägliga former men det har sin botten i administrativ inkompetens.

Huddinge blev vårt mål efter att en lätt panisk Mami ringt Papi som precis anlänt till sin arbetsplats. DJ hade drabbats av akuta andningssvårigheter med torrhosta och ett slemmonster som verkade husera långt ner i det arma flickstycket. Papi fick kasta allt han hade för händer (ja, det man nu har i ett fikarum) och svinga sig ut genom fabriksgrindarna till bilen. I sann effektivitetsanda adderade han hastighetsskyltarna på båda sidorna av vägen för att få en mer angenämare begränsning av sin framfart.

På vägen upp mot hooden stabiliserades andningen en hel del och vi blev ganska snabbt mottagna för en initial kontroll. Sedan började väntan - och jag roade mig med att studera hur man har bemannat en akutmottagning nattetid - detta har jag förvisso även gjort under dagtid och fann att de administrativa ambitionerna verkade gå i armt jämnmod oavsett tid på dygnet. 1-2 läkare ska betjäna en hord av oroliga föräldrar och barn. Kakafonin och ljudnivån är i sig värt ett pris, och en galen Ester gjorde sitt för att bidra till konstverket. Lägg därtill den märkliga ekvationen att dessa 1-2 ynka läkare backas upp av en armé av sjuksköterskor - säkert en 15-20 stycken, och det är här jag börjar ana att något är sjukt med sjukvården. Stället verkar svämma över med personal men det är bara ett minimum av dem som har befogenhet att utföra något som helst som går att jämföra med effektivitet. Nåväl, vi kom till slut hem någon gång framåt morgonkröken med en sprillans färsk diagnos. Falsk krupp. Så nu är det till att vara lite vaksam ett par nätter.

Men, den statliga sjukvården borde ersättas av ett privatsystem, där försäkringar från privata aktörer ska fungera som skyddsnät åt folket. Det skulle innebära att vi själva har kontrollen över sjukvåden, vi som konsumenter. Ludwig von Mises konkluderade att vi i egenskap av konsumenter är de som styr marknaden, låt detta stå i kontrast till det som vi har idag – en teknokratstyrd organisation, utom vår kontroll. På en fri marknad så skulle en mängd sjukförsäkringsföretag fritt växa fram, och erbjuda en mängd specialanpassade försäkringar, utifrån olika personers behov. Eftersom stora delar av en persons hälsa är inom ens egen kontroll, så skulle de flesta hälsoproblem vara oförsäkringsbara. Det skulle innebära att vi skulle ta större ansvar för vår hälsa. Det skulle uppmuntra människor att ha en god livsstil med bra mat- och motionsvanor, eftersom de skulle få lägre försäkringspremie.

So may it be.