fredag 29 mars 2013

Lång fredag eller långfredag?


En långfredag kan vara olidligt lång och fantastiskt tråkig. Eller så blir den helt enkelt vad man gör den till. Förvisso bjöd årets version på två motarbetande faktorer i form av så tidig påsk som det bara går, kombinerat med ultravinter. Kan tycka att det är lite märkligt att kristendomen låter fullmånen styra infallelsen av denna årstid. Å andra sidan kanske det är det minst märkliga som går att anknyta till denna typ av hobby och livsstil.

Vi trummade dock på i redan inkörda spår, här behövde inga öppna dörrar sparkas in. Istället följde vi det inarbetade konceptet med äggfrukost, målartävling och den spännande skattjakten där Påskpiraten lämnar karta med tillhörande mystiska ledtrådar. För varje år lite klurigare, och eftersom flickebarnet har börjat läsa så var en hel del av bilderna utbytta mot text. Ester tycker verkligen att det här är skitkul och lever sig in ordentligt i jakten. Tror jag det, för det brukar inte vara någon dålig skattkista som väntar i slutändan.

En löprunda och ett tvättpass i tvättstugan hann vi också med innan ork och humör peakade. Därfär föll det sig naturligt att jag skickade hem "världsministrarna" till Turingelunden efter middagen, under förevändningen att de säkert skulle uppskatta Let's dance före PSG mot Montpellier. Dessutom behöver jag en natt till på mig att ställa om efter senaste nattmanglingen på jobbet.

I morgon är en ny dag och då drar vi till Sundsvik för gourmetsvull och grill. Bäst att börja ladda de sociala färdigheterna redan nu.

onsdag 27 mars 2013

tradera


Om du har kids i åldern 5-6 år (110/116 cl) så får du inte missa farsans pieces som ligger uppe på Tradera just nu. PO.P, Peak Performance, Diesel och Fred Perry - perfekt om ungen ska vara down low på dagis i vår. Klicka bara på länken HÄR

blaow!


Vi har förvisso en fnurra på tråden, men jag är inte mer långsint än att den socialpolitiska beefen är underordnad phet hiphop. Nya låten King från den kommande plattan gästas av Lilla Namo och i videon passerar större delen av P:s entourage revy.

soulrebel


Man blir alltid så glad av Kaah - här har hans senaste airplay fått en video. Överhuvudtaget så är den svenska soulscenen ganska barskrapad på kvalitet. Och i min värld är det bara just nämnda Kaah, Eric Gadd och Aleks som kvalar in. Ja möjligtvis Ricky också.

Någon som vet hur gammal Kaah, eller Peter Alexandersson som han egentligen heter, är?

tisdag 26 mars 2013

Vår? Möjligtvis Er!


Jag vet inte riktigt vad grejen är... Antingen är jag och min granne, tillika nemesis, trångsynta och allmänt griniga - eller så är verklighetsnärvaron lite mer och tydligare i Lovisinskvarteren. Av någon anledning så exploderar Facebook just nu med betygelser som förkunnar att våren är här... Var då undrar vi.

I vår sinnesvärd krävs tre avbockningar för att det ens tillnärmelsevis ska få kallas vår.
  • Sol
  • Snötäcket borta
  • Tvåsiffrigt plus på termometern
Dessutom emotser jag gärna att grushelvetet på gator och trottoarer ska vara avlägnsat också. Men jag kan tumma lite på den punkten. Lite så tycker i alla fall vi - så ni som ylar om vårens ankomst kanske kan ge era referenspunkter på detta fenomen.

söndag 24 mars 2013

kärlek


Att AK inte tillhör de monetära underverken här på jorden behöver man varken googla eller wikipeda för att få fram. Vi som lever och verkar i hennes omedelbara närhet har med åren tvingats inse att hon tillämpar det här med högtidsdagar och helger som det där populära pojkbandet...vad är det dom heter...just det, One Direction. Men ibland överraskar hon dubbelt och gräver djupt i sin pluska för att kunna tillämpa Triss-devisen... plötsligt händer det!

Igår fick papsen en efterlängtad bok, och precis som boktiteln har ett dubbelt budskap så är gåvan av dubbelbottnad natur. Det betyder att mamsen signerar och skriver under på att leva i bigami så länge Alcazar är på banan och Andreas höftjuckar sina discomoves. Lägg därtill att det också bjöds på god middag så förstår ni att love was in the air.

Dessvärre hade jag inte hunnit införskaffa en sådan där sugkopp så sexet får vi ta nästa helg.
Puss kärleken!

i vår lilla stad


Vemodet sveper in över vår lilla stad, där vi levde och älskade... Vår fiktionära familj med Plura, Måns och Maria har lämnat pergolan för den här gången. Och uppbrottet kändes mer i en kylslagen själ än när köket på Kaptensgatan stängde.

Precis som när man läser bokserier från en författare med samma huvudrollsinnehavare, blir till slut innehållet underordnat den familjära känslan som infinner sig. Man fattar tycke för personerna och vill följa och vara delaktig i deras livsöden. På så sätt har det känts när man kunnat bänka sig framför TVn på lördagkvällarna och förnimma livets mest existensiella essenser - mat, dryck och värme. Och framför allt just det här med värmen... är så utled på att ständigt gå omkring och frysa - det tar så mycket energi och levnadsglädje. Och för varje år som går så tär det mer och mer på humör och lynne. Det är verkligen ett understatement när jag säger att jag hatar den här klimatzonen, jag är inte gjord för detta.

Nåväl, vårdagjämningen passerade i veckan - förvisso obemärkt på termometerns kvicksilver som verkar gilla att gå back hela tiden, men ändå. Man kan trots allt ana ett bättre liv ute i periferin och längtan till ljumma skärgårdskvällar växer sig allt starkare. Om gud är god så vill han att sommaren 2013 blir den torraste och varmaste i mannaminne. Burn motherfucker!

torsdag 21 mars 2013

a day goes by


Idag har vi VABat... tveksamt med facit på hand om det var befogat - men det är lite märkligt det där med barn och sjukdomar. För det slår liksom aldrig fel. På morgonen kan de vara döende för att framåt kl. 12-13 uppbringa mer energi än vad en annan gör under ett löppass i en frisk kropp. Och vid den tidpunkten har man själv gått in i väggen med allt servande och uppassande. Det blir liksom ingen bra synk.

Den enda fördelen med vabbelibabb är att man hinner med lite sådant där extra features som man aldrig tar sig tid med annars... typ lyssna ikapp musik, sortera foton på rätt hårddiskar, tvätta bilen... ja vad fan... när hon klättrade som värst på väggarna var man ju tvungen att agera. Dessutom utnyttjade vi en av få fördelar med att bo i allmännyttan - Ester lyckades nämligen stoppa igen ena toaletten igår så nu fick vi en helrekond av alla avlopp, brunnar, diskhoar och you name it. Kostade gratis så det var väl en satans tur att han inte hittade en Barbie i vattenlåset. Måste skaffa mig en sådan där pinne med sugkopp - verkade funka till allt. Man kanske till och med kan få igång AKs kärleksregioner med en sådan.

I morgon blir det jobb... måste få vila lite.

onsdag 20 mars 2013

Speglar


Förra månadens mest spelade låt på Papi Jams Spotify har nu fått en video. Noterar också att Beckhams och Måns Zelmerlöws snedbenor från 1989 har smittat av sig på Justin. Jag tror minsann att vi har identifierat årets trend. Tur att rakat aldrig går ur tiden.

vägen hem (del 13)


Lider lite brist på saker att yppa just nu så vi slänger väl in en nödraket i form av en dagsfärsk bild från Kronstrandskvarteret. Det är bara att öka nu gubbar! Vi vill flytta in - dessutom börjar det bli rätt ansträngt med delat boende och två ekonomier. Märks inte minst på Ester som byter garderob och storlek i rasande takt. Nu är hon uppe i 122/128 vilket också innebär att hon har klivit upp en kostnadsdivision. Fick dock ett glatt besked, om man bortser från att jag misslyckats rent skatteplanerarmässigt, från Skatteverket. Det ramlar in ett angenämt tillskott lagom till midsommar. Alltid något.

måndag 18 mars 2013

Bäst just nu


Vafan Papi Jam, blir det bara musik idag? Jäpp sure shot! Det ska fan till att vara blogger med tvärfunktionella anspråk. Överöstes härom dagen av imaginära milisstenar som ondgjorde sig över en kvalitetsförsämring avseende leverans av swagmjussa till medelålders homeboys. Försöker därför släcka bränder genom att droppa en "bäst just nu".  Inser också hur pimp-daddy det var med en minicall. I och för sig så ringde jag aldrig upp, men det är en annan historia.

Dagens nynn (7)


Samtidigt som Petter börjar bli rätt tråkig i sina politiska Bono-ambitioner så levererar kompisen Oskar lättsamt finurliga beats med eftertänksamma texter som luras att vara glatt dansanta. Även om han själv antagligen inte skulle gilla epitetet så får han nog finna sig i att ta över Orups stafettpinne som svensk pops okrönte konung.

fredag 15 mars 2013

Efterlysning


Året var 1991 och nätterna tillbringades på Bollvägscribben tillsammans med psykfallet Jon P. Aktiviteterna var begränsade till Nintendo och att skjuta Coca Cola intravenöst samtidigt som vi väntade på att de skulle spela The Shamens Move any mountain på den där videojukeboxen som fanns nattetid på Super Channel... you know...

Nu dök inte låten upp så ofta eftersom det samtidigt fanns en ickelåt med ett par kvinnor i någon slags foliekläder som klädde av sig och klev ned i någon flod typ. Naken hud var hårdvara på den tiden och Europa kved i kåtspasmer. Jag har väldigt vaga minnen av låten, eller egentligen nästan inga alls men Jon påstår att den hette Satellite, men när fan hade han rätt sist.

Vänder mig därför till er läsare - finns det någon som möjligtvis själv satt uppe och idkade förlustelse i takt till dessa dansanta toner och dessutom kommer ihåg grupp- och låtnamn?

torsdag 14 mars 2013

Saker som stör Jimmy (del 24)


Bloggens mest seglivade och populäraste avdelning är tillbaka. Mest kanske för att Jimmy är en grinig jävla gubbe med sinne för detaljer och ett vakande öga över vardagsfenomen. Men idag ljuger rubriken lite, för särskilt störd är den ledbrutne mannen inte. Snarare lite frågande kring en accelererande detalj i den svenska motionsfloran.

Och innan vi omformar den detaljen till ord vill jag tydligt påpeka att jag hyllar alla vardagshjältar som faktiskt ger sig ut och rör på sig i ur och skur.

Hur som helst - varje morgon när jag beger mig till eller hem från fabriken så möter jag en liten gumma som är ute med sina stavar. Och visst, jag ska ärligt erkänna att jag tycker att det ser ganska löjligt ut med denna motionsform - samtidigt har jag ju insett i takt med att min egen kropp har börjat sända ut nya signaler att man kanske själv är där om en tjugo år... eller nästa vecka. Nåväl, det som sticker ut med denna gumma, och inte bara hon för jag ser det överallt, är att hon släpar medelst drar stavarna bakom sig. Och jag tänker... Vad är grejen?

Nu är jag inget proffs på stavgång, men så pass påläst är jag att stavarna är tänkta att användas för pendelrörelse av armarna för att på så sätt jobba med överkroppen och således öka blodcirkulationen. Men att bara låta stavarna släpa efter sig... då kan ju hon och hennes gelikar ta med sig dramaten istället. Fyll den med ett par mjölkförpackningar så får ni lite styrketräning på köpet.

Kommer jag att ta upp detta med den lilla gumman? Antagligen inte... dessutom går hon jämt på fel sida av gångvägen. Men den folksjukdomen har jag behandlat i ett tidigare avsnitt...

onsdag 13 mars 2013

vårkänslor


Det går sakta, och vintern fortsätter att jävlas. I morse fick jag en pudermatta i ansiktet av det vita onämnbara. Då kan man behöva lite moody musik som droppar känsla av en vårkväll.

måndag 11 mars 2013

årets edition


Har nyligen inlett arbetet med årets tipspromenad. Denna bastiljon, nu med sex år på nacken, som får symbolisera startskottet för sommaren på ön. Lagom till midsommar anslås den traditionsenligt, och skärgårdsfolket bjuds på huvudbry och funderingar.

Om förra årets jubileumsrunda gick i stram tysk sjuttiotalsretro - så kallar jag årets edition för peach melba. En fråga i veckan och jag är i hamn i god tid. Må bäste sjöbuse vinna.

zombies, run!


Underbart väder.
Klar hög luft.
Perfekta förutsättningar.
Noll respons från kroppen.

Hade tänkt springa långt idag men fick slänga in handduken redan efter 15 km. Benen responderade inte alls och jag fick verkligen borra ned huvudet de sista kilometerna och moloken slinka hem i oförrättat ärende. Det blir verkligen ett slag i ansiktet när sådana här dagar infaller, och man börjar genast fundera på om det är någon infektion som gror i kroppen eller om det bara är lack of inspiration. Den sista teorin hade jag förstått om de yttre förutsättningarna varit de motsatta - och infektionstanken är väl inte omöjlig men jag har å andra sidan inte uppmärksammat några andra symptom. Jag brukar förvisso få en kraftdipp av allergi och hösnuva på våren, men det är i samband med trädknoppning och dylikt. Och riktigt där är vi ju inte än. Nåväl, det blir ett löppass senare ikväll till jobbet - då kanske kroppen har tänkt om.

Annars är det så här, appropå inspirationsbiten, att jag har sprungit på en löparapp som faktiskt ser rätt intressant ut. Jag har ju fram till nu kategoriskt ratat allt vad löparappar heter eftersom jag inte riktigt ser syftet med dem. De som använder dem ger intryck av ett bekräftelsebehov där minsta rörelseyttring ska läggas upp för beskådan. Handen på hjärtat... när analyserade du, eller ens läste ett Runkeeper- eller FunBeat-inlägg? Typ aldrig. Och för de som använder apparna så fungerar de i 9 fall av 10 kontraproduktivt då de föder ett krav att förbättra sig hela tiden. Vilket är omöjligt. 


Men här har vi alltså en app som fungerar som pådrivare och antagligen väcker gamern och speldjävulen i dig. För i "Zombies, run!" tar du plats i ett virtuellt spel med en plattform som påminner lite om Civilzation och Red Alert.

Under själva löppasset där du ställer in hur långt du ska springa och ansluter dig mot GPS:n så får du en berättarröst som förtäljer vad som händer. Om det är zombies i närheten, om du blir jagad och måste öka eller om du hittar gears och annan utrustning som kan vara bra att ha. Springer du inte tillräckligt snabbt under vissa partier så kan du även bli bestulen på items. 

Har du en iPhone kan du mellan rösthändelserna lyssna på musik via iTunes och för Androidtelefonerna är det på gång med anslutning mot Spotify. Spelets huvudsyfte är att genom lyckade löppass rädda människor till din safety zone, dvs. din hemmabas. Och i takt med att du hittar prylar och löser uppgifter så växer din bas i population.

Jag har inte testat det här ännu, men ligger i startgroparna. Återkommer lite senare med en recension. Spännande idé tycker i alla fall jag.

söndag 10 mars 2013

fredag 8 mars 2013

Gala! IMO (6)


Du farsan... är det inte dags för dig att kliva ned från den där höga hästen du har gränslat de senaste fem veckorna?

Ok, jag hör vad du säger. Och jag misstänker att du menar att jag ska utnyttja den av vana förbehållna rätten - lagom till finalen - att leverera ett avtryck av min egen melloresa. En resa som startade i Karlskrona, där vi för övrigt antagligen sprang på årets slutvinnare i form av Yohio, och som nu har kommit fram till Gringo Bingos hemkommun Solna. Eller förmodade hemkommun kanske jag ska säga, för sist jag såg ett livstecken från honom så huserade han på ett ungkarlshärbärge vid Fredhäll.

Nåväl, jag har axlat rollen som er ciceron att tolka det vita skräpets känsloyttringar. Jag har hånat, spottat och fräst under de senaste helgerna i takt med att jag sakta insett att det svenska folket faktiskt har genomgått en kulturell melloutveckling. Från att ha varit ganska knivskarp i mina facit så har jag gått till en medioker 50-procentare. Och att chansa det kan ju vem som helst göra. Uppenbart att det är dags att spä på mina socionoma högskolepoäng i gruppsykologi och beteendevetenskap. Men inte just nu... för det är dags för Papi Mellos egen top-10. Er chans att få höja på ögonbrynen och slunga tillbakakakor på er queerfarbror. Svårast har det varit att hålla masken när ni vid fikabordet ondgjort er över Eric Gadd...
  1. Falling - State of drama
  2. En förlorad sommar - Rikard Wolf
  3. Vi kommer aldrig att förlora - Eric Gadd
  4. Heartstrings - Janet Leon
  5. Alibi - Eddie Razaz
  6. Rockin' the ride - Army of Lovers
  7. Heartbreak Hotel - Yohio
  8. Bed on fire - Ralf Gyllenhammar
  9. Breaking the silence - Terese Fredenwall
  10. Dumb - Amanda Fondell
Och i och med det så stänger vi butiken i väntan på den stora ESC-finalen i maj. Väl mött då.


onsdag 6 mars 2013

stolt pappa


Katching och trumvirvel... Ester har läst sin första bok själv och en stolt farsis bockar av sexårskolumnen på den aktiviteten. För lika mycket som det är en seger för henne så är det en bekräftelse för oss att allt lirkande, lekande, ljudande och ordsamlande inte har varit förgäves. Dessutom så ser den här papsen, som hittills dissat allt vad ljudböcker heter, fram emot att få sin egen lilla berättarröst vid läggdags.

Bra gjort lilla kärleken!

måndag 4 mars 2013

de små detaljerna


att det ska vara så svårt... men det börjar bli dags för nya pjucks igen. tänkte dock hålla ut tills de har sopat upp gruset. Men vad ska man välja när utbudet är så överväldigande.


det lutar dock åt de översta...


paint in black


Vad är det dom säger... "Prästens barn är värst" - i så fall ligger inte "Billackerarens son är trögast" långt efter. Eller som jag säger... "I get your point".

Har under en hel livscykel matats med mantrat avseende de tre billackerna som är no no in case you dont have plenty of time - or privileged being filthy rich. Det handlar alltså om svart, röd och vit. Vitt för att det är en jävla tråkig färg som får en renässans med jämna mellanrum. Fungerar väl hyfsat första levnadsåret för att sedan gå åt det cremefärgade hållet med groende smuts i reporna. Rött för att det är ett svagt pigment som har en förmåga att blekna snabbast av alla färger. Ta gärna en titt på röda bilar som har en fyra, fem år på nacken - inte mycket lyster där inte. Och så svart... svart ja. The colour of doom - speciellt om du bor i civilisationens utmarker som nu Sverige utgör. Lägg därtill ett färgfientligt klimat som adderas med snö, slask, salt, smuts och frätande oxider i luften. Av någon anledning så är dessutom grundfärgen vit på flertalet svarta bilar vilket får minsta lilla tvättrepa att lysa intensivt - inte bara i direkt solljus.

Ok... med de kunskapsförutsättningarna väljer du ändå en svart bil? Du som är äcklopedant och synar bilens yta med lupp? Du som hälsas med både för och efternamn på OKQ8s gör-det-själv-tvätt?

Ja...va fan... kul å sitta på hemmet om trettio år och konstatera att man aldrig hade en svart bil. Men om det är till någon tröst så har jag insett att nästa bil blir en silvermetallic igen. Den överlägset bästa kulören i looking good-syfte.
Och som vanligt har bilen på bilden inget med insändaren att göra - men han är snart där. Pengarna jag sparar in på att ha en driftsäker bil har snart ätits upp av tvättpoletter, schampoo vax och svampar.

fredag 1 mars 2013

Gala! preview (5)



Kan tyckas att jag borde vara persona non grata i detta forum efter förra veckans snedsegling - inte många rätt där inte... Men jag skyller på Alcazar-euforin, och gamla synder har en förmåga att blekna med tiden. Dessutom känner jag mitt kall och till trots att mitt förtroendekapital har naggats i kanten så finns det själar där ute som törstar efter sanning och facit.

Vi ska till Värmland den här veckan... en region som andas kaffe, dansband och inavel. Trots att jag har varit i Karlstad ett flertal gånger så har jag egentligen bara sett isladan och utsidan av polisstationen eftersom bussen hade för vana att plocka upp syndare efter matcherna. Och då pratar jag inte om Peter Ekroth, Mats Hallin eller Patrik Ross.

Andra chansen har ett nytt upplägg i år för att lite rättvisare plocka fram två leftovers. Tidigare så har ju två potentiella finalister kunnat hamna i samma duell vilket kanske känts sådär. Nu blir det en rak omröstning där åtta blir fem. Utav dessa fem ska fyra plockas ut som sedan möter varandra i duell - glasklart. Och hur går det då? jo så här:
  1. Martin Rolinski - In and out of love
  2. Caroline af Ugglas - Hon har
  3. Robin Stjernberg - You
  4. Anton Ewald - Begging
  5. Behrang Miri - Jalla Dansa Sawa
  6. Erik Segerstedt & Tone Damli - Hello Goodbye
  7. Eric Gadd - Vi kommer aldrig att förlora
  8. Cookies N Beans - Burning Flags
Duell 1: Caroline af Ugglas - Robin Stjernberg = Robin till final
Duell 2: Martin Rolinski - Anton Ewald = Martin till final.

Det var väl inte så svårt.

I skuggan av den stora tävlingen så tycker jag att årets behållning har varit Per Anderssons mellanakter med refuserade bidrag. Och förra veckans åttiotalspastisch var på något sätt kronan på verket. Att på 127 sekunder kunna pricka in så många detaljer är värt någon form av hederspris. "det finns dom som tycker om varann - fy fan..."