Bloggens mest seglivade och populäraste avdelning är tillbaka. Mest kanske för att Jimmy är en grinig jävla gubbe med sinne för detaljer och ett vakande öga över vardagsfenomen. Men idag ljuger rubriken lite, för särskilt störd är den ledbrutne mannen inte. Snarare lite frågande kring en accelererande detalj i den svenska motionsfloran.
Och innan vi omformar den detaljen till ord vill jag tydligt påpeka att jag hyllar alla vardagshjältar som faktiskt ger sig ut och rör på sig i ur och skur.
Hur som helst - varje morgon när jag beger mig till eller hem från fabriken så möter jag en liten gumma som är ute med sina stavar. Och visst, jag ska ärligt erkänna att jag tycker att det ser ganska löjligt ut med denna motionsform - samtidigt har jag ju insett i takt med att min egen kropp har börjat sända ut nya signaler att man kanske själv är där om en tjugo år... eller nästa vecka. Nåväl, det som sticker ut med denna gumma, och inte bara hon för jag ser det överallt, är att hon släpar medelst drar stavarna bakom sig. Och jag tänker... Vad är grejen?
Nu är jag inget proffs på stavgång, men så pass påläst är jag att stavarna är tänkta att användas för pendelrörelse av armarna för att på så sätt jobba med överkroppen och således öka blodcirkulationen. Men att bara låta stavarna släpa efter sig... då kan ju hon och hennes gelikar ta med sig dramaten istället. Fyll den med ett par mjölkförpackningar så får ni lite styrketräning på köpet.
Kommer jag att ta upp detta med den lilla gumman? Antagligen inte... dessutom går hon jämt på fel sida av gångvägen. Men den folksjukdomen har jag behandlat i ett tidigare avsnitt...
1 kommentar:
Haha jag vet precis vem du menar och har tänkt samma tanke och kan inte annat än hålla med. Men det skulle kunna vara en trygghetsgrej, precis som barn när dom egentligen kan cykla utan stödhjul men vågar inte ta bort dom helt. Eller så har tanten inte hajat grejen ;)
Skicka en kommentar