lördag 23 februari 2008

took off somewhere...

Fredagen bröt av från gängse helgrutiner genom att Farmor och Farfar tog över föräldrarskapet med tillhörande nattning vilket senare skulle visa sig ha gått jättebra - DJ vet att sköta sig när det gäller... Själva hade vi fått en natt på stan innehållandes biobesök och efterlängtat revival-häng på Saint - en märklig känsla att känna sig som en tillfällig gäst i det rum som en gång i tiden näst intill var mitt eget vardagsrum. Men det som inmundigades förmildrade naturligtvis den flyktiga känslan.

Bio ja... helt förutsättningslöst och utan några som helst förväntningar så handplockade vi premiären av Jumper. Står Doug Liman som director så brukar Papi bli nöjd i alla fall.








Jumper [2008] - betyg: 3.5/5

Filmen är på intet sätt dålig snarare tvärtom, och den osannolika storyn kommer undan genom att inte försöka utge sig för att vara seriös eller högtravande. Specialeffekterna sitter som de ska - utan att överraska eller frambringa några wow-känslor. Snarare sitter man genomgående med ett bekräftande flin och en slags visshet om att... så där skulle jag också göra.


1 timma och 28 minuter är alldeles för kort tid för att göra den förvisso komplicerade storyn rättvisa... eller komplicerad är fel ord, snarare väcker den frågor som aldrig besvaras - och det ges heller aldrig tid för eftertanke eller för att förtydliga karraktärerna. Speciellt Griffin som spelas av Jamie Bell. Som det är nu spretar det åt alla möjliga håll och den substans som baserar på att kriget mellan Jumpers och Paladins har utspelats sedan medeltiden får aldrig fotfäste. Kärleksstoryn är tunn och ytlig och märklig... och det kanske märkligaste av allt, omvärlden verkar inte reagera på att folk dyker upp ur tomma intet här och där... Samuel Jackson gör kanske inte sin största roll, men han fyller ut kostymen tillräckligt för att väcka känslor... och naturligtvis obesvarade frågor. Förvisso öppnar slutet för en fortsättning, även om det är på ett utomordentligt pajsigt sätt.


Filmen baseras på Steven Goulds ungdomsböcker - kan vara värt att syna dem noggrannare, på jakt efter svar. (ska försöka återkomma med recensioner i Boklådan).





På lördagen var agendan applicerbar från de senaste veckornas do and did. Förmiddag innebär trolleri och bolltrix med innebandygänget ute i Gärtuna. Stämningen och intensiteten var på topp och så även tempot. Stundtals var tempot för oss som passerat 30 inte i fas med fotarbetet vilket ledde till en hel del dråpliga situtationer - ja inte för undertecknad då som lite ödmjukt bar upp väst 99 som sig förpliktigade. Dvs. inga tuffare närkontakter, bländande passningspel där begreppet ögon i nacken åter igen dammades av för att toppa med rent urusla skott.

Efter denna kroppsliga exkursion bar det av mot Vasa handelsplats med en av A-K ihopdiktad inköpslista då det vankas besök denna festivalkväll. GI-Clubba Clabbe kommer hit - det gör även Kapten Gringo Bingo med sällskap. Tydligen har han med sig en av Filippas kompisar - och jag tror att man kan dra lika-med-tecken till det relationsskepp som han har annonerat om på In Your Face-boken. Blir intressant, jag tror jag ska försöka vara lite trevlig. A-K har ju dessutom proklamerat om en melodifestival tävling efter själva TV-sändningen och det är klart att vi ställer upp på det lilla livet. Förhandstipsen talar dock om att det vore nog bra om The Cure, Depeche Mode eller Onkel Kånkel har ställt upp i nämnda festival någon gång... för spänningens skull alltså. Clubba ska väl kunna pricka in Lordi eller Arja Saijonmaa... och nämner han Bomfunk MC får han stryk.

Den rätta listan får ni som vanligt senare i natt under Gala-ingressen... ses då lovers.

2 kommentarer:

RANA sa...

Välskriven som satan, denna blogg. Saknade dock lite av den utlovade sarkasmen. ;-) Allt gott!

Förhudslös och Ryggradslös sa...

rana: Tack för den - du kan få lite medhåll angående sarkasmen, den var mer fragrant i början av bloggen. Men när den väl dyker upp numera så är den dock vassare - man kan ju inte plocka poäng på gamla meriter lixom. En annan faktor som jag kommer på mig själv med..och som stör mig, är att sarkasmen avtar med åldern...jag vet dock inte om det beror på lathet eller likgiltghet - kanske en kombination av båda.