Leif GW Persson - Linda - som i Lindamordet betyg: 2.5/5
En ung kvinna hittas mördad av en okänd gärningsman och polisen har fått ett spaningsmord som de måste utreda. Denna roman handlar om just detta - om polisens utredning av ett typiskt spaningsmord i dag och vilka konsekvenser som det arbetet får för de närmast inblandade.Det är en enkel och okomplicerad historia. I en traditionell mening har den till och med ett lyckligt slut i och med att mördaren åker fast och blir dömd. Berättelsen innehåller bara tre konstigheter. För det första att polisen hittar den som gjorde det trots att de egentligen letar efter en helt annan typ av gärningsman. Och att den polis som faktiskt hittar honom, kriminalkommissarien Jan Lewin vid Riksmordkommissionen, inte letar efter just honom. Om han nu ens letar efter något.
För det andra att kriminalkommissarien Anna Holt som håller i förhören med gärning smannen redan på förhand vet hur han kommer att svara på de frågor som hon ställer. Samtidigt som hon också vet att hon inte vet särskilt mycket om honom, beroende på att han undanhåller den väsentliga sanningen om sig själv.
För det tredje att Anna Holts kollega, kriminalinspektören Lisa Mattei, tycker att det egentligen handlar om något annat än ett mord på en ung kvinna. Hur Jan Lewin kunde hitta en gärningsman på det viset. Hur Anna Holt visste svaren på frågor som hon inte ens hunnit ställa. Och hur Lisa Mattei kunde tycka att det egentligen handlade om något helt annat.
Det tog sin lilla tid att läsa klart boken, fick inget riktigt driv. Främst för att boken inte riktigt håller GW-klass - persongalleriet spretar trots viss poänginsamlande satir och själva brottsundersökningen känns lite för skruvad, på gränsen till absurd. Jag känner mig påtagligt tom efter 500 sidor och lämnar därför övrig betygsättning därhän.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar