Saker som stör Jimmy (del 23)

det märks att han har börjat jobba, för nu är han sur igen...

Ok. vi kan inledningsvis fastslå de rent akademiska förutsättningarna för innehållet i detta inlägg, och där erkänner jag på stående fot att nej, jag har inte studerat på Chalmers. Istället promenerar jag runt med en strandbag innehållandes en två-årig handelsutbildning på gymnasiet som merit. En utbildning vars främsta syfte var att främja förvaring utav lätt ambitionslösa elever under deras sista juvenila år. Visst, vi hade kul - alla ämnen strävade nivåmässigt mot att vi skulle driva en videohörna med lite godis alternativt en kemtvätt. Underförstått hette det att detta är lukrativa branscher för pengatvätt - och var passar en sådan utbildning bättre än i en stad under Sankta Ragnhilds omsorg.

Lägg därtill de facto att jag ägnat åtskilliga år inom restaurang och kiosk/spelbranschen plus att jag inte upplever mig som dum i huvudet - vilket borde räcka som grund för att få tycka till i detta ämne. Ett ämne som berör relevansen i prissättningar. Och här finns en uppsjö utav avarter. Det som är viktigt att komma ihåg är att dels tillgång och efterfrågan styr dessa incitament, men också typ av butik, dess öppettider och läge. Jag menar, på något sätt har vi förlikat oss med det faktum att vi inte längre förväntar oss samma priser på Statoil/7-eleven som på Willys. Det känns på något sätt okej att påslaget för Felix micromat ligger runt 85% när man ramlar in vid 02-snåret på natten. Att sedan Statoil är billigare på både mjölk och skivad ost än tex. Coop ger bara en twist till vardagslivet.

Men det som stör Jimmy, vilket är en förutsättning för just den här delen av bloggen, rör istället drycker. Jag kan, även om jag tycker att det är sjukt, gå med på att 1.5 liter kolsyrat mineralvatten är billigare än samma dito i 50 cl-versionen. För här har tillverkarna identifierat att den köpstarkaste gruppen är on-the-go-folket som greppar en mindre butelj på väg någonstans. Däremot verkar Papis ikoner Red Bull vara ute rejält och cyklar när man nu försöker lansera drycken i en plastig 330 ml-pet. Uppenbarligen drog man inga slutsatser av fiaskot med att försöka lansera minishots i just plastflaskor. Ok, vad är haken tänker ni... Jo, Red Bull-addictives överlag föredrar den iskalla drycken i aluminiumburkar - ett inövat och fungerande koncept. Att då försöka lansera ovanstående dryck med ett pris som genomgående, oavsett butik, ligger 1.5 till 2 kr över det som en 355 ml-burk bellar. Panten är den samma, så inte ens där finns ett bärkraftigt argument. Hur fan tänker ni Red Bull?