belöningsdagen

Efter ett år av tukt och förmaning, lirkande och stundtals förtäckta hot gällande kopplingen mellan intagande av mat - det vill säga äta upp allt på talriken - och en växande kropp så var det äntligen dags för belöning och besiktning. Hade vildbattingens lekamen nått de magiska 120 centimeterna eller skulle hon falla på målsnöret?

Vid kontrollmätningen kvällen innan nådde hon 119 cm så en aning ovisshet förelåg även om Papi bedyrade att par schyssta Converse skulle fixa den sista centimetern. Och visst höll det! Således var det en ganska kaxig tös som kunde visa Nyckelpigan "fulfingret" och lite malligt ställa sig i kön till bland annat Twister, Vilda Musen och Flygande Mattan.

Farsan hade dock gjort en liten miss i besöksplaneringen detta år... Förvisso var vädret helt perfekt - inte för varmt, inte för kallt... inte för mycket och inte för lite sol. Däremot glömde han bort att alla inte har hur lång semester som helst och uppenbarligen var innerstadsborna hemma igen och letade desperat efter ett ställe att bonda och gnida sina kroppar emot. När vi kom var det drägligt, men ganska snabbt förvandlades köerna till varje attraktion till ett 45-minuters projekt. Förvisso ok för undertecknad som har högskolepoäng i socialpsykologi och gillar att studera interaktion mellan individer i grupper - däremot inte lika ok för en spattig 6-åring. 

Ett annat bakslag var att farsan här hade laddat hela veckan för Spökhuset - gjort situps och chins på bryggan, uppsahopp på stället, lyft sten från havets botten och spurtat fram och tillbaka till brevlådorna för att kunna ge monstrena en ordentlig magsopp i mörkret. Det sket sig direkt! Både initiativet och i Esters brallor... kolla bara in skräcken i ögonen på henne.

Och till viss del förstår jag henne... även jag höjde ett skeptisk ögonbryn när jag fick se Freddy Krueger med fem suspekta vänner genomföra en spontan dansshow till LMFAO:s Party Rock Anthem.

Nåväl, sammanfattningsvis var Ester mer än nöjd med dagen - men frågar man henne om vad som var bäst så var det nog ändå avslutningen. Förstå att den morbida ungens lystmäte fylldes till bredden när det dundrar innan Brandkår,Ambulans och Poliser på Medborgarplatsen och börjar evakuera och spärra av Söderhallarna. Förstå också ögonsizen på henne när hon inser att en av hennes TV-idoler från Johannes brandkår är med... och jag tror nästan att det gick i brallan på henne när en av poliserna dessutom pratade med henne... Tydligen var det fråga om ett gaslarm, och det hade ju varit pricken över i:et med en explosion också. Men jag tror nog att både hon och räddningstjänsten är rätt nöjda med utgången trots allt. En bra dag var det i alla fall!