Hinns det med något då? Jovars! Vi är ju som bekant hemma i staden för lite inskolning på 6-årsverksamheten för Ester. Den fortlöper väl och Ester-prutten verkar ha acklimatiserat sig snabbt. Detta till sina föräldrars förtjusning eftersom längtan ut till kustbandet är synnerligt påtaglig. I morgon kör vi sista passet innan skitbilen får stegra loss och bege sig iväg på de vindlande vägarna som 225:an utgör.
Men du kan väl inte bara gå hemma och slå dank i väntan på att få återbörda dig själv? Nepp... är man Lean Machine ut i fingerspetsarna så vet man att aktivera sig. Steppade upp redan kvart i sju i morse och inledde dagens första tvättstugematch - och medan maskinerna snurrade så hoppade jag i min andra kostym som hotellföreståndare, och roddade i ordning frukost till mina gäster. När sedan tvätten hängts in för tork så gjorde jag ett inhopp i disken och tog den också. Därefter lämnade gästerna etablissemanget för dagens aktiviteter vilket föranledde att jag tog värvning som kurir och bud. Tydligen hade en av de boende problem med sin cykel vilken jag då transporterade till ombud i Grusåsen för översyn.
Väl på plats där fick jag snabbt svida om till samaritutstyrsel då farbrorn som trippade över parkeringen helt plötsligt gick omkull i en saltomortal och tillika släng av fönstertittsjuka. Lite ruggigt först eftersom jag trodde att han antingen var packad eller ett freak. Men kylig som man är så finner man sig ju i situationen. Efter cykeloperationen och en sista titt på min ofrivillige patient så ringde köket och undrade om jag kunde ta dagens inköp till hotellet. No problems svarade jag.
Tillbaka på hemmaplan hade gästerna återvänt och undrade lite uppfordrande om faciliteten möjligtvis kunde uppbringa en frisör. Naturligtvis inte, men eftersom jag sedan unga år är hjärntvättad med servicemindfulliness så tog jag med damen ut på staden och lotsade henne till en välrenomerad salong.
Åter igen tillbaka på hotellet så stundade dagens andra tvättstugematch - men vem är den som sitter och tittar på när färg torkar? Inte jag... så med medelst våld så släpade jag med en av inhabitanterna till den närliggande vårdcentralen för lite vaccinering. Lite så tänker jag. Vet inte om det var vaccin eller speed i sprutan för när vi kom tillbaka så spratt det betänkligt i någons ben. Här var goda råd dyra, och läge för ett nytt kostymbyte. På med PT-dräkten och iväglubbandes till Scaniasjön för lite rekreation.
Just nu väntar disken efter kvällsvarden och ni hör ju själva... det är ett helvete att driva hotell, men någon måste ju göra det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar