Jag hade nästan glömt bort det, men blev glatt uppmärksammad på det så fort vi passerade länsgränsen efter den kinesiska vederstyggelsen i höjd med Älvkarleby. Gästrikland gör skäl för sitt namn genom att genuint och genomgående visa upp en för oss sörlänningar ovan och alldeles underbart kärvänlig attityd. Allt från hotellpersonal till entrevärdar, djurskötare, tivolipersonal, och minsta lotteristånd hade den gemensamma nämnaren att de alla uppvisade en sådan där skön gammaldags värme och naturlighet. Bara det var väl värt ett besök till Furuviksparken.
Det var ett yrvaket gäng som steg upp i ottan vid femsnåret i onsdags morse för att äntra dödskallebilen från helvetet. Målet var att om fransk lågbudgetkvalitet ville väl så skulle vi hinna checka in på hotellet, hämta ut biljetter samt hänga på låset vid parken klockan tio - och det gjorde vi. Vi konstaterade också att vi verkligen hade prickat in rätt dag... solen sken från en klarblå himmel utan att vara så där tryckande kvalmig. En svag bris från nord gjorde att man kunde svalka sig i skuggorna när så behövdes. Men framför allt... obetydligt med folk. Inga köer till några attraktioner och vi slogs än en gång över hur vacker och lummig Furuviksparken är.
Jag skulle vilja påstå att den är allt som inte Kolmården är för jag får ofta känslan av att djuren nere i Östergötland är så urbota uttråkade och att hela konceptet bara går ut på att skinna folk på pengar. I Furuviksparken känns djuren mer harmoniska och nyfikna - och det är en helt annan närhet där besökarna gärna får interagera med djuren. Över lag så är stämningen som vilar över parken mer harmonisk och då ska man ändå komma ihåg att det börjar närma sig slutet på säsongen - så både djur och personal skulle kunna vara ursäktade om de började känna en viss mättnad, men inte då!
För Ester-klutten var en höjdpunkterna besöket på Äventyrsön, dvs. den halvö där senaste säsongen Wild Kids spelades in. Hon har under vinterhalvåret varit helt kiosk på det upplägget och tragglat programmen om och om igen. Förstå då euforin som lyste i hennes ögon när hon fick sitta på samma tältsäng som idolen Meja, utföra flera av de kluriga utmaningarna på Wild Track-banan eller bara strosa runt och insupa de välkända miljöerna. En riktig höjdare värd varje entrépeng.
Det som gör Furuvik extra superduperbra är att man även ståtar med en tivolidel i lagom size. I alla fall om man är 6-12 år, eller 40 och inte lider behov av att byta ut kroppens inre krängningshämmare. Tänk då en sådan här dag när flickebarnet som älskar alla sorters karuseller kunde springa från attraktion till attraktion och alltid hamna längst fram i kön. Borta var det lätt tragiska kö-traumat från Gröna Lund för två veckor sedan. Pappis fick kasta in handduken efter ungefär 13 åk när ansiktsfärgen förvandlats från onkel Tom till Hulken. Detta bekom inte Ester som bara accelererade i åkandet, galningen.
En helt underbar dag avslutades sedan med en avslappnad middag på hotellet med ett välförtjänt glas vin. Lite snacks på rummet innan vi somnade ovaggade... eller ja, i alla fall de två av familjen som har utvecklat snarkandet till en konstform. Och frågar du Ester om vad som var bäst med hela trippen så kan det hända att lyxen med att få hoppa i sängarna kommer på första plats. Lite av ett tuktat barns bekännelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar