Jag svär...handen på hjärtat...honestly... jag hade inga intentioner alls att ens ägna detta en sekund av min dyrbara tid. Men så började folk outa det hela på facebook under veckan - och när de första tonerna på signaturmelodin svävade ut från vardagsrummet så var det som en jättemagnet hade slagits på. Jag drogs av okända nostalgikrafter in i högsätesposition. Och så här 60 minuter senare så är jag faktiskt beredd att ge spektaklet en chans. Förvisso haltar det lite här och där, men man öppnar ändå i ett bedrägligt cliffhanger-tempo som gör att man sitter kvar.
Ska man komma med lite konstruktiv kritik så är det lite synd och skam att man inte har hittat mer intressanta skådespelare och karaktärer - det blir så uppenbart när en 80-årig Larry Hagman som JR är den som fortfarande lyser ondskefullast. Å andra sidan kan jag knappa in fyran bara för att få tråna efter Jordana Brewster. Men tre dagar i rad! Hur tänkte 4:an där? Blir till att nyttja playfunktionen annars blir det lite för mycket TV-chock för en kropp som är van med ungefär två timmar TV i veckan. Men en bra start i alla fall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar