torsdag 29 december 2011

Vägen hem (del 1)


Papi väver drömmar, om inte av guld så av flyktig betong och cement. Därför tar han er med på en ny följetongsresa i för tillfället okänt antal episoder. Vägen hem...


Undertecknad när en tanke och förhoppning om att under 2013 göra en nystart av sitt liv och leverne ty det finns indikationer kring att vissa pusselbitar ämnar falla på plats. Förvisso rätt obetydliga i andras ögon, men i min egen verklighet rätt påtagliga. Samtidigt så har ju pussel den egenheten att inte alltid bete sig så som utläggaren vill men drömmen kan ingen ta ifrån en.


Grundcitamentet för detta nydanande är att tre tunga lånebilder går ut i början på detta år - däribland hatobjektet CSN - vilket medför en betydligt ljusare ekonomisk bild för detta ensamstående föräldraskap. Påpassligt nog så har min fastighetsägare den utsökta ambitionen att upprätta ett nytt boende i kvarteret Lampan vid samma tidpunkt. Förvisso trivs jag väldigt väl i de något mer centralare disponentkvarteren runt Lovisinsgatan, men jag ska inte sticka under stol med att jag alltid har drömt om att starta ett boende från scratch i något helt nyproducerat. Känslan av ny patina och att kunna styra över skavanker och underhåll - obetalbart...


Men köp något då säger säkert den rättfärdige... sant, säger jag - men det finns ett flertal aspekter till att så inte kommer att ske. I grund och botten är jag kanske lite präglad av devisen skomakare bliv vid din läst - är man uppvuxen i allmännyttan så blir det lite av en klassresa att byta boende. Förvisso en tanke som ofta föresvävat mig, speciellt under bankernas vidlyftiga år, och den mentala delen till den resan är inget problem. Däremot har bankernas utlåningsapproach ändrat sig till det mer sundare vilket dock kräver tyngre monetära muskler till insatsen, och det är något som saknas i dagsläget. Nu är detta inte huvudanledningen till detta beslut ty finns det tid så finns det råd. Istället handlar det om Papis drömmar kring en slutdestination - och där handlar det inte om om, utan när... det vill säga när Papi till slut anländer till sitt älskade Nynäshamn. För dit ska han. Just nu är det ett synnerligt trevligt jobb och Esters skolgång som håller honom kvar. Att då köpa sig ett boende i en kommun som är på en utförsgående spiral känns som ett vanvettigt förlustprojekt som skulle fjättra oss här för alltid. Då ter sig ovanstående beslut som det mest rätta. Och vill jag tillskriva mig epitetet husägare så är jag ju till trots fortfarande delägare i ett fritidsboende ute på ön, om än av det mindre slaget =).


2013 kan också vara året som Papi rör på sig inom organisationen. Har då varit 11 år på samma plats vilket nästan i sig tillskriver sig en viss stagnation - men what to do när man trivs. Och ska man flytta på sig lite, varför inte då ta steget till siten i Snäckviken vilket då skulle medföra att jag får 50 meter till jobbet i mitt nya Mälarhamnsliv. Finns det fler fördelar? Tja, Ester skulle få det marginellt längre till skolan men bara 20 meter till Tom Tits och har vi riktig tur så ingår kanalutsikt för den havstrånande sjöbusen.



Min tanke med den här följetongen är att med jämna mellanrum åskådliggöra hur boendet växer fram. Självklart blir det även en hel del tankar och funderingar som droppas och du får jättegärna hänga med på den resan.

Inga kommentarer: