Bad to the bone... blev med barn redan nu på lördagkvällen, vilket naturligtvis var trevligt eftersom jag längtade efter klutten. Men det var en snörvlig och febrig Mami som lämnade över ett än mer hostande och glansögt barn, och nu börjar även jag känna att det kommer krypande. En icke önskvärd arvspolitik som vi måste ringa Olle för att mota i grind. Men how to do it - vi får ta till de tricks som står till buds, för jag har varken tid eller råd att vara hemma något innan jul. Papis plånbok drog en suck av lättnad, eller om det var ett stön, idag när de facto sista julklappen till kärleksbarnet var inhandlat. Inget överflöd, men tillräckligt för att hon ska kunna känna sig lite bortskämd. Men det är hon värd - för jag kan inte påstå att det ramlar in så mycket leksaker mellan högtiderna - fast samtidigt, vad är det som säger att ett barn blir lyckligare av ett överflöd som kanske istället är ett surrogat för ett dåligt samvete. Jag slösar istället kärlek och aktivitetstid och jag tror på det konceptet i slutändan. Det gör den där plånboken också. Men nu var det ju det här med smittohärden... peppar peppar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar