Det kanske är på sin plats att först poängtera att detta inte är något som stör mig. Snarare är det så att jag är glatt fascinerad över resoneringsgraden kring detta fenomen. Ett fenomen som med jämn frekvens utspelar sig i princip en gång i månaden.
"- Ööh! Grabben, får man bomma en cigg av dig!?"
Och det slår liksom aldrig fel - jag möter dessa olycksaliga själar, nyss utramlade från RIA eller något annat härbärge i vild jakt på dagens första bloss. Det som sticker ut lite i bilden är att den tillfrågade kommer lubbandes för full kareta iförd tighta clima-kläder. Och det är det här som förbryllar mig lite... exakt vad i hela helvete är det hos mig som sänder ut signaler om att jag skulle kunna vara en presumtiv rökare? Nada! Och om vi ändå leker med tanken på att jag också skulle bedriva hetsjakt för att uppnå KOL-nirvanan - hur troligt är det egentligen att jag har med mig ett ciggpaket och en tändare på löprundan.
Hyggligt fascinerande. Jag brukar skratta fram ett glatt "- Nää tyvärr!" Fastän hela mitt väsen skulle vilja droppa något drypande sarkastiskt. Men det är min uppfostran för god för.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar