"Jag skulle ju inte..." Ja, det var så det började för exakt fem år sedan. Ett tänkt kortvarigt projekt som skulle ses som en replik på dåren Gringos tilltag att börja blogga. Nu tillhör ju den mannen skaran av rastlösa människor som antagligen diagnostiseras med andra bokstäver än de sedvanliga - i hans fall skulle jag gissa på kombinationen I-D-I-O-T. Men nu ska vi inte låta hans tvivelaktiga leverne få solka ned en sådan glädjen och triumfens dag.
I fem år har alltså Papi levererat tänkvärda texter i parti och minut - och sakta men säkert har skaran läsare ökat i takt med att kvalitet, utformning och innehåll förbättrats. Från början fanns egentligen ingen plan kring vad bloggen skulle handla om, innan jag fick en uppenbarelse om det självklara. Mig! Jag insåg att det här var ju världens chans att dels använda detta forum som en slags dagbok som jag senare skulle kunna gå tillbaka till för att titta och förundras. Jag såg även potentialen i att kunna använda den som en kanal utåt till släkt och vänner utan att behöva interagera och umgås med dem - perfekt för ett avsocialiserat vrak som mig. Dessutom så fungerar ju det här som en anslagstavla på byns centrum där jag kan strö vassa sarkasmer och politiska bannbullor till likasinnade och antagonister. Men framför allt har bloggen kanske utvecklats till ett livsstilsmagasin där Papi Jam som master of ceremonials levererar fresh & laidback music för en kräsen publik, cleant mode för 70-talister som helt vägrar ge upp hooden, sneakers för Nike-frälsta, vin för blivande sommelierer och lite annat smått och gott som passerar hans alltid lika up-to-date-ögon. Och naturligtvis så röner hans älskade mästerverk Ester stor plats och utrymme i denna uttrycksform.
Tittar vi lite statistikmässigt så är detta det 1840:e inlägget, med andra ord på god väg mot 2000. Utav dessa finns det en hel del som jag rent författarmässigt är ganska nöjd med och har som ambition att ge ut i en fotobok. Besökarantalet ligger ganska konstant på ca. 220 unika besökare per dag - och totalt är det nästan 40000 som har hittat hit. Den uttalade ambitionen är dock en miljon så där finns det lite att jobba på. Men det är å andra sidan en grav sanning med modifikation. Det finns enkla och billiga knep för att maximera besökarklientelet - man kan anordna lusiga tävlingar, börja kommentera texter från de stora dagstidningarna, provocera kring kvinnofrågor och politik, sprida lögner om kändisar osv. Men till vilken nytta? Jag kan på stående fot utlova att jag inte kommer att vika från ovanstående hörnstenar, dessutom kan ni vara säkra på att slippa en massa tradig flash-reklam bland texterna.
Samtidigt ska erkännas att formatet på bloggen har förändrats lite med åren - de tidiga åren lade jag ned större kraft på långa utlägg i novellform - med andra ord rent ordbajseri som endast fyllde ett slags egenkärt syfte. Numera, och speciellt i år har jag försökt skala ned inläggen påtagligt eftersom jag insett att jag själv ratar bloggar som är för långrandiga. Identifiera kärnan i vad som ska sägas och bygg upp något kort och slagkraftigt kring det. Simple as that. Jag hoppas förstås att ni som läser hänger med på resan ytterligare några år - och ni får jättegärna kommentera men det är så klart inget tvång eftersom jag har någon slags underliggande drift till att alltid få sista ordet. Fick jag avslutningsvis önska mig något så skulle det vara kul att få lite bättre grepp på vilka ni är... men det bestämmer ni själva. Grattis bloggen i alla fall!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar