Samtidigt som snön svepte in över östra svealand idag och dränkte landsdelen med tung blötsnö som vägrar fästa, så kryddades detta vemod med ytterligare en aspekt... Bilden ovan kan vara den sista vi ser på Papis favoriter Alcazar med dennes stilikon Andreas Lundstedt i spetsen. Igår kväll genomförde man enligt egen utsago den sista spelningen inför 3000 uppslutna AstraZeneca-anställda i Scandinavium, Göteborg. Man kan tycka att det är en pusselbit värdig att falla på plats, men samtidigt så rörde ju detta koncernens sydliga Sverigedivision och Papi var inte där - det borde han ha varit...
Istället får vi tacka för den fantastiska resan som vi bjudits på, och framförallt den låtskatt av joyfull disco som levererats. Myser fortfarande när jag tänker på hur vi ägde Playa del Inglés till Crying at the discoteque. Och helt skitklutt kanske det inte är trots allt - Andreas öppnar ändå upp för en framtid om suget efter disco återfinner sig - samtidigt blir inte trion yngre och det handlar väl lite om trovärdighet versus pathetics. Andreas ser vi närmast i melodifestivalen - dessutom knåpar han på ett bokprojekt om hur det är att leva med HIV, väl värt att följa upp och hålla ögonen öppna efter.
Såå... vi slutar väl där det började på något sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar