Det har varit en vecka där vår framlidne, men ack så oförglömlige vän Peter Cossi har varit mer än vanligt påtaglig. Det började redan förra veckan när vi molokna Liverpool-supportrar traskade hem från Gravediggers Inn. I en slags önskan om att släta över nederlaget så tröstade vi oss unisont med att "nu sitter nog den där satans italienaren å myser någonstans med något blaskigt italienskt lantvin". Ni vet, sådär grabbigt som bara vi killar som har svårt att projicera känslor och saknad kan göra utan att tappa garden allt för mycket.
Under helgen satte jag på filmen med Nicke Nyfiken som Cossi brände till Ester - och åter igen gjorde sig gamängen påmind. Tro inte att han hade knappat ihop någon smågullig förtext i stil med... "Till Ester från..." Nejdå - En stor jävla Djurgårdsblaffa med texten "Stolta och Starka". Märkligt tycker kanske en del. "Cossi" säger vi andra.
Och appropå Djurgården - vi tappra stackars stjälar på Beredningen som väljer arbete före Stockholmsderby på TV. Kunde tillsammans skänka både Djurgården och Cossi en välsignande tanke när Järnkaminerna vände, och jagade ut råttorna från Råsunda tidigare i veckan.
Mera Cossi? Jodå, när jag kom hem från jobbet igår så blinkade ett meddelande från Fjompen på mobiltelefonen (och vi behöver inte gå in på diskussionen om min mobiltillgänglighet här). Hur som helst så hade han angripits av en sån där saknad som jag tror lite till var mans sveper in över oss då och då. På något sätt, och här pratar jag bara utifrån eget perspektiv, så har jag förstått att han inte finns bland oss längre - men det är fortfarande en bra bit kvar tills jag accepterar det.
Därför kändes det bara så rätt och så mycket Cossi, när jag nu ikväll satt och botaniserade i min mapp för mottagna dokument... Hans humor är oefterhärmlig och det är/var nog egentligen bara Cossi som kunde skrocka åt ett kasettband med ingredienserna Lean + Jimmy + onanerar. Så avslutningsvis säger jag som vi alltid har sagt: "Cossi är Cossi".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar