Den som gapar efter mycket...

...mister ofta hela stycket. Jag får för visso äta upp mitt bryderi - även om det inte mättar - kring fenomenet Ester och hennes avoga inställning till att pröva något nytt. Och när hon nu skrider till verket så var det kanske inte lussebullar som jag såg som hennes första erövring. Borta är den tid då man kunde sitta och mysa med en egen bullpåse... nu ska det delas både broderligt och systerligt, och gärna med slutklämsfavör till den yngre av oss. Idag hade hon till och med gjort ett intjack i skafferiet och vittjat en undangömd påse. Hon är dock dålig på att dölja spåren... en liten hög med urplockade russin avslöjar ständigt detta blonda yrväder med uppspärrade ögon som dyrt och heligt förnekar illdådet.