Okej, jag ger mig - berätta hemligheten nu... I kvarteret här intill så ligger det ett hål i väggen. Ett anskrämligt sådant som vi per definition kan kalla för Restaurang Babylon. Att ens kalla de få kvadratmetrarna för restaurang är bara det en skymf mot den yta som min gästtoalett utgör. Ja, när jag tänker efter så har hela etablissemanget inte ett enda rätt. Skylten utanför är så ful att mitt estetiska sinne smider självmordsplaner. Inredningen är som hämtad från början av 1990-talet i ett tappert försök att få det att se ut som... hm... oklart. Menyn sänder inte heller den några kittlingar längs ryggraden och de som jobbar där skulle behöva en makeover rakt av. Lägger man därtill aspekten att Södertälje som stad är dubbeletablerat vad det gäller just sådana här affärsrörelser - så övergår det mitt förstånd kring hur det kan komma sig att det alltid sitter folk och äter där.
Whats the mother fucking hemlighet!! - finns det någon läsare här som kan belysa tillvaron lite? Det spelar liksom ingen roll när på dygnet jag passerar - likt förbannat sitter det människor och frossar i flottyren på sönderdiskade keramiktallrikar. Horribelt för fan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar