Som väntat bjöd Göteborg på en rätt slätstruken show och således svårtippad. Detta till trots så prickade Papi in de fyra toppbidragen eftersom han gjorde en sen korrigering på DiLeva och Timoteij under fredagkvällen. Han hade dock underskattat den accelererande popularitet som David Lindgren byggt upp under den gångna veckan. Detta tog honom direkt till Globen, vilket är kul för David, men i vilket tuffare startfält som helst så hade det blivit respass. Visst, låten sätter sig men trots kopierade Saade-moves så kliver inte David ut genom rutan. Han ser ut som en liten musikalfarbror (vilket han också är) som någon har försökt dressa med streetcredibility utan framgång. Dock en eloge för den windmill han genomför - inte helt lätt.
Papis favorit Andreas gör vad man kan förvänta sig - ett stilfullt nummer men ack så menlöst. Jag förstår inte riktigt grejen med att åka ner med en flat discohistoria på svenska. Det må vara bögarnas fest - men motståndet ute stugorna är stort och då måste du ha något rejält chockoboom att komma med. Alcazar i olika konstellationer har aldrig vunnit även om det har varit berättigat flera gånger. Därför får folk i dassiga t-shirts som står på en ståbas åka till andra chansen i Nyköping. Men ja e int bitter!
Kvällens största wow-känsla frambringande istället Systembolagets nykomling Tapiz från Argentina. En eldig shiraz som verkligen värmde i vinterkylan och som gifte sig bra med kvällens meny. Rekommenderas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar