Jag vet att det ute i de södra delarna av staden sitter en fackpampsmormor och väntar på ett första omdöme gällande Socialdemokraternas nya partiordförande Stefan Löfven. Att det har dröjt ett tag beror mer på objektet själv som valt att vara helt tyst - vilket antagligen upplevs som befriande under de röda fanorna eftersom hans företrädare gärna pratade först och tänkte sedan. Nu gjorde han dock ett utspel i TV-soffan hos Agenda i förra veckan, där han öppnade upp för en bred diskussion över partigränserna avseende kärnkraftsfrågan. Och Stefan som har sina rötter i ett industriförbund hymlade inte om var fokus i frågan ska ligga även om det självklart ska ske parallellt med utveckling av förnybar energi. Intressant dock detta fenomen att den socialdemokratiska approachen alltid är att man ser sig själva som statsbärande. Det var ett tag sedan nu - så Stefan, det är bra att du är öppen för diskussion men det är regeringspartierna som bjuder in till detta - eventuellt, om, kanske.
I övrigt så lanserade han ett nytt mantra - "Det får vi återkomma till..." jag tror jag slutade räkna vid sjuttonde gången. Men det är klart, har man ingen åsikt eller lösning i en fråga så är det bättre att vara tyst. Men i längden blir det lite ihåligt. Slutligen en eloge för att man väljer att ligga lågt i frågan som har varit på tapeten den senaste veckan... förlängd pensionsålder. Socialdemokraterna är medvetna om problematiken, man är dessutom medveten om sin egen roll som designer av dagens pensionssystem. Det hade annars varit ganska enkelt att vinna billiga poäng när gemene man "väljer" att missförstå eller inte lyssna på vad som sägs. Så det initiala betyget är godkänt - men han har en bit att vandra. Det viktiga är att få i gång oppositionspolitiken så att Moderaterna med vänner får känna lite flås i nacken - det vore det bästa för Sverige. Alliansen börjar visa upp en lite oroväckande lättjeattityd - det är dags att de får en match igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar