Den växer...

Inte för att jag på något sätt försöker mig på att skriva om historien - melodifestivalen är ett tre-minuters-verk och de spelreglerna är alla medvetna om, det gäller helt enkelt att kliva genom rutan. Men ju mer jag lyssnar på Aldrig Aldrig så växer den, dessutom så tycker jag att det finns detaljer i koreografin som faktiskt sticker ut. Men som helhet så fick den nog ur ett tävlingssammanhang den plats den förtjänade.


Ni får stå ut med att det är mycket fokus på Mello-cirkusen - för er som hängt på den här bakgatan ett par år så är det inget nytt. Papi är sedan barnsben såld på dessa glädjeveckor i ett kallt och pissigt Svedala. Håller förresten på med att komponera ihop en ny spellista på Spotify med tema just mello. Har kommit en bit i urvalet, och det är en intressant resa tillbaka i tiden. Vad mycket man har glömt och vilka skatter som finns att återupptäcka - just nu när jag en känsla om att 2003 kan vara tidernas mello-år. Så fort jag är klar lägger jag upp en länk här. Ni som är FB-kompis med mig kan redan nu följa processen med hur den växer fram.