Så här lagom till jul händer det att mitt falska fadershjärta försätts lite i gungning - men jag fokuserar och skakar av mig det genom att tänka positiva tankar, och att jag gör det "för hennes eget bästa".
DJ tragglar på med lycka och frenesi när det gäller både bokstäver och siffror. Räknar obehindrat upp till 20 och lite till, bara den rätta mutan finns på plats. Prickar numera flertalet av bokstäverna och vid sidan om står en ivrigt påhejande Papi med flaggor och konfetti. Beröm föder mer engagemang och DJ stretar envist vidare i jakt på bekräftelse.
Vad det arma flickebarnet inte vet är att det finns en dold agenda - vilket späddes på nu i veckan när jag var i väg och handpengade skrivbord och stol. De skulle komma in under vecka 2 - och med det startar operation internat. Tanken är att i redan tidigt skede vänja Ester med internatmiljön så att hon är redo och förberedd när det bär iväg till Schweiz vid fyra års ålder. Jag har planer på att under hennes tredje levnadsår låta henne pröva på att sova i sovsal med andra människor. Har tittat ut ett lämpligt ställe mittemot hennes dagis - RIA står det på skylten. Har jag riktig tur, och om jag sticker till dagispersonalen lite fikabröd så kanske de kan hämta ut henne därifrån på mornarna.
Det gäller att vara om sig och kring sig om man vill komma någon vart här i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar