2008 ad.

Ska man hänga i bloggosfären och dessutom titulera sig kolumnist - ingen kan ju hindra mig från att ha mina egna kolumner - även om kvällspressen törstar efter mina ekvilibristiska utsvävningar - så är det kutym med en årssammanfattning. Finns säkert mallar för hur en sådan ska ställas upp, men med vanan trogen så stakar jag mina egna spår, plöjer mina egna fåror och går min egen väg... ok, ni fattar.

PERSONLIGT

Ett år äldre - 36 - även om jag under hösten hävdat i olika undersökningar att jag är 37 - hur som helst så låter det märkligt gammalt. Men står det så i dokumenten så stämmer det säkert. Jag försöker hålla stilen och klamrar mig envetet kvar i en svunnen ungdom som sakta fejdar bort. Visst går det att luras och fejka lite med en medvetet ungdomligare klädstil, dock blir det hela tiden svårare att avväga så att det inte blir looseraktigt. Men jeans och najkii-sneakers tar ingen ifrån mig någonsin - å kebban sitter cleant, det har den alltid gjort.

Rent kroppsligt så har jag väl sakta fått ge efter för naturens så kallade dragningskraft som sakta bryter ned en i beståndsdelar ovärdigt en hunkie. Jag är inte längre lika fåfäng - dels för att det inte finns så mycket att jobba för längre... Jag är nöjd och lycklig med min lilla DJ och skitjobbiga AK, de betyder allt för mig... bara jag får min egentid som är så behövlig för en tänkare och analytiker.

Jag tränar i princip varje dag, men det är inte alls med samma frenesi och intervall som förr - dels för att kroppen inte orkar...eller rättare sagt, den återhämtar sig inte lika fort. Förr var två pass om dagen som en promenad i parken - idag blir det på sin höjd löpning fram och tillbaka till jobbet och sedan innebandy på kvällen. Å andra sidan så tröstar jag mig med att det är få i min ålder som är lika slimmade. Och helt har jag inte gett upp - de hälsar fortfarande igenkännande på solariet och klippintervallen har bara utökats från var 8:e dag till var 12:e. Så än finns det hopp om farsan.

FAMILJEN

Det känns som om vi har svetsats samman en hel del det här året - finns säkert flera infallsvinklar på den aspekten och jag tänkte resonera lite rent allmänt. Framför allt så har 2008 varit ett ekonomiskt sämre år - dels för att AK envisas med att traggla runt på 3 olika jobb med genomsnittsveckor på ca. 25 timmar även om det låter på henne som om hon jobbar 60. Men också för att hösten inleddes med en familjär sjukdomsmånad med rejält inkomstbortfall, kostnader för medicin och läkarbesök - jag vill hävda att vi inte har återhämtat oss ännu efter den smällen, varken kroppsligt eller kapitalistiskt. Lägg därtill att Papi gått upp på dagtid i en administrativ och projektroll vilket gett en pluringförlust på ca. 4500:- netto per månad. Så visst svider det - å andra sidan kanske jag måste bli bättre på att förhandla... men jag ser det mer som en insats med avkastning på längre sikt. Jag är fortfarande otroligt stolt över att jobba för AstraZeneca och trivs utomordentligt med både arbetsuppgifter och arbetskamrater. Hur som helst så har dessa faktorer gjort att familjen tilldelats mer tid tillsammans vilket i sig har varit ytterligare en viktig investering.

Lägg därtill att Ester har utvecklats till en alldeles egen underbar uppenbarelse med mycket skinn på näsan och en hoper divalater. Ingen dag är den andra lik med henne och det är med spänning som man varje kväll ser morgondagens äventyr med tillförsikt an. Bara hennes uppsjö av ansiktsuttryck är värt en egen fotosession. Jag hade intentioner om att vara föräldraledig under våren - men jag får nog flytta fram de planerna till hösten istället.

En sista aspekt som bidrog till familjens sammansvetsning var sommaren i skärgården - den bästa sommaren någonsin, möjligtvis så har jag vissa ytterligare anspråkskrav vad det gäller väderleken - men man kan inte få allt. Men det kommer ju fler...

Hmm... jag kom på en sak till - av det tråkigare slaget. Liz. Hennes plötsliga bortgång ställde allt på sin spets - men ska man med lite distans försöka utvinna något positivt av en sådan tragisk händelse så är det att både familj och släkt har hittat tillbaka till varandra i större utsträckning. Värderingar kring livet har omförhandlats och nuet har blivit mer påtagligt.

HEMMET och dyl.

Trots viss frånvaro av likvida medel så har Papi ändå med moderat handlingskraft bidragit till att stärka landets ekonomiska resurser med ett par investeringar. Totalrenoveringen av vardagsrummet där det nu bara saknas en öppen spis samt inköpet av en ny fransman till garaget ligger väl kanske längst fram i blickfånget. Inför nästa år har jag inga jätteplaner på lur - dock ska jag ta en holmgång med alla innerdörrar som ska få ett nytt lyster och patina. Dessutom ska våren tillägnas en avbetalningsdrive av ett par sådana där onödiga räntefria köp. Slut med sådant larv nu - se där, ett nyårslöfte!!

MUSIKSCENEN

Lika bra att erkänna - Papi Jam har tacklat av, packat ner skivcase:arna och slipmatsen - har inte samma hook och koll på clubscenen och framför allt inte en enda spelning på meritlistan för året som gått. Ja, inte ens mixtapen har synts med samma frekvens. Men Papi har ändå flowet att plocka fram om det skulle behövas - någon Rasmus Lindwall är jag inte ännu....

Hur som helst så vill jag ändå hävda och påskina att 2008 var lite av ett mellanår rent kvalitetsmässigt. Inga stora släpp och inte heller så mycket nytt som imponerade. För egen del så är nog upptäckten av the DEY det som känns mest spännande. Dessutom har Lorentz och M.Sakarias befäst utropstecknet och förväntningarna kring svensk hiphops framtid. Se bara till att släppa fullängdaren någon gång grabs...aaaiiight!

BOKLÅDAN

Om musikåret kändes lite knackigt så har Papis litterära ambitioner kompenserat detta med råge. Bokslukeri får nog bli beteckningen för 2lax8. Både bra och dåliga alster har passerat revy på nattduksbordet, vilket säkert en del läsare har noterat. Ett tag läste jag så mycket att orken och drivet att recensera dem upphörde - och jag tror jag fortsätter med upplägget att bara presentera aktuell bok. Under årets sista del så tvingade den ekonomiska situtationen mig att börja botanisera bland AK's gömma av Koontz-böcker. Kan tyckas lite märkligt...och jag håller med... för egentligen så gillar jag ju inte fanskapet... Koontz alltså.

Årets bok alla kategorier blir under trumpetsalvor: Harlan Coben - Den enda lögnen.

SPORTÅRET

Vi nördar fick vårt lystmäte mättat med både fotbolls-EM och OS i Kina. På lokalt riksplan lyckades Östers IF med konststycket att inte ta sig tillbaka till Superettan - skämmes ta mig fan. Liverpool har dock inlett hösten lysande i både ligan och Champions League - en dubbel framåt vårkanten skulle allt vara mumma. Och när det gäller SSK så famlar jag fortfarande i ett diffust mörker för att återvinna en tappad sug. Ingen hockeymatch live i år än så länge - men å andra sidan så spelar de ju som en kasse bajs och är pretty profillösa, oavsett vad Klimpen, Clabbe och Linus säger. Tabellen säger mer typ.

BLOGGEN

Har fått upp farten känns det som - 396 inlägg på ett bräde, mer än ett om dagen. Försöker variera innehållet med att både vara lärande, upplysande, provocerande och informerande. Jag har inga ambitioner att nischa innehållet även om de politiska inslagen väcker flest reaktioner. (Roligast var det när jag gav mig på Syndikalisterna i januari). När folk frågar så brukar jag hävda att bloggen är min kanal utåt för att kompensera min brist på social kompetens och ovilja till umgänge. Om man undrar så finns min vardag på pränt ett knapptryck bort.

Bloggen är också ett milstolpsfönster för lilla DJ's utveckling - och från i år så har jag vidareutvecklat fotoboken som delas ut till mor-och farföräldrar med att även innehålla de bästa bloggtexterna.

Och vilken var årets bloggtext? Tja, smaken är ju som P's bak - kraftigt delad - men om jag får plocka ut det inlägg som jag är mest nöjd med så blir det nog "Pang du är död" från januari.

SEX

hmm... minus två då. Men dock en ökning med 33%. Eller säg så här för att rekapitulera tävlingen under 2007 - det blev mer korv och Red Bull än sex under 2008.

ÅRETS FILM

Vi är så ruttet dåliga på att komma iväg på bio - oftast känner vi att vi har utnyttjat barnvaktsmöjligheterna och dess limit till annat, så vi har dragit oss för att plocka in gardet för egna förlustelser. Sådant behövs, det är vi medvetna om och ska bli bättre på. Istället har det blivit några filmer tillsammans i soffan - men oftast har jag suttit framför datorn själv och slukat violence. Första pris tillfaller under hård konkurrens: No country for old men.

VÄNNER

Vi, eller framför allt jag har försakat en hel del umgänge under året som gått - orken har inte riktigt funnits där och jag orerade om problematiken tidigare i december. Nåväl, gjort är gjort och kan bara göras bättre. Mitt andra nyårslöfte blir således att börja umgås och höra av mig lite oftare - och då inte nödvändigtvis via sms nattetid *ha ha*. Vissa vänner har vi tappat av olika orsaker, tex. flytt - medans vi har vunnit andra - jag tänker här på DJ's kompis Emmys föräldrar som vi trivs utmärkt med och träffar då och då under otvungna former.

Avslutningsvis ett tack till alla som läser - vissa av er vet jag vilka ni är och andra kan jag gissa mig till men feel gärna free att droppa några rader eller kommentera lite oftare. Förvisso är jag en monologmästare, men jag skulle kunna tycka att lite mer dialog skulle liva upp bloggen. Tack 2008 - Välkommen 2009. Tack livet!