Jag säger som Laleh... "Vårens första dag, å ja vill va med.. å ja vill va såå med - så att jag kan se, att jag e en del av allt". Ett fantastiskt soundtrack till livet som nu vaknar upp ur en slumrande och frusen dvalasömn igen. Och vad plats vackrare tänkas kan, än att på första läktarplats få vara med och se hur skärgården spritter och krumbuktar med dofter och synintryck. Tänk dig tjära, tång och sälta - tänk dig röken från otaliga eldar som slukar vinterns skal i form av löv, barr och kottar, tänk dig solstrålar och solkatter som leker tafatt på spegelblank yta utan krusning, tänk dig sjöbodar och rökerier som slår upp portarna till ännu en saltkråkesommar. Tänk dig allt detta och du hittar mitt hjärta och själ någonstans i denna eufori. Papi tillhör havet, havet tillhör Papi - jag tror minsann att vi är ihop.
Valborg är startskottet för ännu en säsong i den bästa av världar - och med sedvanlig entusiasm gränslades fransk springare för att transportera arkipelagtörstande själar ut till kustbandet. Vädret lovade gott med sol, kanske inte de högsta temperaturerna men fullt tillräckligt. På radion pumpade den siste telegrafisten Blomqvist smäktande soul och allt kändes bara för bra. Ester bytte snabbt skepnad från obstinat innerstadsunge till harmonisk bonnläpp - och mami och papi anlade det där löjligt förnöjsamma flinet som förkunnar sinnes- och själsro.
Våren i skärgården är så mycket mer än vad som får plats på ett par futtiga bloggrader, men det är också hårt förberedande arbete. Och där utflykter till vänner i närliggande vik, gastronomiska eskapader vid Ankaruddens sjöbodar samsas med motionsrundor och glättiga spelkvällar finns också ett arbetsmoment. Denna långhelg har Papi och mormor låtit krattorna glöda vilket nu känns i arm- och ryggmuskler som vi tidigare bara anat i anatomiska läroböcker. Samtidigt känns det ganska gott att få "betala" av på den tillfredställelse detta paradis ger en. Och när vi satt i bilen på väg hem idag så kändes det faktiskt bra att veta "att nu börjar det...". Nu lever jag igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar