Men det var väl själva fan... Här ovan ser ni en lycklig pajas - jag vet inte vilka meriter han betingar och tillskriver sig av. Men om jag lite beskt får gissa så var han säkert kursetta i kloss- och legobygge på KTH, samt kungen av sandlådan under sina uppväxtår. Det skulle i så fall förklara den axelryckningsmentalitet som just nu genomsyrar bygget av mitt kommande hem.
Ett bygge som av ett flertal mindre godtyckliga anledningar redan var försenat med 18 månader - och som nu adderar ytterligare sex stycken till sitt pinsamma CV. Jag kunde kanske köpa att saneringsarbetet efter Hakonbolagen blev mer omfattande än väntat, men att nu komma dragandes med att man har hittat en husgrund och rester av ett skyddsrum och få det till ett halvårs försening får mig att kraftigt ifrågasätta vilket förarbete som gjorts. "Vi trodde inte..." Kom igen! I den här branschen tror man inte - man tar reda på och vet. Det är liksom det förprojekteringen går ut på. Och jag kan inte släppa det... sex fucking jävla månader - jag kan på stående fot erbjuda mig att plocka bort skiten på två av mina semesterveckor för det nobla priset av 150 000:-, det är bara att höra av sig till bloggen.
Men man borde kanske börja bli luttrad - vad än de kommunalägda bolagen i den här stan tar för sig så blir det alltid pannkaka. Jag skrattade åt skrönorna om Täljetokar när jag var mindre men det är uppenbarligen ett sjukdomstillstånd som är latent i denna byggd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar