Bakgatupojkarna är i stan... eller ja, Malmö i alla fall - och Papi är inte där. Kan låta märkligt, och tro mig - det var nära. Tågtider och hotell hade rekognoserats men i slutändan vann ändå bekvämlighet och andra prioriteringar. Det är inte som förr längre, på gott och ont och jag får väl drunkna i minnena från de gånger jag sett dem live. Papi brukar överraska nya bekantskaper med sin vurm för stämsång och på något sätt har BSB fått agera personligt husband i just den genren. For what its worth, och med tanke på alla musikaliska infallsvinklar denne musikmaskin gestaltar så vill jag ändå placera in konserten från Black and Blue-turnén 2001 på en topp-10 lista över alla konserter jag bevistat. I avsaknad av liveintryck denna gång så kan vi väl alltid förlusta oss i den bästa låten av dem alla... Drowning. AJ har väl aldrig låtit bättre...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar