QJ

Dääm! vad bra han är... Spotify har fått mig att återupptäcka mr. Quincy Jones. Och med tanke på Papis nyväckta faiblesse för jazz så är den här mannen ett helt upplevelsepaket som kombinerar det bästa av två världar. En godispåse som nog får bli den sötma som tar oss igenom december och den vedervärdiga julen.

Vågar inte riktigt nämna det onämnbara, men varje dag utan det där vita är som en seger för mänskligheten. Inser dock att jag måste slänga på bilens vinterpjucks, inte så mycket för att jag använder den eller för att det behövs - men lagen säger så och då är det bäst att lyda.

Skulle förresten kunna tänka mig ett par sådana där glajjor som Q har på bilden - men jag får väl vänta ett tag till på gråstarret. Men det är nog en tidsfråga, inte för att jag kisar eller går omkring med huvudvärk men riktigt lika sharp är man inte. Då får jag ju dessutom äntligen något att skylla min ansiktsblindhet på. Vad tror ni, skulle jag passa som brillorm?