Att vara en sådan där Papi som bara ger men aldrig får behöver ju inte per automatik innebära total avsaknad av önskemål och drömmar. Och visst kan det hugga lite i hjärteroten när det runt fikabordet på jobbet redovisas allt från klockor, spa-behandlingar, hotellweekends, middag+konsert och dyra idrottsutrustningar - men allt det där är materialistiskt flyktigt förgånget (intalar jag mig) och det enda som egentligen betyder något är att jag har ett friskt barn som älskar mig. Och som hon gör det!
Men, bara ett litet men - tänk om man kunde få ovanstående bok på söndag. Å andra sidan så dyker den nog upp på stadsbiblioteket... om några år.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar