Det finns tillfällen då Ester likt sin far, Fantomen, går på stadens gator som en vanlig människa...
Sitter just nu och ser tillbaka på en intensiv dag fylld med skridskoskola i arla gryning, ett 3D-äventyr med Kung Fu-pandan Po och en stadsvandring där flickebarnet rev ner trånade blickar och lyckliga suckar från förbipasserande pensionärer. Papi har agerat back-up och sekond och firar nu sina egna triumfer med en krispig portugis och tända ljus över hela våningen i väntan på både Joe Labeirut som Ester kallar honom - och naturligtvis "Så mycket bättre". Känner mig också bekväm med det faktum att jag inte jobbar i morgon - borde betyda att jag kan spränga av ett löppass i dagsljus. En lyx få förunnat på dessa vidriga breddgrader.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar