Jimmy funderar på crutch

Råkade ramla förbi TV-hörnan igår kväll där AK gjorde sitt bästa för att arbeta in en kroppslig relief i soffan. Tydligen tittade hon på någon reprisering som stenhårt följde TV4:s enformiga malsäck. Ni vet, upplägget är det samma i varenda satans program:

• En usel tävlingsidé
• En jury med halvmesyrer som ingen ändå kan säga emot.
• En näve B-kändisar.
• Ett röstningsmoment som ekonomiskt sanktionerar dyngan - doldt bakom ett välgörande ändamål.
• En eller två programledare stöpta till opersonlighetens signum i TV4:s mjukisfactory.
• Den där vidriga speakerrösten som i extas försöker lyfta fram en spänning som aldrig har, eller kommer att infinna sig.
• Och slutligen ett live-uppträdande med samma artister år ut och år in... av någon anledning ligger de på de två skivbolag som TV4 har avtal med.

Hur som helst så zoomade man in en ynklig Laila Bagge (ja, ni fattar ju...) som satt där med någon inflamation i benen - krampaktigt hållande ett par kryckor, och då slog tanken mig...

Är det inte jävligt märkligt att oavsett vad en massmedial människa har råkat ut för så sitter de där med de där satans kryckorna. Ja, men de har väl ont kanske du säger... Och det är möjligt säger jag... MEN!! Är det någon som har försökt, eller rent av fått med sig ett par kryckor från ert lokala akutintag? Jag har haft infektioner och inflamationer i både fot, ben och knä - jag har stukat båda fötterna - jag har varit ansatt av löparknä - men aldrig, aldrig att jag har förärats med dessa attribut.

Jag misstänker att det minst krävs att man kommer inkrypande med kapade bentestar som släpar bakom en i ett par tunna senor för att som privatperson få glassa med ett par crutchar. Jag bitter? Nädå... Laila behövde ju onekligen de där tingestarna.