första ad-vent

När första ljuset brinner, står julens dörr på glänt - och alla är så glada, att få fira advent

Vadå ironic? Ni som känner mig väl vet att om det är något som brinner till jul så är det Papis froma hjärta - möjligtvis slagen av Christer Sjögren.

Denna dag gick i slowridens tecken vilket innebär att startsträckan var långt utdragen men när vi väl hade skickat iväg AK till jobbet så tog den lite fart. DJ och jag tog lejonet till Jula där vi först tömde brandmännens förråd av pepparkakor innan det var dags att botanisera bland lowcrap och fair deals. Bellade loss på balkongbelysning med LED-ljus, en kameraväska, buntkabel och skursvampar... yeah I know... I'm living the life of luxury.

Därefter gensköt vi farfar vid Bilia i Moraberg och tjålade en säck med grankvistar som han ärligt odlat upp ute vid sommarstugan. Ja, alltså granen som grenarna satt på då. Detta tilltag skulle sedan straffa sig i form av kallfrusna fingrar eftersom undertecknad självklart åkte på applicerandet på en gradvis allt kallare och mörkare balkong.

Samma Papi belönades senare med förtroendeuppdraget att montera ner källarförrådet i jakt på det som AK kallar vackert och jag för krims-krams. Jag har dock insett att jag är ganska lyckligt lottad numera, då vi båda har en ganska sparsmakad samsyn och undviker den fallgrop av överexploatering som ständigt ligger på lur under december månad.

Jag hade ju då sedan hoppats på en liten adventsfika med lussekatter - planer som snabbt gick i stöpet då det visade sig att sockerbagaren hade varit stygger och fått gå. Bakverken som låg lämnade kvar betingade en mystisk rosa nyans och smakade väldigt likt Play-Doo.


I stället fick vi inviga välfärdsamhällets nya giv - pizza.online. Lägligt nog var Rosenlundspizzan uppkopplat mot det däringa internätt, så när vi plockat ihop våra adventspizzor så var det bara att bekvämt sätta sig ned och vänta. Så här i efterhand kan jag nog känna en viss besvikelse för det visade sig att man var tvungen att äta dem själv. So much for the inventions.