måndag 1 september 2008

denna dagen - ett liv




It was supposed to be the last summerweekend of saltkråka-sommar - but it ended up in a misery hospital breakfast club, sharing the daylight snorwling, and the dark august moon waiting in vain.

Jo du, det var en hoppfull skara med aningens friskhetstendenser som äntrade ön på fredag förmiddag. Förhoppningar som snart skulle ställas på sin spets då hela familjen i en slags kollektiv antieuforism slogs ut en efter en... Lägg därtill ett par morföräldrar som zombielikt vaggade omkring i omgivningarna så förstår du att Papi packade ner sina badbraxor och sina förhoppningar om en grillkväll på bryggan. Ja, för att vara på den säkra sidan så sänkte SMHI temperaturen till angenäma 15 grader i fall någon mot förmodan skulle komma på andra tankar.

Sjukdomsbilden blev allt mer akut så till slut fick Nynäshamns jourmottagning ta emot ett raspigt rop på hjälp. Pick och pack samt filtar och ett par ihåliga blickar fick rida på lejonet in till Gotlandsfärjans hemvist. Väl på plats så presenterade man en ny effektivitetslösning som innehöll två sjuksystrar och en doktor - dock inte samtidigt, nej då - här delade man upp hela förfarandet på alla tre vilket medförde att vi således fick presentera vår självdiagnos... just det, tre gånger. CPR-tester och prov på halsodlingar visade dock att AK hade lunginflammation och min envisa bakterieinfektion var tillbaka - Fucking Jackpot!!!

Och appropå jackpot så börjar det nu bli en vana att det klirrar och plingar i landstingslotteriet - Under den här sjukdomsmånaden har vi nu förbrukat lite över 2000 korinter på läkarbesök och knark. Rubel man kunde ha lagt på najsigare saker... typ Sandbergs postorder... eller ja... nåt annat kanske...

Är själv hemma i staden just nu för att styra upp lite ekonomi och konfektion. Resten av familjen är kvar ute på ön, och det lutar väl åt att jag återvänder för att kurera lekamen och själ. Fördelarna överväger nackdelarna då Ester kan röra sig mer fritt därute och inte behöver samma koll. Dessutom är vi fler som kan sysselsätta henne mellan våra anfall. Lägg därtill att jag uptäckte att jag hade kammat hem ett Souvlaki-set till Webergrillen vilket får bli en liten gåva till "Morcha" - det betyder att det får bli en sväng förbi Bergs kött i morgon innan jag återvänder - Skit samma att vi inte känner vad någonting smakar... grill é grill.

Inga kommentarer: