Årets mest perversa högtid har passerat zenit och går lite på sparlåga fram tills den eskalerar vid nyårsafton. Gårdagen kan kortast beskrivas som ett frosseri i överflöd - och Ester... nej, hon blev inte utan kan vi väl säga.
Men låt mig berätta årets julsaga från början...
Den tog sin början redan kvällen innan doppardagen (Här vill Papi göra ett inflik för det där med att få doppa är en överskattad bluff). Tillsammans tog Familjen Apa buss 751 upp till Bodastigen och Farmor och Farfar - här såg undertecknad en möjlighet till julhelgens enda intagande av starkare drycker då han är förärad som ende representant och innehavare av Vägverkets körkort.
Famo & Faffa tog tillsammans med kisse Ansgar som enligt DJ antingen är en Pippi eller en Kzzzzz emot med öppna armar och ett frestande härligt julbord. I våran familj har genom alla år, just kvällen innan julafton hållits väldigt högt - detta har underlättat i det annars så riskfyllda kompromissandet hos familjer i juletid. God mat och dryck insveptes i goda vänners lag och Ester höll fanan högt genom att sköta sig föredömligt. Efter maten stundade julklappsutdelning där ivriga barnhänder upptäckte en liten sminkväska som var farmors - den var sedan det enda intressanta under återstoden av kvällen. Vid 21.30-tiden vinkade vi adjö och tog apostlahästarna tillbaka till de centrala regionerna av Södertälje.
Julaftonsmorgon bjöd på en enklare sovmorgon - antagligen hade gårdagskvällen tagit ut sin rätt. Men vilan var sekundär då flera ärenden stod på agendan innan vi skulle infinna oss ute i Sundsvik vid 13-snåret. A-K och DJ hade lite ärenden här i centrum + att de skulle förbi S:ta Ragnhildskyrkan för att tända ett ljus för Cossi. Själv prickade jag av det traditionella jullöpet, som gjort för kontemplentering över livets vedermödor och prövningar. Också ett tillfälle att fundera över eget livskall och uppdrag.
Ute i Sundsvik väntade större delen av släkterna J, D och S - och under den burriga granen dignade ett julklappshav som fick mig att osökt börja leta efter alla nytillkomna barn i stoleksordningen ett helt dagis - för visst hade vi väl sagt - likt alla tidigare år - att... "ja, men i år köper vi bara till barnen - det håller inte annars" "jo, så gör vi - vi införde ju julklappsleken 2 för en hundring just för att blidka vuxenskapet" "bra... det är skönt att ha något att rätta sig efter".
Jag hittade inga mer barn...
Maten var som vanligt gudomligt gott och varierande - där Matilda och Tony ska ha en stor eloge för införandet av slovenska delikatesser. Det dumma med julmat är att huvudet alltid vill ha mer än vad magen har utrymme för... man kanske skulle utrusta sig med en stomi-påse till nästa jul.
När mörkret hade bäddat in området i sin famn och den lilla stormlyktan tappert kämpade i sin ensamhet utanför på grusgången så nalkades ännu ett värmande ljus i dunklet... En märklig varelse med yvigt vitt skägg och en jutesäck på ryggen tog sig med bestämda steg över gräsmatta och altan innan en ljudlig bankning fick all aktivitet att stanna upp. Han hade färdats långt med sitt uppdrag och mottogs med varierad upphetsning. Misstänksamhet blandades med oförställd glädje och nyfikenhet - precis som det gjorts i alla tider. Tomten var här... och jag vet i fan vart man ska vända sig med en reklamation. Jag hade ju tydligt plitat ner Guitarr Hero II på kortet till honom, hur han sedan får det till duntäcken från Hemtex är för mig en gåta... men jag ska klura på det till nästa år.
Ett stort tack för en jättefin jul till alla inblandade och en god fortsättning till alla som läser på Papis blogg. Jag kommer inte lista alla julklappar som Ester fick - det känns lite overkill och fyller ingen funktion, däremot sänder vi en tacksamhetens tanke för allt fint som hon fick.
Nu ska jag gå en rond med julskinkan igen - dessutom närmar sig slutet på Final Fantasy XII-sagan, känns lite vemodigt. Tur att jag har ett reservspel i form av Kingdom Hearts II som ligger och lurar i spellådan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar