måndag 31 december 2007

Ring-dinga-dong




Ring ut det gamla - ring in det nya - bara ni inte ringer mig...

Ett år går fort - speciellt nu när man har blivit äldre... fast egentligen handlar det väl mer om att veckorna numera bara är fyllda av katalogiserade rutinärenden - borta är spontaniteten. (- men du har väl aldrig varit spontan? typ stelast i Sverige).

Tur då att man har berikats med en vandrande upptågsindustri vid namn DJ Ester - jag kommer ofta på mig själv med att sitta och småskratta åt hennes upptåg och oförställda lycka kring i mina ögon trivaliteter. Vi har haft ett bra år tillsammans med spännande utflykter, dagispremiär, semestrar, skärgårdsliv, jul och lucia-firande, bara för att nämna några saker. Just nu övar vi mycket på tal och språk, samtidigt som vi försöker föra in siffror och färger. Hon är villig att lära men lika otålig som moder när det inte går som hon vill.

På det privata planet har vi väl haft både up's and downs, men vi har nog försökt göra det bästa av det i alla fall. Ofta har det naturligtvis funnits en viss ekonomisk aspekt, då den från och till har varit lite ansträngd. Men just nu ser vi 2008 med tillförsikt an... Mami har hittat ett jobb som hon stortrivs på och förhoppningsvis kan hon få en bra kontinuitet i antal timmar per vecka - tillsammans med min TimeCare så har vi hittat en vettig balans där både hämtning och lämning av DJ fungerar. Papi har till och med börjat ta för sig i köket och levererar oftast hemlagat till flickebarnet... och nej, dom har inte börjat hälsa igenkännande på McD. 2 gånger i månaden - inte mer, dessutom vill hon bara ha köttbullarna och leksaken.

Papis jobb då? Jo då, han trivs lika bra som vanligt - 2007 var ett år fyllt med utmaningar, dels rent produktionstekniskt och organisatoriskt där vissa klarade en sådan övergång - andra inte, och det kunde ta de mest underliga uttryck. Synd bara att det alltid är neggosarna som gömmer sig bakom en gnällfasad som hörs mest. För mig är det ganska enkelt - antingen är man med på tåget - eller så står man kvar på perrongen. Välj. Nästa år blir en ännu större utmaning där Läkemedelsbranschen ska anpassa sin kostym till en allt snävare outfit och med större konkurrenspåverkan från generica-företag. Det gäller att vi är uppe på tå och är top of the line samt naturligtvis levererar. Kapaciteten finns där - så vi ska visa var skåpet ska stå. Klyschor? Nä det tycker jag inte.

Vad har vi för annat att se fram emot då? Under våren kommer vi i första hand att fokusera på vår stora make-over av vardagsrummet. Nya tapeter ska in, ny soffa, ny rya-matta, ny fönsterbelysning, nya gardiner, nytt soffbord, nya media-möbel och slutligen en ny TV. Det blir en utmaning som heter duga, men spännande ska det bli. Vi hade en inredningsdag i lördags när vi gjorde en massa butiker för uppslag och idéer. Vi vet i princip vad det är vi vill ha - nu handlar det mer om detaljfrågor såsom 37', 40', eller 42' på TV:n - grå fondtapet med svarta medaljonger eller vice versa osv. Sparar man in på något där - kan man lägga lite extra på något annat.

Utöver allt detta så kommer bloggen leva kvar - jag trivs med att få skriva av mig lite då och då. Läsarkretsen ligger stadigt på ungefär 160-200 unika personer per vecka. Mao. en liten och ansenlig blogg - men samtidigt känner jag mig inte heller inrutad och begränsad i det jag skriver för att det ska passa alla. Det kommer jag aldrig lyckas med, så ni får ta det för vad det är - och levererar jag åsikter som går isär med dina egna så hav förtröstan - det är sådan jag är. En sarkastisk provokatör med ett varmt hjärta.

GOTT NYTT ÅR ALLIHOPA!

Inga kommentarer: