Jag är en dålig människa - och jag skäms...
Speciellt inför Ester.
Men jag kan inte...
Hur jag än försöker så kan jag inte uppbåda den där julkänslan som borde infinna sig. På något sätt var det mer legalt under min Vegagatan-period att demonstrativt vända julen ryggen. På sin höjd nöjde jag mig med att frossa i lussekatter, pliktroget köpa ett par julklappar till den närmaste släkten och slänga upp en adventsstake i köksfönstret. Thats it...
Jul för mig var decemberkvällar på Saigon Bar eller B&B - så långt borta som möjligt från Nils Börge Gårdhs O helga natt eller Bröderna Samuelssons Gläns över sjö och strand - Den muzak som antagligen ligger till grund för min vämjelse inför denna påtvingade och kommersiella högtid.
Missförstå mig rätt nu - jag har inget emot kommers, absolut inte - och jag står i första ledet för att tilbedja mammon - men att knipslugt koppla ihop det med en kristen baktanke och sedan hjärntvätta populationen till att uppbåda glädje inför alla måsten... näää... Och det enda jag ser är sönderstressade vrak med ihåliga blickar - så mycket för den högtiden.
Men ändå finns den där - känslan av att lura hjärtebarnet på något essentialt - känslan av ett tomrum av otillräcklighet... och då ska man ändå veta att en uppryckning har skett. Inredar-A-K har kvitterat ut vissa diplomati-kontrakt giltiga för december månad - vilket berättigar henne till vissa julbaserade ingrepp på vår våning. Mer ordagrant betyder det att hemmet nu har berikats med julstjärnor, adventsstake, julblommor och eventuellt något litet krimskrams. Ester är stolt ägare av lucia och tomteutrustning, däremot blir det ingen gran i år då hon fortfarande uppvisar vissa Lads of Causality-tendenser. På schemat står allt från Glöggkväll i Norsborg och hos grannarna till luciafirande och julmarknad både på Torekällberget och på dagis. Och när Papi är ute på vagnparad så tittar vi naturligtvis på julgranen på torget och i de smyckade skyltfönstrena. Och vidare har Antichrist-mas mamma, dvs. farmor bokat in DJ för pepparkaksbak på söndag.
Så egentligen kanske det inte går fullt så stor nöd på henne som jag först ville göra gällande... Jag försöker intala mig att det småskaliga och genuina kanske räcker. Kanske borde fler sänka prestationskraven istället för att överdosera. Och lägg ner det här med klappar mellan vuxna... julen är barnens högtid och alla borde få en riddarborg...typ... Uppskatta istället umgänge och god mat - det om något är en lisa för själen...
Vi säger så så länge...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar