DÖ HÅRT vid 40 starring KENT

Julhelg och ledighet innebär utrymme för att komma ikapp i filmträsket - för en småbarnspappa med en karriärklättrande kvinna så infaller detta under dygnets mer dunkla timmar. Undertecknad har därför nattetid plöjt igenom ömsom vin, ömsom vatten. Filmerna har hans "vänner" med torrents syndrom "lånat" ut till honom.

Natten som var gjorde mig en insikt rikare och levererade även ett maliciöst leende i ena mungipan.

Veckorna innan jul hade nämligen Kent gått omkring på jobbet och småmyst över "den bästa film han någonsin sett" - utöver det konstaterandet så kan man även sammanfatta den som "den enda film som Kent sett med ett fortfarande gällande bäst-före-datum". Filmen i fråga var Die Hard 4.0 - och redan här kände jag rysningar springa down my spine - uppföljare brukar som regel vara no no i Papis cinematiska värld, om vi bortser från Djävulen i Miss Jones-serien. Och med 3:an i tragiskt minnesspektra så var det med stor tveksamhet som jag "lånade" denna film.

2 timmar senare så är jag förvisso måttfullt road av verket - men framför allt så känner jag mig upplyst och förstår varför Kent är down med Bruce. Filmen i korthet:

• En medelålders man - i viss mån bortvänd från samhället paketerar in allt i svart eller vitt - här finns inga gråzoner. Antingen är folk kompletta idioter eller helt ok.
• Allt var bättre förr, speciellt musiken - som han gärna tvunget terroriserar in i folk. Creedence eller Evert Ljusberg, det känns som det går på ett jämt ut.
• Han kan inte prata med sin dotter för hon är så märklig - men längst därinne klappar ett fadershjärta.
• Han förstår inte den nya tekniken och vill gärna att allt skulle vara som det var där vid 1988 och före det. Därför kallar han hackers och teknikfantaster för "nördar". Anfall är bästa försvar.
• Ska göra allt själv - men när det skiter sig så kräver han att omgivning och kringfunktioner ska ställa upp - helst redan igår.
• Har ett favorituttryck - Yippie-Ki-Yay Motherfucker

I rest my case... säger jag inget så har jag inget sagt - men jag bör nog kolla upp om inbjudan den 12:e januari fortfarande gäller...

I övrigt så har den, av andra betygsatt som "fantastiska" filmen Transformers "avnjutits" - och här kommer mitt betyg: Värre dravel och skit var det länge sedan jag sett, dessutom var pixeltekniken så urkass så att pixlarna höll på att hoppa ur skärmen. Amerikanskt bull när det är som sliskigast - Optimus Prime up my ass!!

Nattens begivenhet har jag dock stora förväntningar på: Första delen i Quentin Tarantions projket Grindhouse, dvs. Death Proof ligger just nu och tar upp nån gig på hårddisken. Om Quentin levererar som han brukar (bortsett från Hostel) så är det upplagt för del 2 under morgondagen, Planet Terror.

Det var allt på filmfronten för den här gången och eder Nils-Petter lämnar tillbaka fjärrkontrollen.