Vi trotsade den arktiska snöstormen och begav oss ut på en mångfaldsresa i Nobinas regi. En intressant upplevelse där vi prickade av ett flertal av de södra förorterna. Bussbyte i Fittja där Ester spärrade upp ögonen och tyst viskade... "Pappa, det är ett fult ord." Själv spärrade jag upp mina egna själaspeglar när mannen till sidan om mig i busskuren lyckades med konststycket att spotta matrester varvat med harklingar och spott med adress till vänster om mina skor. Detta följdes sedan upp med att kvinnan snett bakom lade in en välriktad armbåge i ryggen på mig när hon kom på att hon skulle ut och röra på sig. Här hade jag i alla fall sinnesnärvaro att framföra ett "Varsågod" men jag är tveksam om den drypande ironin uppfattades. Vi kan väl säga så här att jag avböjde att ta seden dit jag kommit. Buss 707 for the word!
Målet med denna utflykt var Heron City där kusin Oliver höll hov och 8-årskalas på O'Learys med tillhörande discobowling. Ester gled in som en bloddopad Big Lebowski och krossade motståndet. De äldre killarna muttrade något om ej tillbörlig utrustning inför en oberörd donna.
Denna fysiska aktivitet fick tydligen igång binnikemaskens magmotorer för efter denna viktoria så tryckte hon i sig nästan fem pannkakor. Som vanligt utan vare sig sylt eller glass - det är ju något uppenbart fel på henne. En lyckad tillställning med härlig frenesi, vad annat att vänta med 13 stycken lågstadieungar.
Dagens fundering: Var fan är min bil?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar