Ah.. fantastiskt att få springa hem en kväll i detta års juni utan att behöva mötas av hotfulla moln eller regnskurar. Vi som bor i Stockholmsområdet har varit med och slagit rekord, om än av det oangenäma slaget - det har nämligen pissat på oss till den grad att det inte har varit sämre någonsin, eller i alla fall sedan man började mäta 1758. Jag ska inte säga att det var ljuvligt varmt, snarare lite svalt - men jag kan ha överseende med detta just nu. Dessutom kantades vägen av underbar kaprifoldoft lite här och där, vilket sänder nostalgiska strings. Ska tydligen vara den första doft som slog emot mig när jag kom till världen för fyrtio år sedan.
Nåväl, nog om detta. På bilden ovan sitter Olof och myser - det var 10 år sedan och just nu är debatten och övertalningsförsöken intensiva för att få honom att följa med in i VM-kvalet. Jag är tudelad till detta - självklart skulle jag också vilja ha med Sveriges kanske bästa back genom tiderna. Jag var ett tag inne på att jag tycker att Patrik Andersson uppbär det epitetet, men när jag tänker efter så är det nog bara så rent meritmässigt. Olof däremot har varit en gigant under en så lång tid att jag tror att det väger över, men frågan är om han inte gör både sig och Sverige en björntjänst om han väljer att sakta fäjda bort på tråkiga kvalarenor. När han nu ändå har lämnat detta EM som kung och härförare - låt oss behålla detta minne istället.
Fast egentligen skulle jag vilja säga: Skit i Olof - ta en titt på pjucksen han har på sig. Åh vad jag älskade när Najkee körde med dragkedjor. Här ovan ett par Shox - själv hade jag ett par silverfärgade Air Max som var ett par riktiga klenoder. Om det är något jag ångrar här i livet så är det att jag inte har fotat alla Najkisar jag har haft. De är så många att jag har glömt en stor del av stordåden. Ja ja... i nästa liv då.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar