onsdag 6 juni 2012

kontant är kung



Idag firades tydligen den plastigt tillrättalagda nationaldagen för de närmast sörjande...ja men då så...

Nånting för dig som jobbar 9-5
Nånting för dig som kan göra vad du vill
Nånting för dig som måste åka bussen hem
Nåt för dig som glider hem lugnt i din bil
Nånting för dig som håller fanan högt
Nånting för dig som söker tröst
Nåt för dom stora, nått för dom små
Nåt för hela jävla Sverige, gul och blå

Påtvingat, konstlat och allt dyrare gör diffusa krafter allt för att mata in en lyckokänsla kopplat till det döda datumet 6:e juni. Visste jag inte bättre så skulle jag gissa på att det rörde sig om samma klientel som försöker få liv i mission impossible - svenska cupen i fotboll. Bara likställt med en dåres envetna försök till konstgjord andning på ett nyss uppgrävt lik.

Vi andra lyckliga och världsnärvarande svenskar väntar två veckor till, innan vi firar det svenskaste och vackraste vi har - midsommarafton. Skärgården har lovat vackert väder med allt som hör till. Snaps, sill, färsk potatis, kall öl, rökta delikatesser från Tottnäs, mormors kulinariska utsvävningar, bad från bryggan och varför inte lite grill. Sjöbodarna vid Ankarudden utlovar brunch i år på midsommardagen - blir bra så. I väntan på denna nationaldag så går det bra att heja lite på våra killar nere i de mest förorenade delarna av europa som ska försöka försvara våra färger i EM-slutspelet. Det går nog åt helvete men det gör inget för fotboll är... vackert! 

Själv rådslog jag med pluskan som tyckte att det var en alldeles ypperlig idé att använda förmiddagen till att övertida och således kamma in kontanta medel till semestern. På vägen hem fick jag min dos av nationalistisk yra i och med att jag sprintade genom stadsparken där Nationaldemokraterna hade en tillrättalagd familjedag i sin iver att försöka framstå som rumsrena - ivrigt påhejade av kvinnor i slöjor och övervintrat vänsterfolk som antagligen satt och stoppade bilar på övergångsställena i Stockholm i början på 90-talet. Därefter blev jag med barn vilket inte är fy skam - så bums hem och på med trikåerna för ett kombinerat löp- och wild kidspass i över en timma. Vädret gäckade oss lite men vi hann även med en halvtimme i lekparken nedanför galgbacken.  Dubbel dos av överskottsenergi med andra ord vilket renderade en belöning i form av en kebabtalrik på Nygatan. Låter det torftigt? Det är det... men what to do när ynglet äntligen hittat någon form av etablissemangsmat som går hem. Vem vet, snart kanske vi kan börja dinera på ställen som även tilltalar en Papi.

Har den äran Sverige!

Inga kommentarer: