Under 21 år i korvmakeriets förvärv så lovade jag mig dyrt och innerligt att jag aldrig skulle bli som dem... de bleka och hålögda föräldrarna som jagats upp i arla gryning den heligaste av de heliga sovmorgnarna... lördag. Vem fan tror ni det var som nu sällade sig till de andra zombierna på läktarplats, och som kommer fortsätta att göra det de närmaste sex månaderna? Jupps, môi!
Fast så illa var det väl kanske inte - dessutom lär jag ju få göra det tillsammans med Jon, Primma och Kenny, så jag kanske blir lite socialt uppdaterad på köpet. Ester var i vilket fall som helst lycklig, och är hon det - så är jag det också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar