Det kommer kanske gå rätt bra med den där inskolningen nästa sommar ändå... Någon har redan börjat prata i termer som "min skola". Och vi har medvetet förlagt en hel del utelek till skolgården med baktanke att det ska bli ett välkänt enviroment. Dessutom har Papi som är uppvuxen i hooden gått dit ett flertal eftermiddagar när de lite tuffare och större barnen är ute och leker. Han har sina betänkligheter kring flickebarnets streetskills och vill inte att hon ska bli uppäten direkt.
Vi har haft förmånen och turen att få ha haft henne på Södertäljes antagligen snällaste dagis. Snäll i den bemärkelsen att barngruppen har varit liten i jättelika lokaler med humangus mycket personal - så krabaterna har liksom aldrig behövt slåss om uppmärksamheten eller behövt gapa och veva för att bli sedda. Och det är väl underbart, men verkligheten väntar där runt hörnet och den är ett rovdjur för räddhågsna. Nu kommer nog den här solstrålen gå rakryggad genom livet och vinna poäng på sin empati, glädje och kamratförmåga - men jag vill ändå bespara henne chocken kring hur elakt livet kan vara. Jag har sett hennes oförstående min när hon råkat ut för lögner, falskhet, svek och slag... Vackert naivt brukar jag kalla det, men det är väl det som kallas att lära sig den hårda vägen.
Höst med en blek sol på schemat idag. Vi fyllde den schedulen med klippning, helghandling, cykeltur med löpning, Wii-afton och nu snart Helt magiskt på TV. Ibland behöver det inte vara mer för att det ska kännas lyckat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar