tisdag 25 januari 2011

MNK


Bloggtorka? Näe... inte direkt, men det är målsmansvecka vilket kräver sitt attribut vad det gäller uppmärksamhet, fantasi och marktjänst - framför allt av den sista varan då.

Utöver det så börjar nu en viss dubbelbottnad form av abstinens och sorg smyga sig in i mitt sinne i och med att P3 dels lagt ner klassiska långköraren P3 HipHop - men framför allt det tvetydiga budskapet från Mammas Nya Kille...

Malin och jag har låst in oss på toan och deppar. Vi är arbetslösa. MNK är slut. Sista programmet är över. Bengt är å köper chips till Katla. Sa han, men han står å hulkar i repan. Alla gråter liksom. Peter gråter. Hans Melange gråter. Lacken svärgråter. Job gråter jätte konstigt, det låter liksom som en get. Kicki Tapper låtsasgråter. Gotte tröstar Mangan. Mangan stammgråter samtidigt som han stöttar en förvirrad tjej som skrikgråter. Thunder säger att han skrattar men alla hör att han hostgråter. Patrik håller händer för ansiktet å sjunger tears in my eyes.

Detta var det sista programmet på ett bra tag. Tack alla ni som mejlat in, peppat oss...skriv gärna en kommentar...

Kram från alla oss på MNK

Visst menar dom väl precis det som jag vill att de ska mena? För inte är det väl över för alltid? Nog lämnar de väl en öppning i näst sista stycket... Jag menar "på ett bra tag" betyder ju inte finito... Ack ve ack ve, hur ska jag klara mig utan Katla, Patrik, Thunder, Job, Shanti och alla de andra. Det här är ett straff i paritet med döden.

Och appropå döden... den här totala livsstilsomsvängningen som jag gjort på en femöring (ett gammalt talesätt och även ett mynt för er som inte föddes under samma årtionde som jag) har fått kroppens olika funktioner att sparka bakut... I de rektala regionerna firar just nu mjölkprodukterna stora triumfer i form av snarlika förstoppningar, ett krig är det i alla fall att göra sig lite lättare. Och avsaknaden av socker har nu fått hjärtat att ta omotiverade galoppsteg. Ja, ni hör ju - jag låter ju värre än Gringo, och då har det ännu inte börjat susa i öronen än.

Inga kommentarer: